Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldledning - Eldlinje - Eldmärke - Eldning - Eldningsapaprater - Eldningsolja - Eldområde - Eldon, John Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Eldlinje—Eldon
540
ballong eller flygplan. I sistnämnda fall
nyttjas i regel radio för förbindelsen med
batteriet. G. af W-dt.
Även på fartyg ledes artillerielden i regel
från därför fast anordnade
eldledningsplat-ser med tillhjälp av
eldledningsin-s t r u m e n t, ss. avståndsmätare,
orderappa-rater, telefoner, talrör, centralsikten,
skjutbord m. m. För dessa instruments
handha-vande erforderlig personal benämnes e 1
d-led n ingspers o n al. ö-g.
Eldlinje, dels ett bröstvärns inre övre kant,
varifrån försvararnas eld utgår (se
Bröstvärn 3), dels den linje, som i eldstrid
varande trupper bilda.
Eldmärke, populärt namn på ett visst slag
av merendels medfödda blodkärlssvulster (a
n-g i o m e r); det vetenskapliga namnet är t
e-langiektasi el. naevus. Dessa svulster, som
äro av mycket växlande storlek och form,
bestå av en mängd nybildade, tätt intill varandra
pressade fina kärl (kapillärkärl), mestadels
arteriella, med blott ringa mellansubstans.
Färgen är därför också livligt röd. De kunna
förekomma var som helst på huden, men oftast
finner man dem på huvudet och i ansiktet.
E. kunna förbli stillastående hela livet
igenom och kunna av sig själva försvinna; de
kunna även tillväxa och småningom bli mer
än flathandstora. Behandlingen är uteslutande
operativ; ej sällan möter den stora
svårigheter. Jfr Födelsemärke. G. F-r.*
Eldning, sammanfattningen av de
operationer, medelst vilka förbränningen av bränslet i
en eldstad inledes och upprätthålles.
Förbränningen inleder man genom att »göra upp eld»,
»tända», »sticka fyr», och den underhålles
genom tillförande av nytt bränsle samt
inställning av lufttillförseln, så att lagom
mängd bränsle förbrännes och denna
förbränning sker så ekonomiskt som möjligt. Till
eld-ningsarbetet höra även bortskaffande av aska
och slagg samt vid industriella eldstäder
övervakning av de anordningar, ångpannor el.
dyl., som skola mottaga den av bränslet
alstrade värmemängden.
Vid handeldning inlägges el. inkastas
nytt bränsle på den brinnande fyren med
korta mellanrum. Sådan e. förekommer vid
vanliga köksspisar, smideshärdar, mindre
ångpannor o. s. v. — Vid automatisk e.
tillföres nytt bränsle i regel kontinuerligt
medelst maskinella hjälpmedel (se
Eld-ni ngsapparater). — Vid
magasins-eldning tillföres bränslet med längre
mellanrum, flera timmar, till bränslemagasinet
(se Eldst a d).
Det kanske viktigaste vid e. är ett rätt
handhavande av lufttillförseln. Som ledning
för detta arbete tjänar vid industriella
anläggningar fortlöpande rökgasanalys (se
d. o.). En rationell e. är en konst, som kräver
en betydande träning och goda insikter hos
eldaren. Om ekonomiska metoder för e. se
vidare Förbränning. H. A. L-g.
Eldningsapparater, maskinella anordningar,
som tjäna till att införa och frammata
bränslet i en eldstad. I Sverige förekomma dels
kedjeroster, på vilkas kedja bränslet sakta
rör sig från inmatningstratten till
slaggskraporna, dels undermatare (underfeed stokers),
i vilka det friska bränslet genom skruvar el.
kolvar skjutes in under det redan brinnande
bränslelagret. En även förekommande typ,
som har sin största utbredning i Amerika, är
den, i vilken bränslet matas fram längs rosten
därigenom, att roststavarna ha en fram- och
återgående rörelse. Till e. kunna även räknas
de brännare, som användas vid eldning med
kolpulver, olja och gas. Brännarna avse att
åstadkomma en blandning av primärluft (se
Eldstad) och bränsle. Oljebrännaren har
även till uppgift att dessförinnan finfördela
oljan, vilket sker med tillhjälp av luften, av
ånga eller, särskilt vid större brännare,
genom mekanisk sönderpiskning. Vid stora
ångpannor äro e. oundgängliga. De inbespara
personal, befria eldaren från tungt
kroppsarbete och ge honom därigenom möjlighet att
övervaka förbränningens ekonomi. H. A.L-g.
Eldningsolja kallas b r ä n n o 1 j o r (se d.
o.), som användas till eldning i
ångpanne-eldstäder, värmeledningspannor och oljeugnar
(se Oljeeldning). Som e. användas
vanl. återstoder efter asfaltrika,
mindervärdiga bergoljor, varifrån bensin och fotogen
avdestillerats, men sällan bergoljor direkt
efter filtrering, »råoljor». I vissa fall
användas som e. motorbrännoljor, tunna destillat
från smörjoljedestillation med överhettad
vattenånga. E-tN-n.
Eldområde, den del av målterrängen, inom
vilken ett batteri (en division) fått i uppdrag
att förlägga sin eld.
Eldon [eTden], John Scott, earl av,
engelsk domare och statsman (1751—1838,
E., som var yngre bror till sjörättsdomaren
lord Stowell (se d. o.), vann som advokat i
London (från 1776) ofantligt stor praktik,
var 1782-—99 led. av underhuset, där han slöt
sig till tories, samt blev 1788 knight (sir John
Scott) och solicitor general, 1793 attorney
general. Han utförde å kronans vägnar en
mängd åtal mot brittiska anhängare av
revolutionens idéer (bl. a. mot Home Tooke).
Som främste målsman för denna
tvångspoli-tik mot all friare politisk verksamhet i tal
och skrift blev han i hög grad hatad av de
frisinnade. E. blev 1799 lordöverdomare och
s. å. pär (baron E.; earl 1821), var
lordkansler 1801—06 i Addingtons och Pitts
ministärer samt 1807—27 i ministärerna
Portland, Perceval och Liverpool. Under hela
denna tid var han genom sin viljestyrka och
sträva konservatism den verklige ledaren av
Englands inre politik. Han bekämpade
häftigt men förgäves lagförslagen om testaktens
upphävande (1828) och katolikernas
emancipation (1829) samt ledde in i det sista i
striden om parlamentsreformen den reaktionära
Ord,
som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
