Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk lagstiftning - Ekonomisk Tidskrift - Ekonomistaten - Ekonomister el. Fysiokrater - Ekonomiutskott - Ekonomiutskottet - Ekopraxi - Ekorrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Ekonomisk Tidskrift—Ekorrar
502
ägt rum, så har därmed lagstiftningsområdet
i fråga för framtiden flyttats över till
konungens oeh riksdagens gemensamma
lagstift-ningsområde, då även för svensk rätt den
regeln torde gälla, att en lag, som stiftats av
konung och riksdag gemensamt, kan ändras,
upphävas och förklaras endast på samma sätt,
även om den eljest helt eller delvis skulle ha
tillhört annat lagstiftningsområde. — I
ekonomiska lagfrågor är riksdagens rätt
inskränkt till att framställa önskningar, vilka
konungen emellertid är skyldig att upptaga
till behandling. Givet är, att vid tvekan om
en frågas art den bör hänskjutas till
gemensamt avgörande med riksdagen.
Konungens s. k. ekonomiska
lagstiftningsrätt är en urgammal rätt. Redan i Skänninge
stadga av 1285 tillerkände sig konungen rätt
att »i sådana ärenden, som kunde tarva
rättelse och som förut ej voro i lag gömda och
satta, med sitt råd och sina gode män besluta
och stadga». Genom alla skiften har
konungamakten bibehållit denna sin rätt, om än i
växlande former. Sålunda var den under
frihetstiden endast en provisorisk rätt att under
tiden mellan de mer eller mindre tätt
återkommande riksdagarna göra stadgar etc. »till
rikets oundgängliga välfärd». I 1809 års R. F.
upptogs konungens ekonomiska
lagstiftningsrätt som en konungen allena tillkommande
lagstiftningsrätt, omfattande »lagar och
författningar, som rikets allmänna hushållning
röra,» samt »grunderna för allmänna
inrättningar av alla slag». Mycket härav har väl
efter hand kommit att behandlas som allmän
lag av konung och riksdag gemensamt, men
ännu har konungen ensam bestämmanderätt
över bl. a. viktiga delar av svensk
närings-rätt, t. ex. näringsfrihetsförordningen av 1864,
och över den s. k. politilagstiftningen, något
som särskilt under världskriget visade sig
vara av stor betydelse.
Numera äro uttrycken ekonomisk lag och
e. mindre lämpliga, då en stor del av vad
som faller därunder icke är av ekonomisk
innebörd och vidare »lag» i modern teknisk
mening betecknar blott sådana författningar,
som stiftas av konung och riksdag
gemensamt. Till s. k. ekonomisk lag hänförliga
författningar rubriceras nu i allm. som
»förordningar» el. dyl. — Litt.: H. L. Rydin,
»Svenska riksdagen» (2 dir, 1873—79); Chr.
Nau-mann, »Sveriges statsförfattningsrätt», I—IV
(1879—84); G. Thulin, »Om konungens
ekonomiska lagstiftning» (1894). G. T.
Ekonomisk Tidskrift, en av prof. D.
David-son fr. o. m. 1899 utgiven tidskrift, som är
Sveriges främsta fackorgan för
nationalekonomiska spörsmål. Tidskriften, som sedan
1900 åtnjuter statsanslag, utgives årl. i 12 h.
(delvis dubbelhäften).
Ekonomistaten, en av staterna vid flottans
underofficerskårer.
Ekonomi’ster el. Fysiokräter,
nationalekonomisk skola, se Fysiokratism.
Ekonomiutskott, se Allmänna
besvärs-och ekonomiutskottet.
Ekonomiutskottet vid Finlands riksdag, med
minst 16 medl., bereder enl.
lantdagsord-ningen § 42 förslag, som angå
näringsverksamheten eller landets allmänna hushållning.
Ekopraxl, se Ekosymtom.
Ekorre.
Ekorrar, släktet Bciurus av fam. e k o r
r-d j u r (Sciuridae) bland gnagarna. E.
igenkännas på den långsträckta, smärta kroppen
och den långa, ofta yviga, tvåsidigt håriga
svansen, med vilken de styra sina hopp,
öronen äro ofta försedda med hårpenslar,
ögonen stora och utstående. Frambenen äro
kortare än bakbenen och ha rudimentär tumme;
klorna äro långa och skarpa. E. förekomma
i alla världsdelar utom i Afrika och
Australien (över 150 arter). Vanliga ekorren
(S. vulgaris) är utbredd över hela Europa och
n. Asien, så långt det finnes högstammig skog
(helst barrskog). Den når en längd av 45 cm,
varav 20 cm komma på svansen.
Sommardräkten är ljusare eller mörkare rödbrun,
vinterdräkten i n. Europa och Sibirien
grå, ofta med rödaktig anstrykning längs
ryggens mitt, längre i s. rödbrun med
insprängda gråvita hår; buksidan är alltid vit;
fotterna och svansen växla ej heller färg.
Svarta eller vita färgvarieteter kunna ibland
uppträda. Varje ekorre har ett eller flera
bon, antingen i trädhål eller byggda av
kvistar; ofta tar den i anspråk större,
övergivna fågelbon. I boet tillbringar den om
vintern större delen av dagen; där föder
honan i april 3—7 blinda ungar. Ekorren
lever företrädesvis av växtföda, ss. knoppar,
späda skott, nötter, ekollon, svampar (särskilt
rörsopp) m. m. Om vintern lever den främst
av tall- och granfrö, som den med stor
skicklighet plockar ut ur kottarna, vilkas fjäll den
låter falla till marken. I stor utsträckning
plundrar den även fågelbon på ägg och ungar
och kan i själva verket anses som en av
småfåglarnas värsta fiender. Stor skada kan den
anställa genom att avgnaga barken på unga
tallar för att komma åt bastet samt genom
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
