Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Empirism - Employé - Emporer - Emptio el. Emtio - Empusa muscae - Empyem - Empyré - Empyreumatiska oljor - Ems (flod) - Ems (Bad Ems, stad) - Emscher - Emsdepeschen - Emser, Hieronymus (Bock Emser) - Emsersalt - Emservatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759
Employé—Emservatten
760
är något i erfarenheten givet, något relativt,
t. ex. en känsla. Den etiska rationalismen
åter fattar det högsta goda som något
absolut. Se E t i k. C. H-m.
Employé [äplcoaje’], fr., tjänsteman,
biträde, bokhållare. — E mp 1 oy èr a el. E
m-p 1 o j è r a, sysselsätta, anställa.
Empörer, i bysantinsk och romansk,
stundom också i gotisk kyrkoarkitektur
förekommande gallerier, anordnade över sidoskeppens
eller omgångens valv men under deras
yttertak och öppnande sig mot mittskepp (och
tvärskepp) med arkader, som motsvara
sido-skeppets eller omgångens arkader. Se bild
vid art. Aachen och bild 1 vid art. B
y-6 a n t i n s k konst.
E’mptio el. E’m tio, lat., köp,
köpekontrakt. Se Köp.
Empüsa mu’scae, se Flugmögel.
Empyém (grek, empyema, inre bulnad, av
pyon, var), varbildning i kroppshåligheter.
E. nyttjas särskilt om var i lungsäcken el. i
näsans bihålor (ej i buk- el. ledhåla). E. L-g.
Empyré (lat. Empyréum, av grek.
e’mpy-ros, brinnande), i det ptolemeiska
världssy-stemet eldhimlen, den yttersta, orörliga
sfären, på vilken stjärnorna ansågos vara fästa;
i kristen medeltidsfilosofi den tionde och
yttersta, orörliga himlen, Guds och änglarnas
hemvist. — Empyrèisk, ljusstrålande,
överjordisk.
Empyreumätiska oljor (av grek. e’mpyros,
brännande), se Vidbrända oljor.
Ems, flod i n. v. Tyskland, upprinner på
s. Teutoburgerwald, utflyter i bukten Dollart;
320 km lång, omkr. 12,500 kvkm flodområde.
Bifloder fr. h. äro Hase och Leda. E. är till
stor del kanaliserad samt står genom talrika
kanaler i förbindelse med kringliggande
flodområden, bl. a. genom Dortmund—Emskanalen
med Ruhrområdet och Rhen, genom
Mittel-landkanalen med Weser och Leine, genom
Hunte—Emskanalen med Weser, genom Ems—
Jadekanalen med Jadebukten, genom
Emskanalen med staden Groningen i Holland.
Utsikt över Ems.
Ems (B a d E m s), stad och badort i preuss.
prov. Hessen-Nassau, vid Lahn; 8,647 inv.
Ord, som saknas under
(1925). E. har storslagna bad och mer än 20
alkaliska koksaltkällor (21—50° C), som voro
kända redan av romarna. Se vidare
Emservatten. I E., som är en av Europas äldsta
och mest berömda badorter, hölls 1786
Ems-kongressen (se d. o.); där fördes 9—13 juli
1870 mellan konung Vilhelm av Preussen och
franska sändebudet Benedetti ryktbara
underhandlingar kort före utbrottet av
fransktyska kriget 1870—71.
Emscher [äTnfor], biflod till Rhen i
West-falen och Rhenlandet, utmynnar vid
Ham-born; 98 km lång. Till stor del kanaliserad.
Emsdepeschen, det från Ems 13 juli 1870
till Bismarck avsända telegram, vari den hos
konung Vilhelm av Preussen tjänstgörande
diplomaten Abeken på uppdrag av konungen
redogjorde för de samtal, som denne s. d.
där haft med franske ambassadören Benedetti.
Bismarcks åtgärd att vid publicerandet av
telegrammet återge detta i sammanträngd
och därigenom tillspetsad form, varigenom
Benedettis avvisande skarpt framhävdes, har
stundom stämplats som en förfalskning. Man
har ofta tillskrivit E. större inflytande, än
den faktiskt torde ha ägt, i den
händelseutveckling, som ledde till fransk-tyska krigets
utbrott 19 juli s. å. Jfr Bismarck, sp. 377,
och R. Fester, »Die Genesis der Emser
De-pesche» (1915). V. S-g.
E’mser, Hieronymus, efter vapnet på
sitt sköldemärke kallad Bock Emser, tysk
teolog (1477 el. 1478—1527), från 1505 hertig
Georgs av Sachsen sekr. och teol. rådgivare.
Han uppträdde redan omedelbart efter
dispu-tationen i Leipzig 1519 som Luthers litteräre
motståndare och blev en av de outtröttligaste.
Hans många stridsskrifter äro mestadels
rent personliga. Luther, som till en början
svarat med ringaktande hån, ignorerade
honom senare fullständigt. Från Luthers övers,
av N. T., vilken E. stämplade som full av
svåra förvrängningar och fel, hämtade E:s
motöversättning likväl allt sitt bästa. Den
saknar allt självständigt värde men fick
betydelse genom sin stora spridning i katolska
lekmannakretsar. Litt.: Kawerau, »H. E.»
(1898). E.Bg.
Emsersalt, preparat av de salter, som ingå
i emservatten. Löses i lämplig mängd i
vatten och drickes liksom naturligt emservatten
vid hosta, heshet, slembildning i svalget o. s. v.
Av e. bruka för samma syfte beredas små
pressade vita kakor, emserpastiljer.
Emservatten, ett varmt, koksalthaltigt,
alkaliskt hälsovatten från flera mineralkällor i
Ems (Bad Ems). Det tillhör den grupp
av s. k. koksalthaltigt alkaliska (el.
»muria-tiskt alkaliska») mineralvatten, för vilken
seltersvattnet är en bekant representant. Som
invärtes medel nyttjas uppvärmt e. vid
katarrer inom såväl respirations- som
digestionsorganen. Stundom begagnas konstgjort e.,
innehållande samma salter som det naturliga
men i dubbla koncentrationen (»dubbelt e.»).
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
