Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldslandet - Eldsläckning - Eldsländare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543
Eldsläckning—Eldsländare
544
Eldsländare: man av yaganstammen med två hustrur
av alakalufstammen och en dotter.
vegetation av Berberis ilicifolia, Pernettya
mucronata m. fl. Skogsgränsen ligger på
400—500 m höjd. På gränsen till den alpina
regionen växer ett bälte av Nothofagus
ant-arctica. Den alpina vegetationen är av samma
typ som i Patagonien, ehuru artfattigare.
Bland de s. k. kuddväxterna märkas Bolax
glebaria och Azorella-arter. I mellersta
delarna finnas delvis högväxta, sommargröna
skogar av Nothofagus pumilio, som på gränsen
mot st&ppområdet ersättes av Nothofagus
ant-arctica. Norra E. är torrt och sandigt, utgör
en fortsättning av den sydpatagoniska
stäppen och har den för dessa stäpptrakter
utmärkande vegetationen. Artantalet är dock mycket
mindre. Karaktärsväxter äro bl. a. Senecio
can-dicans och Lepidophyllum cupressiforme. K. A.
Det enda stora däggdjuret på E. är
gua-nakon. Vidare finnas två arter vilda hundar
samt åtskilliga gnagare. En kolibriart
märkes bland landfåglarna; vid kusterna leva
stora skaror av havsfåglar, ss. pingviner,
skarvar, albatrosser, ankor, gäss m. fl. Två
ödlearter företräda kräldjuren. L-e.*
Om den infödda befolkningen se Elds-
ländare. En ringa vit befolkning har
under senare årtionden kommit till E. som
får-herdar eller bosatt sig i de små städerna
Ushuaia (straffkoloni), Porvenir m. fl. —
Boskapsskötseln är numera E :s viktigaste
näringskälla; även skogarna ha börjat avverkas.
Stenkol och en del metaller finnas, men
endast guldet har varit föremål för en föga
givande gruvdrift. — Politiskt är E. sedan
1881 delat på Argentina (den östligaste delen:
21,493 kvkm med 2,559 inv. 1921) samt Chile
(återstoden, ingående i territoriet Magallanes;
se Chile). Huvudorterna äro resp. Ushuaia
och Porvenir. På Staten eiland finnas
obser-vatorium och radiostation. — E. upptäcktes
1520 av Magalhäes och fick sitt namn av den
mäugd av infödingarna upptända eldar han
iakttog. Först i början av 1800-talet blev
ögruppen genom brittiska amiralitetets försorg
noggrannare utforskad och kartlagd, särskilt
1832—33 genom »Beagle»-expeditionen, vari
Darwin deltog. Av senare expeditioner ha
bl. a. O. Nordenskjölds (1895—97),
Skottsbergs, Hålles och Quensels (1907—09) lämnat
värdefulla bidrag till landets
naturvetenskapliga utforskande.
Litt.: O. Nordenskjöld, »Från Eldslandet»
(1898); C. Skottsberg, »Båtfärder och
vild-marksridter» (1909); A. de Agostini, »Zehn
Jahre im Feuerland» (1924). O. Sjn.
Eldsläckning, se Brandväsen.
Eldsländare. Till e. räknas tre stammar
i sydligaste Sydamerika: yagan kring
Beaglekanalen i yttersta Sydamerika, a
laka 1 u f på den stora Eldslandsöns västkust
och skärgården utanför samt c h o n o på
fast-landskusten upp till Penasbukten. Till
egentliga e. kan man etnologiskt sett ej räkna
invånarna i Eldslandets n. och ö. delar,
o na (se d. o.), vilka kulturellt och möjligen
också språkligt stå nära pampasfolken i s. ö.
Sydamerika. E:s språkliga ställning är ej fullt
klarlagd. — I motsats till de typiska
in-landsborna, ona, äro
e. vattennomader,
som färdas omkring
i enkla farkoster av
bark (yagan) el.
primitiva, sydda
plankbåtar, dalcas (chono,
alakaluf). Eld
upp-göres i dessa på en
härd av jord.
Födan är så gott som
uteslutande
anima-lisk. Av
vegetabi-lier, som insamlas
vilda, förtära de
främst svamp och
vildselleri. Enda
husdjur är hunden,
som nyttjas vid
jakten. Man jagar
utter el. guanako med
kastspjut och havs-
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
ELDSLANDET
Skala 1-7 500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
