Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Elisabet (Isabella, spansk drottning) - 3. Elisabet Farnese (spansk drottning) - Elisabet (svensk prinsessa) - 1. Elisabet (kurfurstinna av Pfalz och drottning av Böhmen) - 2. Elisabet (pfalzgrevinna vid Rhen) - 3. Elisabet Kristina (drottning av Preussen) - 4. Elisabet den heliga (lantgrevinna av Thüringen) - Elisabet (kejsarinna av Österrike, drottning av Ungern) - Elisabethemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Elisabet—Elisabethemmet
706
2. Elisabet (Isabella), Filip IV:s
gemål (1602—44); var dotter till Henrik IV av
Frankrike och äktade 1615 sedermera Filip
IV av Spanien. Hon företrädde franska
intressen och bidrog väsentligen till Olivarez’
störtande.
3. Elisabet Farnese (1692—1766);
var dotter till furst Odoardo II av Parma.
Då Filip V av Spanien blivit änkling,
föranstaltade Alberoni bakom ryggen på den
eljest allsmäktiga prinsessan Orsini
giftermål mellan Filip och E. 1714. E. lät genast
utvisa prinsessan Orsini, gjorde sig
oumbärlig för sin gemål och ledde Spaniens politik
med Alberoni som allsmäktig minister. Genom
hänsynslös och energisk politik lyckades hon
skaffa sina söner Karl och Filip besittningar i
Italien (se Spanien, historia). Vid Filips död
1746 miste hon sitt inflytande. Då E:s styvson
Ferdinand VI avlidit 1759, var hon en kort
tid regentinna, tills sonen Karl III hann
anlända från Neapel. Litt.: Eng. biogr. av E.
Armstrong (1892); É. Bourgeois, »Le secret
des Farnèse, Philippe V et Alberoni» (1909);
madame Saint-René Taillandier, »La
prin-cesse des Ursins» (1926). (B. H-d.)
Elisabet, svensk prinsessa (1549—97),
dotter till Gustav I. Berömdes av samtida för
sin älskvärdhet och sina dygder. Hon
förlovades 1562 med dåv. koadjutorn i Riga,
Kristofer av Mecklenburg (1537—92), men
han kom 1563 i fångenskap under 6 år i Polen,
och förlovningen bröts. Planer på ett franskt
giftermål gingo om intet. Kristofer friade
åter 1577 och äktade E. 7 maj 1581. Som
änka återvände hon till Sverige.
* Elisabet, tyska furstinnor.
1. Elisabet, kurfurstinna av Pfalz och
drottning av Böhmen (1596—1662), dotter till
Jakob I av England. Blev 1613 g. m. Fredrik
V av Pfalz, som 1619 lät välja sig till konung
i Böhmen. Efter slaget
på Vita berget 1620,
som berövade Fredrik
hans nya tron, och
sedan spanska trupper
besatt Pfalz, följde hon
sin gemål i landsflykt
och fann till sist en
fristad i Holland. E.,
som blev änka 1632,
sökte sedan återvinna
Pfalz åt sin äldste
son, Karl Ludvig,
vilket också lyckades
ge
nom westfaliska freden 1648. Vid Karl II :s
tronbestigning 1660 återvände hon till
England. Biogr. av Hauck (1905). Å. S-n.
2. Elisabet, pfalzgrevinna vid Rhen,
abbedissa av Herford (1618—80), dotter till
kurfursten Fredrik V och Elisabet av Pfalz.
Fick sin första uppfostran av farmodern, den
varmt religiösa kurfurstinnan Juliana,
vistades efter 1627 hos sin mor i Holland och blev
där ivrig lärjunge till filosofen Cartesius.
Ord, som saknas under
Genom sin kusin »den store kurfurstens»
försorg valdes E. 1667 till abbedissa i Herford.
Hon understödde 1670 labadisternas sekt (se
L a b a d i e) och trädde 1674 i förbindelse med
de engelska kväkarnas ledare Fox och Penn.
Under sina sista år brevväxlade hon med
Leib-niz och Malebranche. Litt.: Foucher de Careil,
»Descartes, la princesse Élisabeth et la reine
Christine» (1879). (Å. S-n.)
3. Elisabet Kristina, drottning av
Preussen (1715—97), dotter till hertig
Ferdinand av Braunschweig-Wolfenbüttel; sedan
1733 g. m. kronprins Fredrik. Äktenskapet
var ej lyckligt, och efter sin gemåls
tronbestigning (som Fredrik II) bodde E. i
Schön-hausen nära Berlin utan att träffa honom
annat än vid de hovfester hon av etikettsskäl
bevistade. V. S-g.
4. Elisabet den heliga,
lantgrevin-na av Thüringen (1207—31), dotter till
Andreas II av Ungern. Hon äktade 1221
lantgreven Ludvig IV av Thüringen och
fortsatte efter giftermålet, påverkad av sin
biktfader, Konrad från Marburg, sitt strängt
asketiska liv. Änka 1227, bortjagades hon
med sina tre barn av svågern Herman Raspe
men fick skydd hos sin morbror biskop
Eck-bert av Bamberg. Från 1229 ägnade hon sig
helt åt andakt, välgörenhet och sjukvård.
Hon blev föremål för många sägner och
legender samt kanoniserad 1235; s. å. påbörjades
den efter henne benämnda Elisabetskyrkan i
Marburg. Biogr. av Maresch (1918). (Ä. S-n.)
Elisabet, kejsarinna av Österrike, drottning
av Ungern (1837—98), dotter till hertig
Maximilian Josef av Bayern. Förmäldes 1854 med
kejsar Frans Josef I, som hon skänkte tre
döttrar och en son,
den 1889 under
sorgliga omständigheter
bortgångne kronprins
Rudolf. Den vackra,
högt begåvade och
litterärt finbildade E.
fann sig aldrig till
rätta vid det stela
kejsarhovet, hennes
förhållande till
kejsaren var länge kyligt,
och sjukdom nödgade
henne att långa tider
leva utanför Österrike. På Korfu byggde bon
1860 en praktfull villa, Achilleion. Hon var
känd som skicklig ryttarinna. Ehuru E. aldrig
ingripit i politiken, blev hon (10 sept. 1898)
mördad i Genève av en italiensk anarkist,
Luccheni. Litt.: Clara Tschudi, »Kejsarinnan
Elisabeth» (1901); Irma, Gräfin Sztäray, »Aus
den letzten Jahren der Kaiserin Elisabeth»
(1909; sv. övers. 1910). (A. S-n.)
Elisabethemmet, hem för kvinnliga pauvres
honteux i Uppsala. Den 1902 bildade
stiftelsen E. uppförde 1910 egen byggnad, som 1925
utvidgades, tack vare en donation av 90,000
kr. Hemmet, som är uppfört i två flyglar,
VI. 23
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
