- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 6. Drumev - Fackeldans /
667-668

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektromagnetism - Elektrometallurgi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

667

Elektrometallurgi

668

handen i strömmens riktning med handens
insida vänd mot magneten, avviker dess
nordända åt tummens håll». Särskilt
anmärkningsvärt är, att den kraft, varmed den elektriska
strömmen påverkar magneten, ligger i ett
mot strömmen vinkelrätt plan. Ampère
undersökte vidare fallet, då magnetnålen var
fast och strömmen rörlig, och fann, att
ovannämnda regler alltjämt voro giltiga.

Ledes en elektrisk ström runt en stav av
mjukt järn (t. ex. genom en ledningstråd,
som är spiralformigt lindad kring staven),
blir denna senare magnetisk, så länge
strömmen är sluten. Nordändan uppkommer åt
tummens håll, om man håller högra handen
i strömmens riktning med handens insida
vänd mot järnstaven. Emellertid fortfar
spolen med strömgenomfluten ledningstråd att
verka som en magnet, även om man tager
bort järnstaven, fastän verkan blir betydligt
svagare. En sådan spole el. spiral kallas
sole-noid. Upphänges den i ett Ampères stativ,
blir den påverkad av en annan solenoid el.
strömgenomfluten ledare i enlighet med
Ampères lagar. Man finner på detta sätt full
överensstämmelse mellan vad man erfar
rörande såväl magneters verkan på varandra
som strömmars verkningar på magneter och
strömmars verkningar på varandra.

Likheten i verkan mellan en magnet och
en ström ledde Ampère till att uppställa sin

Bild 2. Elektromagnet, nyttjad för uttagande av
järnpartiklar, som genom olyckshändelse inkommit i ögat.

Ord, som saknas änder

teori för magnetismen: »Magnetismen beror
på elektriska strömmar, som kretsa kring
magnetens molekyler och som äro orienterade
så, att de äro parallella och gå åt samma

Elektromagnetiska molekylarströmmar.

håll». Hos ett järn- el. stålstycke finnas dessa
strömmar redan före magnetiseringen men äro
icke så ordnade, att de utöva någon verkan
utåt. Först under inverkan av den
magneti-serande kraften orientera sig
molekylarström-marna och bli parallella, varigenom järnet
el. stålet blir magnetiserat. Teorien
illustreras av bilden, som schematiskt visar
mole-kylarströmmarna i ändytorna av en
magnet-stav. Staven A är en nordpol, B är en
sydpol, de små cirklarna äro
molekylarström-marna. Man ser, att närliggande delar av
dessa cirkulära strömmar sinsemellan måste
upphäva varandras verkan utåt, enär de gå
åt motsatt håll, så att endast de vid ytan
belägna strömdelarna bli verksamma utåt.
Molekylarmagneterna kunna följaktligen
tänkas ersatta av en elektrisk ström, som på
ytan omkretsar magnetstaven. Riktningen av
denna ström erhålles lätt med hjälp av
ovannämnda tumregel. — De senare årens
experimentella forskningar jämte den därav
betingade uppfattningen om atomens byggnad
ha lämnat starka stöd för riktigheten i
princip av Ampères tankegång. J. T.

Elektrometallurgi är den gren av
metallurgien, som omfattar metallers och
metallege-ringars framställning med tillhjälp av den
elektriska strömmen. Hithörande processer
kunna vara antingen elektrotermiska,
varvid den elektriska strömmen nyttjas
enbart för värmealstring vid smältning i
elektrisk ugn, eller elektrolytiska, då
strömmens förmåga att sönderdela sammansatta
ämnen tages i bruk. Vid de elektrolytiska
förfarandena utfällas metallerna antingen ur
en smältflytande massa eller ur sura eller
alkaliska vattenlösningar. Nästan alla
metaller och en mängd metallegeringar, som
framställas i industriell skala, äro föremål
för utvinning eller raffinering på elektrisk
väg, och ett betydande antal av dem
produceras endast på detta sätt. Natrium,
magnesium, de s. k. sällsynta jordartsmetallerna och
aluminium framställas uteslutande på
elektro-metallurgisk väg; zink, bly och nickel kunna
framställas och raffineras på samma sätt;
koppar raffineras med fördel på elektrolytisk
väg, likaså guld och silver. Inom järnets me-

E, torde sökas under Ä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:07:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdf/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free