Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emmån (Emån) - E moll - Emollientia - Emollition - Emolumenter - Emotion - Emotionism - Empedokles - Emperger, Fritz von - Empetrum - Empire - Empire day - Empirestil - Empiri - Empirism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
E moll—Empirism
758
Emmådalen samt mottager inom Kalmar län
från n. avlopp från sjöarna Mycklaflon och
Bellen. På Målillaslätten strax nedom
Må-lilla upptager E. sina sista större tillflöden,
på vänster sida Brusans (från
Brusaholms-trakten) och Silveråns förenade vatten,
närmast från sjön Hulingen, från högra sidan
Gårdvedaån, som parallellt med E.
genomflyter sjöarna Värnen, Saljen m. fl. E.
fortsätter nu genom en bred, odlad dalgång i s. ö.
riktning över sjön Ryningen förbi Högsby och
avslutar loppet i ö. riktning under skarpa
vinklar, där ån genombryter kustlandets åsar.
Längd (räknad efter v. huvudarmen) omkr.
220 km, vattenområde 4,470 kvkm. E. bildar
talrika (52) fall och driver en mängd bruk,
kvarnar och sågverk. Beräknad
medelvatten-effekt 38,000 hkr, utnyttjad 16,500 hkr.
Kraftverk vid E.: Stenkvill-Klinte
(Skedeån), Blankaström, Högsby, övre och Nedre
Finsjö m. fl. A. B-n.
E moll (fr. mi mineur, eng. e minor), den
molltonart, som har e till grundton och
före-tecknas med J framför f (parallelltonart:
G dur).
Emollie’ntia, lat., uppmjukande, lenande
medel, t. ex. milda feta oljor och fasta fetter
samt slemmiga ämnen. De vanligast brukade
lokala e. voro förr s. k. grötar (se Gröt). (Ljd.)
Emollltiön (av lat. emollire, uppmjuka),
uppmjukning av ett organ, vanl. orsakad av
till-täppning av en artärgren. Emollltio c
e’-r e b r i, hjärnuppmjukning.
Emolume’nter, dets. som sportler.
Emotion (lat. emötio), sinnesrörelse, livlig
känsla. — Adj.: E m o t i o n e’l 1.
Emotioni’sm (av lat. emötio, känsla), fil.,
den teori, enl. vilken den starkaste känslan
bestämmer viljan. Se Determinism. C.H-m.
Empe’dokles (lat. Empe’docles), grekisk
filosof (omkr. 490—omkr. 430 f. Kr.), f. i
Agri-gentum. Åtnjöt stort anseende på Sicilien,
där många legender gingo om E., bl. a. att
han frivilligt sökt och funnit döden genom
att kasta sig ned i Etnas krater. Av E:s
två lärodikter finnas fragment, utg. av Diels
i »Die Fragmente der Vorsokratiker», I
(3:e uppl. 1912). E., som söker medla
mellan Herakleitos’ och Parmenides’ extrema
ståndpunkter, förnekar antagandet av all
verklig uppkomst och undergång. Enl. E.
ges det urspr. fyra element (av E. kallade
rötter): eld, vatten, luft och jord; allt skall
förklaras ur sammanblandningen av dessas
partiklar. Elementen äro kvalitativt
enhetliga men delbara, och det måste då ges
krafter, som förena och skilja partiklarna. Den
förenande kraften kallas kärlek och den
skiljande hat. Först härskar kärleken enväldigt,
varför allt är förenat till fullständig
harmoni. Så börjar hatet sin söndringsprocess,
och i denna andra period strida krafterna.
I tredje perioden har hatets söndring
fullständigt lyckats, och allt är rent kaos, tills
kärleken åter börjar förena allt till harmoni.
Litt.: Bidez, »La biographie d’Empédocle»
(1894); Jobst, »Lukrez und Empedocles»
(1907); Gorbel, »Die vorsokratische
Philoso-phie» (1910); R. Rolland, »E. av Agrigentum»
(sv. övers. 1920). Litterärt har E:s öde
behandlats av Hölderlin i »Der Tod des E.»
och Curti i »Das Fest des E.» (1909). C. H-m.
E’mperger, Fritz von, österrikisk
ingenjör (f. 1862), en av banbrytarna för den
armerade betongen inom byggnadstekniken, lika
framstående i fråga om dess vetenskapliga
utforskning som dess praktiska tillämpning.
Hans förnämsta verk torde vara
samlings-arbetet »Handbuch für Eisenbetonbau» (3 :e
omarb. uppl., 14 bd, 1921 ff.) och den av E.
1901 grundade, i Berlin utg. tidskr. Beton
und Eisen. G. H-r.
E’mpetrum, se Kråkbär.
Empire [fr. äpi’r, eng. e’mpäie],
kejsardöme; rike.
Empire day [e’mpäio del’], en allmän
festdag inom Brittiska riket. Firas till minne
av drottning Viktoria på hennes födelsedag
24 maj med patriotiska tal o. s. v.
Empirestil [aijpi’r-] (av fr. empire,
kejsardöme), inom arkitekturen och
konsthantverket beteckning för en av romerska och i
någon mån också egyptiska former beroende
utvecklingsfas av nyklassicismen. E.
utvecklades under konsulatet och det första
kejsardömet i Frankrike, huvudsakligen av
arkitekterna P. F. L. Fontaine och Ch. Percier.
Den kvarlevde som allmäneuropeisk stil fram
mot 1800-talets mitt (i Sverige kallad
Karl-Johansstil); under periodens senare del
förenklades den för borgerliga behov
(»Biedermeier-stil»). Jfr Byggnadskonst,
Konstindustri och N yls 1 a s s i c i s m. H. W-n.
Empirl (jfr E m p i r i s m),
erfarenhetskunskap.
Emplriker (jfr E m p i r i s m), forskare, som
tillämpar en empirisk metod eller som blott
godkänner iakttagelsen som källa för
kunskapen och verkligheten. — Empirisk,
grundad på iakttagelse, erfarenhetsmässig.
Empirism (av grek. empéiri’a, erfarenhet),
filosofisk åsikt, enl. vilken erfarenheten eller
ett moment av denna är högsta princip.
Motsats: rationalism (av lat. ratio, förnuft).
1. Kunskapsteoretisk e. sätter
erfarenheten som högsta kunskapsgrund.
Erfarenheten bestämmes nu på olika sätt av olika
filosofer men fattas alltid som något, som
är givet utifrån åt det uppfattande
subjektet, t. ex. varseblivningarna av föremål i
rummet. Enl. rationalismen åter är
tänkandet — i vilket ju det uppfattande subjektet
anses vara aktivt och icke påverkat av annat
— högsta kunskapsgrund. Båda
åskådningarna äro motsägande, men deras betydelse
för den filosofiska utvecklingsprocessen kan
knappast överskattas. Det system, i vilket e.
renast genomförts, är Humes. Se
Kunskapsteori. — 2. Som etisk e.
betecknas den åsikt, enl. vilken det högsta goda
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
