Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk belysning - a) Ljuskällorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625
Elektrisk belysning
626
Bild 1. Försöksanordning enligt A. R. Meyer.
hettas till så hög temp. som möjligt för att
på så sätt förbättra ekonomien.
Det material, som först nyttjades, var
platina, därefter förkolnade bambufibrer och
cellulosa (Edison 1881), varpå följde osmium
(Auer v. Welsbach 1902) och tantal (Bolton
1905). Det var emellertid införandet av
vol-framtråden, vilken först framställdes i
sprutad, därefter i sintrad och slutligen (Coolidge
1910) i dragen form, som åstadkom en
omvälvning i glödlampstekniken. Volframs smpt
ligger vid 3,357° C och medger upphettning till
relativt hög temp. I koltrådslamporna är temp.
mellan 1,800 och 1,900° C, i de lufttomma
vol-framlamporna mellan 1,950 och 2,100° C. För
att ytterligare få upp temp. visade det sig
nödvändigt att införa en indifferent gas,
bestående av en blandning av kväve och argon,
i lampan (Langmuir 1913), varigenom
förgas-ningstemperaturen höjes. Gastrycket är i
kallt tillstånd omkr. 2/3 atm., i varmt
tillstånd omkr. 1 atm. Då gasen har relativt god
Ljuskälla [-Normalljus-] {+Normal- ljus+} pr kvcm För 1,000
normalljus
yta kvcm
Fotogenlampa med
gas-brännare 0,6—1,5 ■ KU 1,200
Gasglödljus 3,5—6,5 ■ 170
Koltrådslampa 60—80 ■ 15
Lufttom volframlampa ... 150—180 ■ 6
Gasfylld volframlampa ... 500—800 • 1,5
Bild 2. Ljustäthet hos olika ljuskällor.
Ord, som saknas under
värmeledningsförmåga, upplindas tråden i
mycket trånga spiraler, varigenom den av
gasen bestrukna fria överytan minskas och
därmed också värmeledningsförlusterna. I de
gasfvllda lamporna uppnås temp. om 2,250—
2,450° C.
Glödlamporna skiljas från varandra genom
olika ljusfärg, ljustäthet,
ljusutbyte och ljusfördelning. Bild 1 visar
en försöksanordning (enl. A. R. Meyer), i
vilken tre glödlampor med samma totala
ljusström användas, vilkas trådtemperatur är
resp. 1,500, 2,000 och 2,500° C. På grund av
denna olika temp. bli dimensionerna på
lys-kroppen, trådlängden och tråddiametern olika.
Den vid 1,500° C brinnande lampan I har en
mycket lång och tjock lystråd samt utsänder
ett ljus av den för koltrådslampan
karakteristiska gulröda färgen. Lystråden i lampan II,
som har en temp. av 2,000° C, är tunnare och
Bild 3. Glödlampornas ljusutbyte i lumen per watt.
1—3 koltrådslampor, 4 nernstlampa, 5 osmiumlampa,
tantallampa, 6 volframlampa med sprutad tråd, 7
vol-framlampa med dragen tråd, 8 volfram-intensivlampa,
9 nitralampa.
kortare än den förra, och ljuset är något
vitare. Lampan III slutligen med
bränntemperaturen 2,500° C har ännu mera koncentrerat
trådsystem och ger ett starkt vitt ljus.
Genom ljusets koncentration på en mindre yta
har ljustätheten, d. v. s. storleken av
den ljusstyrka (mätes i normalljus; se sp 630),
som utstrålas från varje kvein av den lysande
ytan, avsevärt ökats. Bild 2 visar hur
ljustätheten hos olika ljuskällor förändrats under
olika utvecklingsskeden. Den ökade temp. hos
glödlamporna har förbättrat deras ekonomi;
ljusutbytet (lumen per watt; se sp. 632)
har ökats. Bild 3 visar utvecklingen från
koltrådslampan upp till gasfyllda lampor, varav
framgår, att ljusutbytet stegrats från omkr.
2 lumen per watt till 21 lumen per watt.
Liksom hos alla ljuskällor är glödlampornas
ljusfördelning i rymdens olika rikt-
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
