Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldfarliga oljor - Eldfasthet - Eldfast lera - Eldflugor - Eldgivning - Eldh, Carl (vitterlekare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Eldfasthet,—Eldh, C.
536
föras övriga oljor, varpå denna förordning
äger tillämpning, ss. vissa slag av råpetroleum
el. renad petroleum, xylol, cumol,
solvent-nafta, vissa slag av renad skifferolja el. renad
träolja samt terpentinolja.
Brännbara vätskor, som till alla delar äro
biandbara med vatten, ss. sprit, sprithaltiga
drycker, träsprit, aceton och spritfernissor,
hänföras ej till e. av den orsaken, att de äro
relativt lätta att släcka med vatten. Denna
omständighet utesluter naturligtvis ej, att
sådana vätskor måste handhas med försiktighet,
då de lätt avgiva antändbara ångor och
följaktligen i ordets egentliga mening äro att
räkna som eldfarliga. — Sättet att undersöka
e. i Abel-Penskys apparat anges i
Kommerskollegiums kung. 15 juni 1922. G. v. F.
Eldfasthet, förmåga hos ett material eller
en konstruktion av teknisk art att motstå
höga temp. utan att förändras. Platina,
grafit, asbest, magnesia, kaolin, kvartsit och
andra kiselsyrerika mineral, eldfast tegel,
cha-motte m. fl. ämnen användas i ugnar, deglar,
härdar o. dyl., som för olika ändamål måste
tåla en betydande grad av upphettning. Som
eldfasta byggnadsmaterial nyttjas
företrädesvis järn, sten och betong (se
Brandsäker-h e t). E. är ett relativt begrepp. Absolut
eldfasta äro inga ämnen. — E. nyttjades som
kemisk term förr även i betydelsen icke flyktig,
icke smältbar. G. H-r.
Eldfast lera, se Lera.
Eldflugor, i tropiska länder nattetid
kringflygande, med stark lysförmåga utrustade
skalbaggar av knäpparnas och
mjukbaggarnas familjer. Till den förra hör
släktet Pyrophorus (i
Västindien och
Sydamerika), av vars omkr.
hundra arter de flesta
utsända ljus från en
blås-formigt upphöjd, vaxgul
fläck strax framför
vartdera bakhörnet av
ryggskölden. Mest bekant är
en bland de största
arterna, den 3—4 cm långa
Pyrophorus noctilucus
(se bild), som till
formen liknar våra
knäp-pare. Från de nämnda
gula fläckarna utstrålar
den ett så starkt grönt
ljus, att man med lätthet kan läsa därvid, om
djuret hålles vid radens mitt. Denna
skalbagge, som i Västindien kallas cucujo, nyttjas
på Kuba som prydnad, av männen i st. f.
halsduksnål och av kvinnorna i håret eller
på dräkten.
Andra e. höra till mjukbaggarnas fam. och
äro nära besläktade med svenska lysmaskar. De
utstråla sitt ljus från undersidan av de bortre
bakkroppslederna. Lysande arter av denna
fam. finnas i alla varma och tempererade
länder. Dock torde kanske Sydamerika stå
främst i fråga om artantalet och lysförmågan
hos sina e. — Även Sydeuropa äger arter,
som med skäl kunna kallas e., näml, av
släktet Luciola, hos vilket, olikt den
nordeuropeiska lysmasken, båda könen ha flygförmåga
och lysa nästan lika starkt. Se Lysmask
och Självlysande djur. G. A-z.*
Eldgivning, skotts avgivande med ett eller
flera eldvapen. — 1. Vid e. av landtrupper
skiljes med avseende på vapnets beskaffenhet
mellan gevärs- (karbin-, pistol-) eld, kulspruteeld
och artillerield. Artillerielden kan, beroende på
pjäsens beskaffenhet, avståndet m. m., avgivas
antingen med flack kulbana, f 1 a c k e 1 d, då
avsikten är att träffa målet framifrån och
att svepa över största möjliga markområde i
djupled, eller med krökt kulbana, k a s t e 1 d
(över 25° nedslagsvinkel; se Kulbana), då
avsikten är att träffa målet uppifrån. Vid
gevär och kulsprutor är kasteld oanvändbar,
enär vid krökt bana tillräcklig precision
endast kan uppnås med relativt grov kaliber
på vapnet (över 7 cm). Efter projektilslaget
indelas artillerielden i
granatkartesch-e 1 d och granateld. Kombineras
projektilslaget med bankrökning och rörinställning (se
Rör), erhålles ett flertal olika eldslag; se
nedanstående tabell.
[-Granat-kartesch-]
{+Granat- kartesch+} Flackeld Kasteld
Luftkrevadeld (se
Luft-krevad) Nedslagseld (se d. o.)1 Luftkrevadeld1 Nedslagseld1
Granat Luftbrisadeld (se L u f
t-brisad) Studsbrisadeld (se S t u d
s-brisad) Nedslagseld Nedslagseld
1 Föga använda eldslag.
Beroende på sättet för eldens avgivande
vid batteriet kan man skilja mellan eld
efter hand (i regel relativt långsam),
s a 1 v e 1 d (samtidig avfyring av pjäserna)
och olika former av snabbeld, såsom
lagvis eld (med ett bestämt antal lag snabbt
efter varandra), slående eld (med
sidspridning), d j u p e 1 d (med djupspridning)
och fri eld (med pjäserna oberoende av
varandra). Om direkt och indirekt eld se
E 1 d 2. G. af W-dt.
2. Från fartyg avgives artillerielden
antingen som oberoende eld, då varje kanon
avlossar sina skott för sig, el. som s a1 v e 1 d,
då samtliga kanoner avlossa sina skott under
den tid, ett fåtal sek., som salvsignalen ljuder.
Det sistnämnda sättet är numera det
vanligaste, enär eldledaren därigenom är bättre i
stånd att kontrollera artilleristridens
utförande och ammunitionsförbrukningen.
Salv-eldgivning kräver en omfattande
instrumentering. Jfr Eldledning. ö-g.
Eldh (Eld), C a r 1, vitterlekare (omkr.
1690—1727). Skrev tillfällighetsdikter, bl. a.
i sonettform. Omtryck i Hanselli,
»Vitterhetsarbeten», XV (1871).
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
Pyrophorus noctilucus.
Nat. storl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
