Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elsass, Alsace - Elsass-Lothringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
727
EIsass-Lothringen
728
inrättade de tyska kejsarna i E. riksbyar
och riksstäder, av vilka särskilt Strassburg
blev rikt och mäktigt. Reformationen vann
tidigt insteg, och Strassburg blev en av
protestantismens stödjepunkter i Sydtyskland.
Under trettioåriga kriget var E. en av de
viktigaste krigsskådeplatserna och led
oerhört; x/3 av dess befolkning beräknas ha gått
under. En tid voro några av de viktigaste
platserna besatta av svenskarna, men efter
slaget vid Nördlingen (1634) måste dessa
överlåta sina intressen på sina allierade,
fransmännen. Bernhards av Weimar försök att
göra E. till ett täml. oberoende hertigdöme
avbröts genom hans död; sedan besattes
landet av Frankrike, och i westfaliska freden
(1648) avträddes till Frankrike kejsarens och
huset Habsburgs besittningar, lantgreve- och
landsfogderättigheter i E., varemot franske
konungen avstod från suveränitet över
riks-omedelbara ständer där. Begagnande de
dunkla och motsägande bestämmelserna i
freds-traktaten, utvidgade Ludvig XIV alltmera
sina besittningar i E., särskilt genom de s. k.
reunionskamrarna (se Reunioner). Då
Strassburg, som segast gjorde motstånd, 1681
betvungits av Louvois, hade Ludvig XIV så
gott som hela E. i sitt våld. Rovet erkändes
i stilleståndet i Regensburg (1684) och freden
i Rijswijk (1697). Under den franska
förvaltningen uppblomstrade landet; tyska språket
och gamla traditioner bevarades, katolicismen
vann terräng. Under franska revolutionen
förenades E. närmare med Frankrike och
delades 1790 i två dep., Haut-Rhin och B a
s-R h i n. Från Schweiziska edsförbundet
förvärvades 1798 Mülhausen. Genom frederna 1814
och 1815 stannade E. trots preussiska anspråk
kvar hos Frankrike. Under 1800-talet tilltog
förfranskningen, särskilt inom de bildade
klasserna, medan den stora massan på
landsbygden bibehöll sin tyska dialekt. Genom
1870—71 års krig tillföll E. (utom fästningen
Belfort med omnejd) Tyskland. Om dess vidare
öden se EIsass-Lothringen. — Litt.:
R. Reuss, »Histoire d’Alsace» (1912; 19 :e
uppl. 1920); J. R. Ellerbach, »Der
dreissig-jährige Krieg in E.» (3 bd, 1912—25); R.
Wac-kernagel, »Geschichte des Elsasses» (1919; går
till 1789); K. Stählin, »Geschichte
Elsass-Lothringens» (1920). C. H. H. (A. A-t.)
E’lsass-Lo’thringen (fr. Alsace-Lorraine),
tyskt riksland (1871—1918). Genom freden i
Frankfurt a. M. 10 maj 1871 avträdde
Frankrike till Tyska riket Elsass (utom Belfort m. m.)
samt delar av de lothringska dep. Meurthe,
Moselle och Vosges, tills. 14,518 kvkm med
omkr. 1,550,000 inv. Av E. bildades då ett
»omedelbart riksland» under tyske kejsaren.
Okt. 1874 inrättades för E. en rådgivande
församling (Landesausschuss), som 1877 fick
inskränkt lagstiftande befogenhet. 1879 tillsattes
en kejserlig ståthållare med en
statssekreterare och fyra departement, ledda av
understatssekreterare. — E. avträddes utan
folkomröst
ning, dess representanter vid franska
nationalförsamlingen i Bordeaux protesterade mot
överlåtelsen, stämningen i landet var icke
gynnsam mot tyskarna, och ytterst få infödda
inträdde i den ämbetshierarki, som nu bildades
efter preussiskt mönster. Av omkr. 160,000
pers., som jämlikt en bestämmelse i
fredstrak-taten före okt. 1872 opterade för Frankrike,
utflyttade endast 50,000, men emigration till
Frankrike pågick ända till världskriget;
luckorna fylldes genom inflyttade rikstyskar.
Genom skoltvång och militärtjänst i
avlägsnare delar av Tyskland sökte myndigheterna
påskynda förtyskningen; åt E. anvisades en
del av den franska krigsskadeersättningen,
och skatterna nedsattes. Den ömsom bryska,
ömsom eftergivna tyska byråkratiska regimen
blev emellertid icke populär; det katolska
prästerskapets agitation, den samtidigt
pågående s. k. kulturkampen i Tyskland och de
livliga förbindelserna med franska sidan
motverkade ett uppgående i Tyskland. Vid första
valet till tyska riksdagen (1874) utsåg E. idel
fransksinnade, som i Berlin protesterade mot
E:s införlivande i Tyska riket (»Protestler»)
och icke deltogo i riksdagens förhandlingar.
Emellertid uppstod ett nytt parti,
»autono-misterna», som yrkade på att E. skulle bli en
självstyrande förbundsstat; partiet vann vid
valen 1877 fem platser men förlorade dem åter
1881. Den förste ståthållaren, den gamle
fältmarskalken E. v. Manteuffel, 1879—85, sökte
särskilt vinna de högre klasserna genom
mildhet och eftergivenhet men misslyckades. Vid
valen 1881 och 1884 utsågos endast klerikala
och »Protestler»; regeringen svarade med att
utvisa återkomna optanter, undertrycka
tidningar o. s. v. Under den nye ståthållaren,
furst Chlodwig Hohenlohe-Schillingsfürst, 1885
—94, inträdde till en början en avspänning,
men 1887 valdes idel »Protestler», och
regeringen sökte då med makt ^öra E. till ett
tyskt land; bl. a. undertrycktes en mängd
föreningar, tyskan blev enda domstolsspråket,
och ett skärpt passtvång skulle avklippa
förbindelserna med Frankrike. Passtvånget
upphävdes 1891, vilket betydligt lugnade
stämningen; vid riksdagsvalen vunno
autonomis-terna terräng. Under ståthållaren furst
Herman Hohenlohe-Langenberg, 1894—1907,
försökte regeringen en mildare politik, och
förtyskningen gick framåt, delvis beroende på
den i Frankrike pågående kampen mellan
stat och kyrka, varför detta lands
dragningskraft på E:s katoliker minskades.
Myndigheterna gynnade den industriella
utvecklingen i landet, men samtidigt inkom även
socialismen. Under ståthållaren greve H.
We-del, 1907—14, fick E. (1908) en infödd
statssekreterare, den klerikalt konservative frih. H.
Zorn von Bulach, men de nationella
motsättningarna skärptes. Genom föreningar, främst
Souvenir frangais, och en uppblomstrande
fransk press stegrades i synnerhet de högre
klassernas sympatier för Frankrike;
rege
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
