Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eleonora av Akvitanien - Eleonora Katarina - Elephanta - Elephantiasis - Elephas - Elers, Johan - Elettaria - Eleusine - Eleusinska mysterierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Eleonora Katarina—Eleusinska mysterierna
676
tog efter hans död, trots sina 80 år, med stor
iver i striderna mellan stormännen oeh Johan
utan land. Ä. S-n.
Eleonora Katarina, pfalzgrevinna (1626—
92); var syster till Karl X Gustav och
uppfostrades tills, m. sin kusin drottning
Kristina. Hon fick 1643 giftermålsanbud från
lantgreven Fredrik av Hessen (1617—55).
Prinsessans fader och dåv.
förmyndarregeringen hyste, av olika skäl, betänkligheter
mot partiet. Emellertid undertecknades 1 juni
1646 äktenskapskontraktet, och 8 sept. s. å.
firades bröllopet. E. hade dessförinnan inlåtit
sig i kärlekshandel med en fransk komiker,
Beschon, och följderna därav nödgades hon
kort efter bröllopet bekänna för sin gemål,
vilken emellertid gav henne sin förlåtelse.
Om hennes dotter Juliana se d. o.
Stora grottemplet på Elephanta.
Elepha’nta (ind. Ghäräpurl, »grottstaden»),
liten ö på Främre Indiens v. kust i
Bombay-viken, omkr. 10 km n. om Bombay.
Portugiserna gåvo ön namn efter en i klippan
uthuggen väldig elefant, vilken kolossalstaty
1864 flyttades till Victoria gardens i Bombay.
På ön finnas flera i klippan uthuggna
grott-tempel, som möjl. härstamma från 700-talet
e. Kr. Stora grottemplet är omkr. 40 m i
kvadrat och 4—6 m högt; taket uppbäres av
36 vid uthuggningen ur klippan kvarlämnade
pelare; i templet finnas flera ryktbara bilder
av hinduiska gudomligheter. Vallfartsort.
Elephanti’asis (av grek. e’lephas, elefant),
abnormt stark (hypertrofisk) utveckling av
huden och underhudsbindväven på enskilda
kroppsdelar, varigenom dessa bli mer el.
mindre oformliga och klädda av en
hudbetäckning, som i viss mån liknar elefanthud. Så
förändrade kroppsdelar antaga ej sällan
enorma dimensioner: foten och benet svälla
till en ofantlig klump av flera tiotal kg vikt,
pungen kan bli vida större än ett manshuvud
med en vikt av ända till 40—60 kg. Vid
uppkomsten av e. spela vanl. en abnorm
tillväxt, förtjockning och utvidgning av
lymfkärlen jämte stockning (stas) av lymfan en
framträdande roll. En mycket utbredd form
av e. (e. ardbum, »arabernas e.») uppträder i
tropikerna av både Gamla och Nya världen
samt förorsakas av en genom huden
inträngande rundmask (nematod), Filaria
Ban-crofti, som överföres av myggor (Culex,
Ano-pheles, Stegomyia); möjl. spela även
bakterier samtidigt en roll. Utanför tropikerna
uppträder e. mera tillfälligt, då större
lymfkärl avspärras genom ärrbildningar (ofta
efter brännsår) eller beroende på en kronisk
hudretning av mekanisk eller bakteriell
natur (ss. kroniska hudsår, t. ex. s. k. bensår).
— Som »grekernas e.» har spetälskan fordom
betecknats. G. F-r.*
E’lephas, se Elefantsläktet.
Elers, Johan, författare (1730—1813).
Blev student i Lund 1745, inträdde 1750 som
kanslist i verken, befordrades 1766 till
protokollssekreterare och 1772 till förste
expeditionssekreterare i Inrikes civilexpeditionen.
Vid 1771—72 års riksdag var E., som
tillhörde mösspartiet, sekr. i sekreta utskottet.
Han fick 1787 kansliråds titel och var 1789
—92 led. av Rikets ärenders allmänna
beredning. På ålderdomen var han bosatt dels i
Göteborg, dels i sin födelsestad, Karlskrona,
där han avled. — E. utgav 1755—59 fyra
dikthäften, »Mina försök», inkallades därför
i Utile dulci och blev 1773 led. av Vitt.-akad.,
som 1774 prisbelönte hans elegi »Mina tårar».
Hans »Glada qväden» (1792) äro tonsatta av
Frigel, Kraus, Naumann, Ählström m. fl. E.
var en typisk efterdalinsk rimmare och
visförfattare. Av vida större värde än E:s vittra
alster är hans historiskt-topografiska arbete
»Stockholm» (4 bd, 1800—01). K. F. W?
Elettäria, se Kardemumma.
Eléuslne, se D a g u s s a.
Eleusinska mysterierna, religiös fest, som
i forntiden firades i Eleusis (se d. o.). Dessa
mysterier synas härstamma från den
myken-ska (förgrekiska) tiden. Deras syfte var att,
då säden nedlades i jorden, främja dess
kommande växt. I historisk tid firades de till
gudinnan Demeters ära. När Eleusis förlorat
sin politiska självständighet och införlivats
med det övriga Ättika, blevo de en attisk
statsfest under uppsikt av den atenske
ar-kont, som kallades »basileus» (konung), men
ledningen av festen låg alltjämt i händerna
på vissa adliga släkter i Eleusis. Vanl. menar
man med e. de s. k. »större» mysterierna, som
årl. firades på hösten, till skillnad från de
»mindre», som firades i början av våren i det
ett stycke s. om Aten belägna Agra och
utgjorde en förberedelse för deltagande i de
större mysterierna. Dessa firades i månaden
boedromion (motsv. ung. slutet av sept.) och
hade till utgångspunkt Aten.
I mitten av boedromion började
förberedelserna i Aten. Från Eleusis hämtades heliga
föremål och reliker, som sedan i högtidligt
tåg skulle föras tillbaka dit. Så samlades från
alla delar av den hellenska världen de, som
skulle invigas i mysterierna, efter att förut
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
