Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elsass-Lothringen - Elsevier, Elzevir, familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
Elsevier
730
ringen och den särskilt av invandrande tyskar
stödda Elsass-Lothringische Vereinigung
arbetade för tyskheten; en stark strömning för
autonomi för E. började framträda. 1911 antog
tyska riksdagen ett förslag om vidgad
självstyrelse för E.: Landesausschuss ersattes med en
lantdag av två kamrar, den första bestående av
kejsarvalda, självskrivna och av vissa
korporationer valda medl., den andra utsedd genom
allmän rösträtt; i regel fick E. tre röster i
förbundsrådet. Då ståthållarens ämbetstid
var beroende av kejsarens vilja och kejsarens
medgivande krävdes, för att lantdagens
lagförslag skulle bliva giltiga, ansågs den
alltför senkomna självständigheten ingalunda
tillräcklig; av E:s representanter i tyska
riksdagen röstade blott en enda för
förslaget. Förhållandet mellan E. och Tyska
riket var ofta spänt; vid ett besök i landet
hotade kejsar Vilhelm II att inkorporera
landet i Preussen, och militära övergrepp mot
civilbefolkningen (den s. k. Zabernaffären,
1913) väckte oerhörd indignation, som även
framträdde i tyska riksdagen. Maj 1914
ersattes den moderate Wedel med en preussisk
byråkrat, v. Dallwitz (se d. o.).
Vid världskrigets utbrott inföllo franska
trupper i s. v. Elsass och höllo ett hörn därav
besatt till krigets slut. Andra erövringar
(Mülhausen; i v. Lothringen) gingo snart
förlorade. Franske överbefälhavaren Joffre
lovade E. återförening med Frankrike, och
detta blev snart ett orubbligt franskt
krigs-mål. Under trycket av den hårda
militärdiktaturen vann planen på återförening med
Frankrike allt flera anhängare i E. Flera av
de fransksinnades ledare flydde vid
krigsutbrottet till Frankrike och utövade därifrån en
stark propaganda. Småningom vunnos
England och Förenta staterna för återföreningen,
men tyska regeringen avvisade den ännu
sommaren 1918. En systemförändring i okt.
1918, då v. Dallwitz ersattes med Strassburgs
förre borgmästare, K. Schwander, hann ej
uträtta något. Genom vapenstilleståndet 11
nov. 1918 utrymdes E. av tyskarna, och det
jublande mottagande, som de franska
trupperna och president Poincaré där fingo, ansågs
på franskt håll som fullgod ersättning för
folkomröstning. I Versaillesfreden (28 juni 1919)
förklarades E. återförenat med Frankrike fr.
o. m. 11 nov. 1918; det övergick (liksom 1871)
utan andel i det avträdande landets
statsskuld; dess gränser blevo de före 1871
gällande, dock så, att Rhenhamnen Kehl för 7
(ev. 10) år ställdes under en med Strassburgs
hamn gemensam fransk förvaltning.
Invandrade tyskar och deras efterkommande
hänvisades att ansöka om franskt medborgarskap;
en mängd tyska familjer utvisades under de
första åren, och mycken tysk privategendom
konfiskerades i enlighet med en bestämmelse
i fredstraktaten. Vid E:s övergång till
Frankrike bibehöllos för dess räkning
konkor-datet med Vatikanen samt en rad tyska
la
Ord, som saknas under
gar och anstalter, särskilt inom
socialförsäkringen och skolväsendet. Landets högste
ämbetsman var först en generalkommissarie
(april 1919—jan. 1920 A. Millerand, 1920—25
G. Alapetite) med vidsträckt befogenhet, bl.
a. att avgöra vilka franska lagar, som
anså-gos kunna tillämpas i E. Därjämte utsågs
ett råd av 35 medl. med begränsad rådgivande
befogenhet. 1925 -ersattes
generalkommissarien med en generaldirektion för E., lydande
under konseljpresidenten. E. representeras
i franska parlamentet av 14 senatorer och 24
deputerade. Vid valet 1919 betonade alla
partier samhörigheten med Frankrike. Det
största partiet är Union populaire
républi-caine (nationale), den katolska centern.
För-franskningen har bedrivits metodiskt, men
strävandet mot centralisation har motverkats
av »regionalistiska» strömningar, bl. a. det
vid pingst 1926 bildade Elsass-Lothringischer
Heimatbund. — Jfr Elsass.
Litt.: Vildhaut, »Politische Strömungen und
Parteien in E. 1871 bis 1911» (1911); V. La
Cour, »E. efter annexionen» (1918); G. Wolf,
»Das elsässische Problem» (1926); R. v.
Wille-brand, »Elsass» (i Finsk Tidskr. 1926). — Se
även under Elsass anförd litt. A. A-t.
Två av familjen Elseviers boktryckarmärken.
E’lsevier [-vlr], ET z e v i r (latiniserat [-Elze-vlrius},-] {+Elze-
vlrius},+} en frejdad boktryckarfamilj i Leiden
och Amsterdam. De flesta, och särskilt de
äldsta, medlemmarna av släkten skrevo sig
Prov på elseviertryck. En sida ur svensken H.
So-terus’ »Svecia». Naturlig storlek.
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
