Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner, Dynamomaskiner - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Elektriska maskiner
594
värdiga poler en frånstötande (repellerande)
och mellan olikvärdiga poler en tilldragande
(attraherande) verkan äger rum, tvingas
ankaret att rotera i den riktning pilen anger.
Den elektriska strömmen tillföres ankaret
genom fasta kontaktborstar, vilka släpa mot
cylindriska, sinsemellan och från ankarets el.
rotorns axel isolerade men på denna fästa
metalldelar. Om ankaret tillföres likström,
d. v. s. kontinuerligt i en och samma riktning
gående ström, erfordras, för att det på bild 1
markerade ankarfältet alltid skall erhålla
samma läge i förhållande till det fasta
magnetfältet, att den elektriska strömmen växel
vis tillföres olika delar av ankarlindningen.
Detta utföres så, att olika punkter på den på
ankaret fortlöpande lindningen förbindas med
ovannämnda metalldelar, vilka utformas som
efter axeln lagda stavar el. lameller och
tills, m. sitt fäste på axeln kallas
strömsamlare, kollektor el. k o m m u t
a-t o r. Tillföres åter ankaret växelström,
d. v. s. i styrka och riktning periodiskt
växlande ström, växlar även det i varje del av
ankaret momentant alstrade magnetiska
fältet polaritet periodiskt. Därigenom uppstå
pulserande eller roterande magnetfält, som
tvinga ankaret att rotera med motsv.
hastighet.
Likströmsmaskiner. Förvandling av
mekanisk energi till elektrisk genom den
elektriska generatorn åstadkommes
omvänt, så att ankaret och fältmagneterna
genom
mekaniska medel
äro i rörelse
gentemot
varandra (vanl. är
den ena eller
den andra av
dessa delar
roterande). Den [-elektromoto-riska-]
{+elektromoto-
riska+} kraftens
alstrande i en
generator framgår av den schematiska skissen
på bild 2. Det dubbelt T-formade ankaret, som
är försett med en lindning, rör sig i pilens
riktning mellan en hästskomagnets poler. I det
läge, vari ankaret visas på bilden, går det
magnetiska fältet genom ankarets järnkärna.
Ankarledarna röra sig därför ej i fältet, och
någon elektromotorisk kraft uppstår ej;
spänningen är noll. Vid ankarets rotation
införes ankarspolen alltmera i fältet, tills
spolens lindningar ligga mitt för fältpolerna.
Därvid uppväckes en elektromotorisk kraft,
som ökas så småningom, allteftersom den med
en pil märkta centrumlinjen på ankarets
kärna I—II flyttas från läget 1—2 till 3—4,
i vilket läge spänningen når sitt
maximivärde för att vid fortsatt rotation åter sjunka
och vid läget 2—1 nedgå till noll,
allteftersom lindningen åter så småningom föres ur
det magnetiska fältet. Då ankaret fortsätter,
Bild 2. Elektrisk generator.
Ord, som saknas under
byter spänningen riktning, emedan fältets
polaritet i förhållande till utgångsläget nu är
den motsatta. Spänningen tilltager i negativ
riktning, tills den i läget 4—3 når sitt högsta
värde, och sjunker åter till noll vid läget
1—2, varefter samma förlopp återupprepas
för varje varv. Den så erhållna spänningen
är, som synes, av periodiskt växlande styrka
och riktning, växelspänning, vilken
alstrar växelström. För att erhålla 1 i
k-ström måste man likrikta den i
ankarlindningen inducerade växelströmmen. Detta sker
genom den ovannämnda kommutatorn, som
vid den på bild 2 visade generatorn har två
halvcirkelformade lameller, till vilka
ankar-lindningens ändar äro anslutna. Borstarna
placeras så, att de passera från den ena
lamellen till den andra, när den inducerade
spänningen är noll. Den genom borstarna
uttagbara strömmen kommer därför alltid att
flyta i samma riktning. Den kommer
emellertid att till sin styrka växla mellan noll
och ett maximivärde, pulserande
likström. För att erhålla en jämn likström kan
man öka antalet ankarspolar och motsv.
lameller i kommutatorn eller göra
ankarlindningen fortlöpande kring ankaret och förbinda
ett flertal symmetriska punkter på lindningen
med motsv. lameller i kommutatorn. Borstarna
dela då ankarlindningen i två lika, parallella
delar, och mellan dem ligga alltid spolar, i
vilka den inducerade elektromotoriska
kraften har sitt maximivärde. Eftersom alltid
Bild 3. Grammeska ringen.
summan av de elektromotoriska krafterna i
samtliga mellan borstarna liggande spolar är
densamma, är spänningen nästan fullständigt
konstant.
På bild 3
visas ett s. k.
ringankare,
den s. k.
Gram-meska ringen,
som förr haft
stor
användning men
numera knappast
torde ifrågakomma. I stället använder man
trumankaret, som schematiskt återges
på bild 4 och vars utförande med
strömsamlaren längst t. v. framgår av bild 5.
Järnet i ankaret måste oupphörligen
om-magnetiseras, allteftersom det omväxlande
passerar (eller passeras av) olikvärdiga poler.
E, torde sökas under Ä.
Bild 4. Trumankarlindning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
