Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Elisabet Charlotte (hertiginna av Orléans) - Elisabet (drottning av Rumänien) - Elisabet (kejsarinna av Ryssland) - 1. Elisabet (spansk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
Elisabet
704
död 1685 mot hennes vilja framdrev, se P f a 1 z,
historia. »Liselotte», som E. vanl. kallas, eller
»Madame», som hennes franska titel löd, blev
ett fenomen vid Ludvigs hov. Medan hennes
sprättige och
karaktärslöse gemål
fördjupade sig i
toalettbestyr och
hasardspel, var hon
en robust
frilufts-människa, som
älskade promenad
och jakt och fann
det lönlöst att söka
förbättra sitt fula
yttre, som snart
ytterligare
framhölls av en
oformlig fetma.
Borgerligt sund och
urtysk till sitt väsen,
bevarade hon i den främmande omgivningen
sin okonstlade religiositet, skarpsynta humor
och grovkorniga frispråkighet samt lättade
dagligen sitt hjärta inför fränder och vänner
Europa runt i de ryktbara brev, som blevo
hennes tröst och varav nära 4,000 bevarats. Med
sin personliga, karakteristiska stil äro de av
stort historiskt värde. En kritisk förteckning
över dem (med bibliogr.) utgavs 1909 av H. F.
Helmolt, som jämväl utgivit urval av breven
(3:e uppl. 1924); sv. urval med inl. av Walborg
Hedberg (1916). Jfr vidare A. Barine,
»Madame, mère du régent» (1909); M. Strich,
»Liselotte und Ludwig XIV.» (1912; med bibliogr.);
J. Wille, »E. Ch., Herzogin von Orléans» (1905;
3:e utvidgade uppl. 1921). B. H-d.
Elisabet, drottning av Rumänien (1843—
1916). Var dotter till furst Herman av Wied
och Maria av Nassau (halvsyster till
drottning Sofia av Sverige) och förmäldes 1869 med
prins Karl av
Hohen-zollern-Sigmaringen,
då furste, sedermera
konung av Rumänien.
Genom välgörenhet,
arbete för sårade och
även för
folkupplysning gjorde hon sig
mycket omtyckt i sitt
nya land. Under
märket Carmen Sylva
skrev hon på tyska en
rad vemodiga dikter,
sagor och noveller
(fle
ra övers, till sv.), präglade av fantasi och
omedelbar inspiration men ofta dilettantmässigt
utförda. Av hennes skrifter må nämnas
sagosamlingen »Leidens Erdengang» (1882),
opera-libretten »Neaga» (musik av I. Hallström,
uppf. i Sthlm 1885) samt barndomsminnena
»Mein Penatenwinkel» (1908). Litt.: F.
Eken-stierna, »Carmen Sylva» (1916).
Elisabet, kejsarinna av Ryssland (1709—
62; E. P e t r o v n a). Var dotter till Peter
Ord, som saknas under
den store och sedermera kejsarinnan
Katarina I, fick en mycket vårdslösad uppfostran
och levde sedan en tid
mest för sina nöjen.
Då den ett par
månader gamle Ivan VI,
dotterdotters son till
Peter den stores
broder Ivan, okt. 1740
uppsatts på tronen och
regeringen kommit i
händerna på hans
tyska föräldrar och
andra utlänningar,
bildades omkring E. ett
ryskt parti. Genom
lösa förespeglingar lockade hon, för att på så
sätt framkalla förvirring i Petersburg,
hattpartiet i Sverige till krig mot Ryssland. Hon
konspirerade även med Frankrikes
ambassadör de la Chétardie (se d. o.). Natten till 6
dec. 1741 infann hon sig, följd av sin
franske läkare, Lestocq, och några få andra
anhängare, hos de missnöjda gardesregementena,
vann deras stöd, lät fängsla Ivan VI, hans
familj och andra ledande personer samt
utropades till kejsarinna. I början av sin
regering visade E. energi, deltog i ministrarnas
rådplägningar, fortsatte med kraft kriget mot
Sverige och bröt med främlingsväldet. Senare
ägnade hon sig mest åt nöjen och lät A.
Bestuzjev-Rjumin (se d. o.) sköta
utrikespolitiken. Av fruktan för Preussens växande
makt och delvis av ovilja över Fredrik II :s
bitande anmärkningar över sedeslösheten vid
hennes hov slöt hon sig till dennes fiender,
särskilt i sjuåriga kriget (1756—63). Under
E:s regering avtog det tyska inflytandet,
franska seder vunno insteg, och den inhemska
kulturen uppmuntrades i någon mån genom
stiftandet av univ. i Moskva och konstakad.
i Petersburg. Inom finansförvaltning och
lag-skipning rådde emellertid bestickning och
oreda. E. hade ärvt sin faders starka fysik
men också hans sensuella böjelser; hon ingick
1742 ett morganatiskt, sannolikt barnlöst
äktenskap med greve Razumovskij, urspr.
kyrko-sångare från Ukraina, men var honom icke
alltid trogen. Under sina sista år hemföll hon åt
dryckenskap. — Litt.: R. N. Bain, »The
daugh-ter of Peter the great» (1899); K. Waliszewski,
»La dernière des Romanov» (1902). (A. A-t.)
Elisabet, spanska drottningar och
furstinnor.
1. Elisabet, gemål till Filip II (1545—68),
dotter till Henrik II av Frankrike. Var som
barn förlovad med Filip II :s son don Carlos
men blev enligt fördraget i Cateau-Cambrésis
1559 förenad med Filip själv. Hon lyckades
vinna såväl hans som spanjorernas
tillgivenhet. Förtalet om ett förhållande mellan henne
och styvsonen, vilket gått igen i Schillers
»Don Carlos», saknar grund. E. var ej utan
politiskt inflytande. Jfr A. de Ruble, »Le
traité de Cateau-Cambrésis» (1889). E. A-t.*
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
