Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eleusinska mysterierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Eleusinska mysterierna
678
ha om dem åtnjutit nödig
undervisning av s. k.
mystag oger (grek,
mystago-goi’). På det atenska torget
förkunnade basileus i ett
hälsningstal, att de, som
gjort sig skyldiga till
något svårare brott, vilket
ef blivit rituellt försonat,
skulle vara uteslutna från
mysterierna. I regel voro
jämväl icke-hellener
(»barbarer») uteslutna, men för
hellener, kvinnor och män,
stod tillträdet öppet.
Därpå följde rituella reningar,
fastor, offer och andra
förberedelser.
19 boedromion tågade
deltagarna i mysterierna,
mys terna (grek. my’stai),
i högtidlig procession till
Eleusis. En bild av
lak-chos, en med Dionysos
besläktad gudomlighet, bars
i spetsen för tåget, som av
denna anledning kallades lakchoståget.
Därefter följde präster och överhetspersoner
samt attiska efeber, vilka åtm. i romersk tid
buro de från Eleusis hämtade heliga föremålen.
Slutligen kom mysternas skara. Tåget skred
fram genom Dipylonporten åt v. utefter den
»heliga vägen». Färden försiggick under
avsjungande av heliga sånger, uppförande av
danser samt lustiga upptåg, omväxlande med
offer vid. vägens helgedomar. Sannolikt med
avsikt fick tåget ej anlända till Eleusis
förrän efter nattens inbrott. Fackelglansen,
under vilken mysterna nalkades den
eleusinska helgedomen, bidrog att stegra stämningen
vid ankomsten. I detta hänseende, liksom
även f. ö., erbjuder lakchoståget märkliga
likheter med moderna pilgrimståg till berömda
vallfärdsorter i s. Italien.
De viktigaste fungerande prästerliga
ämbetsmännen (se bilden) voro hierofanten,
härolden, fackelbäraren och tempelprästen, vilka
alla, så när som på härolden, hade motsv.
kvinnliga funktionärer. Förnämst bland dem
alla var hierofanten, som tillhörde
eu-molpidernas gamla adliga ätt. Hans uppgift
var att visa de heliga tingen; därjämte skulle
han framsäga och sjunga vissa liturgiska
stycken. Festen i Eleusis synes ha räckt åtm. 3
dygn, och mysterierna höllos i regel nattetid.
De inleddes med ett förbud för mysterna att
yppa vad de fingo uppleva vid mysterierna.
Vad man vet om dessa är också ganska
litet. Vissa offer anställdes, och ett
sakramentalt drickande förekom. Vid slutet av
mysterierna förekom ett vattenoffer, då var
och en av mysterna fyllde två kärl med
vatten och utgöt dem åt ö. och v. under
uttalande av vissa rituella formler. F. ö. bestod
ritualen i déikny’mena (det som visades), dro’-
Eleusinska och atenska gudomligheter jämte eleusinska präster. Attisk
vasmålning (själva vasen avbildas upptill).
1 Demeter. 2 Persefone. 3 Athena. 4 Afrodite. 5 Artemis. 6 Triptolemos
(eleusinsk heros). 7 hierofant. 8 offerpräst. 9 härold. 10 fackelbärare
mena (heliga handlingar) och lego’mena (»det
som sades»). Det som visades var heliga
föremål och reliker; de heliga handlingarna
antagas åtm. delvis ha varit dramatiska
framställningar av kultlegenden, enl. vilken
Demeter under sorg och veklagan söker sin dot
ter, som bortrövats av Pluton, underjordens
gud, tills hon slutligen återfinner henne och
denna får tillstånd att vistas en del av året
hos sin moder på jorden (jfr bild). Med
»lego-mena» förstå somliga en förtydligande
utläggning av det, som visats och blivit föremål
för dramatisk framställning; med större skäl
torde man däri se en liturgisk avd., i vilken
vissa heliga formler föredrogos.
Numera har man alldeles övergivit den
äldre uppfattningen, att ett dogmatiskt
undervisande moment ingick i mysterierna, och
man har skäl att tro Aristoteles’ försäkran,
att de icke avsågo undervisning utan
fastmera stämning. Däremot torde deltagandet
i mysterierna för de däri invigda ha medfört
övertygelsen om en bättre lott i livet efter
detta än den, som de andra fingo. Så till vida
synas dessa mysterier ha haft beröring med
den s. k. orfismen, en mystiskt religiös
riktning, som med förkärlek sysslade med
eskato-logiska förhållanden.
Det fanns i dessa mysterier förutom
mysterna jämväl en högre grad av invigda,
epopte r n a (skådare); därmed menades antagl.
de, som en gång fullständigt genomgått den
eleusinska mysterieritualen; vari deras
skådande bestod är icke bekant.
E. åtnjöto under forntiden en livlig
tillslutning, som ingalunda minskades under den
romerska tiden. Särskilt under den religiösa
renässans, som utmärkte Antoninernas
tidevarv (2:a årh. e. Kr.), kunde dessa mysterier
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
