Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska urladdningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Elektriska urladdningar
622
återgives på bilden som funktion av
avståndet mellan kulorna. En gnista uppstår
lättare mellan en spets och en platta, om
spetsen är positiv och plattan negativ, än
tvärt-Kilovolt
om, ett förhållande, som har betydelse vid
likriktning. Urladdning från spets till platta
sker ofta i form av en stillastående, svagt
lysande violett kvast, lättast utgående från
den spetsiga elektroden, om denna är
positiv, förgrenande sig i riktning mot plattan
(stilla urladdning). På plattan röjer sig den
negativa urladdningen som små ljusa punkter.
Sådan stilla urladdning har egenskapen att
i hög grad underlätta gasreaktioner, t. ex.
ozonbildning, förbränning av kväve,
ammo-niakbildning av väte och kväve m. fl. En
stark urladdningsström ger vanl. gnistan
karaktär av en med ett lysande hölje (aureola)
omgiven elektrisk ljusbåge (jfr d. o.). E. i
förtunnade gaser bruka vara förknippade med
praktfulla färgfenomen. Om man iakttar
urladdningen (jfr fig.) genom ett rakt, 20 cm
långt rör, omkr. 3 cm i diameter, med
elektroder i båda ändarna, under det att luften
successivt utpumpas, märker man följande:
urladd-ningspotentialen sjunker och når ett minimum
(omkr. 550 volt) vid omkr. 1/3 mm tryck för att
vid ytterligare evakuering snabbt stiga. Redan
vid begynnande evakuering breder den
normala gnistan ut sig till ett lysande rödviolett
band, som sträcker sig från anod till katod.
Vid omkr. 6 mm blir röret mörkt men
områdena närmast elektroderna lysande, vid
anoden röda, vid katoden blå. Vid omkr. 4 mm
fylles röret med en från anoden utgående röd
pelare (positiva pelaren), som vid
ytterligare förtunning drager sig tillbaka mot
anoden, efterlämnande ett mörkt mellanrum
(Faradays mörka rum) mellan sig och
katoden. Därunder (omkr. 0,4—0,1 mm)
uppdelar sig den positiva pelaren i lysande röda
skikt, som under förtunningen vandra mot
anoden. Samtidigt utbreder sig det
negativa glimljuset som ett blått, lysande
skikt, skarpt begränsat inåt katoden och skilt
från denna av ett mörkt rum (Crookes’
mörka r u m). Vid omkr. 0,1 mm tryck har
Urladdningar i förtunnad luft av resp. 6,s; 4,2; 2,1;
0,63; O,4o; 0,34; 0,ia; 0,is; O,io; O,os; 0,03 mm tryck.
Katod t. v.
den positiva pelaren dragit sig tillbaka mot
anoden och försvunnit, och det blekblå,
negativa glimljuset fyller röret alltifrån Crookes’
mörka rum, som är omkr. 1 cm i
utsträckning, bort till anoden. Själva katoden är
belagd med ett lysande skikt,
katodskik-tet. Vid ökad evakuering breder Crookes’
mörka rum ut sig i riktning mot anoden,
det negativa glimljuset försvagas och är
nästan helt borta vid 0,03 mm tryok. Vid
trycket 0,03—O,oi mm spårar man en svagt
lysande blå stråle, som utgår från mitten av
katoden och sträcker sig längs rörets axel
bort mot anoden. Träffas glasväggen av denna
blå stråle, bringas glaset att lysa i grönt,
fluorescera. Många andra ämnen
(zink-sulfid, kalciumvolframat m. fl.), som träffas
därav, fluorescera intensivt och i skilda
färger. Orsaken till det blå ljuset längs rörets
axel är att söka i de (i och för sig osynliga)
katod strålar, som utgå från katoden
och som starkt ionisera gasmolekylerna i
röret. Vid fortsatt förtunning försvinner den
blå strålen, men katodstrålarna göra sig
dock lätt märkbara genom den ovan nämnda
fluorescensen. Katodstrålarna, som utan yttre
påverkan gå rätlinigt fram, utmärkas av följ,
karakteristiska egenskaper: De böjas av ett
magnetfält i en riktning, vinkelrät mot
E, torde sökas under Ä.
Ord, som saknas under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
