Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elsheimer (Ehlsheimer), Adam - Elskamp, Max - Elsscholtzia - Elssler, Fanny - Elssler, Therese - Elster - Elster, Bad - Elster, Ernst - Elster, Kristian, d. ä. - Elster, Kristian, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
Elskamp—Elster
734
ett viktigt inflytande på Rembrandt och
därigenom på hela det holländska måleriets
storhetstid. Monogr. av W. Bode i Jahrbuch der
königlichen preussischen Kunstsammlungen,
1—2 (1880—81). H. W-n.
E’lskamp, Max, belgisk skald (f. 1862). E.
hör till samma släktled av flamländska, på
franska skrivande skalder som Maeterlinck
och Rodenbach. Men han delar icke deras
pessimistiska livsfientlighet; hos honom
bryter en sund rubenssk livsglädje igenom den
symbolistiska mystiken, förenad med en
ursprunglig, ehuru ofta preciöst uttryckt
religiositet. Bland hans mer eller mindre
medvetet arkaiserande visböcker må nämnas
»Do-minical» (1892), »Enluminares» (1898),
»Lou-ange de la vie» (s. å.) och »Alphabet de
Notre-Dame» (1901). Bibliska ämnen behandlar han
också i sin senaste diktsamling, »Sous les
tentes de 1’Exode» (1924). I sitt hemland är
»det lyckliga Flanderns skald»
utomordentligt populär. Kj. S-g.
EIsscho’ltzia, se K r y d d m y n t a.
Fanny Elssler.
ETssler, Fanny, österrikisk dansös (1810—
84), syster till Therese E. Anställdes redan
1817 vid Kärntnerthorteatern i Wien,
utbildade sig 1825 i Neapel och firade sina första
triumfer i Berlin 1830. Sedermera väckte
hon hänförelse i London och Paris ävensom i
Amerika (1840—42). 1851 lämnade hon
scenen. E. var en av 1800-talets mest berömda
danskonstnärinnor. Hennes dans var liksom
hennes pantomimiska framställningar i hög
grad uttrycksfull och livlig; intrycket
stegrades genom hennes personliga skönhet. Till
hennes triumfer hörde dansen cachucha och
huvudrollen i Aubers »Den stumma från
Por-tici». Biogr. av Linder (1921). E. F-t.*
E’lssler, Therese, österrikisk dansös (1808
—78), syster till Fanny E. Var ryktbar för
sin kraft och smidighet; hon dansade mest i
mansdräkt och uppträdde tills, m. systern.
Blev 1850 morganatiskt g. m. prins Adalbert
av Preussen och fick då titeln Freifrau von
Barnim; blev änka 1873. E. F-t.*
Elster, två tyska floder. 1. Schwarze
E., biflod fr. h. till Elbe från Oberlausitz,
flyter nästan parallellt med Elbe genom en
ofta sumpig och glest befolkad bygd och
utfaller ovan Wittenberg. 188 km lång. Ej
segelbar. — 2. W e i s s e E., biflod fr. h. till
Saale från Elstergebirge inom Böhmen. Delar
sig vid Leipzig i två armar, E. och Luppe,
som båda infalla i Saale s. om Halle. 195 km
lång. Obetydlig skeppsfart.
Elster, Bad, talrikt besökt badort i ty.
fristaten Sachsen, i Vogtland nära
tjeckoslovakiska gränsen, vid Weisse Elster; 5,841 inv.
(1925). Kolsyrehaltiga mineralkällor, gyttjebad.
Elster, Ernst, tysk litteraturhistoriker
(f. 1860), sedan 1903 prof, i tyska språket och
litteraturen i Marburg. E. har varit mycket
verksam som utgivare (Heine, Freytag m. fl.);
bland hans litteraturvetenskapliga verk
(»Tannhäuser», 1908, m. m.) står
»Prinzi-pien der Literaturwissenschaft» (2 bd, 1897—
1911) främst genom originalitet i
helhetsuppfattningen. R-n B.
Elster, Kristian, d. ä., norsk författare
(1841—81). Berättelserna »Tora Trondal»
(1879), »Farlige folk» (1881; »Farliga karlar»,
1884) och den postuma samlingen »Solskyer»
(1881; »Solskyar», 1882) visa E. som en av de
psykologiskt känsligaste av de norska
realisterna från 1880-talet. Sami. skr. utkommo
1898 och senare.
Elster, Kristian, d. y., norsk författare
(f. 1881), son till K. E. d. ä. Jur. kand.
1905, sekr. i lantbruksdepartementets
skogkontor 1910—18, sedan tidningsman (från 1925
i Nationen). Debuterade med »Fortællinger»
(1907) och har sedan utvecklat en mycket
livlig vitter alstring, som bl. a. omfattar
romanerna »I lære» (1911), »Landeveien» (1912),
»Mester» (1913), »Min bror Harris» (1917; sv.
övers. 1923), »Af skyggernes slegt» (1919),
»Guldet og de grönne skoger» (1921; »Guldet
och de gröna skogarna», 1922), »Den skjönne
ungdom» (1923; »Ungdom», 1925) och »Den
hellige Andreas» (1925), diktsamlingen
»Fjel-dets fange» (1916), novellerna »Gnister fra
peisen» (1926) och skådespel (senast »Chefen»,
1926), av vilka »Miljonen» gavs 1921 i
Stockholm. Av E:s kritiker utkom 1920 ett urval
uppsatser, »Fra tid til anden», och »Illustreret
norsk litteraturhistorie» i 2 bd 1924. På sv.
utgavs 1926 »Modern norsk litteratur». E:s
romaner behandla norska samtidsmänniskor,
med stark social betoning, djup medkänsla
med de olyckliga och intresse för ändringarna
i medelklassens levnadsförhållanden.
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
