Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enbom, Per Ulrik - Enbyggare, Monoika växter - Enbär, Enbärsdricka, Enbärssirap - En camarade - Enceinte - Enceladus - Encephalartos - Encephalitis - En chef - Encina, Juan del - Encke, Erdmann - Encke, Johann Franz - Enckell, släkt - Enckell, Carl Johan Alexis - Enckell, Karl - Enckell, Knut Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Enbyggare—Enckell, K. M.
770
och idylliska riktningen Leopold
förkrossade E. med den elaka och lustiga »Svenska
Parnassens klago- och svanesång till Per
Enebom, Eterns son och Englars
tillkommande broder». K. W-g.*
Enbyggare, Monoika växter, kallas
sådana växter, som ha han- och honblommor
på samma individ.
Enbär, Enbärsdricka, Enbärssirap, se E n.
En camarade [ä kamara’d], fr., som en
kamrat, förtroligt.
Enceinte [äsä’t], fr., inhägnad, de med
varandra sammanhängande försvarsverken
närmast omkring en befäst ort. Fordom ej
blott skyddade e., som då var huvudfästning,
mot ett överraskande anfall av en fälthär
utan tvingade även, allteftersom dess
befästningar voro utförda enligt konstens regler,
till en mer el. mindre långvarig belägring.
Vid moderna fortfästningar utgör den endast
ett stöd och ett slutvärn för försvararen,
som därigenom blir mer oberoende i sitt
uppträdande och ej behöver uppgiva allt hopp,
även om fortgördeln genombrutits. Moderna
fästningar ha byggts utan e., och vid vissa
fästningar har e. raserats. L. W :son M.*
Ence’ladus. 1. (Grek. Enke’lados.) Enligt
sägnen en gigant, över vilken Athena
vältrade berget Etna. — 2. (Astron.) En av
planeten Saturnus’ månar. Se Saturnus.
Encephala’rtos, se Cycadales.
Encephalltis, inflammation i
hjärnsubstansen. Populärt nyttjas ofta uttrycket h j ä r
n-inflammation, men därmed menas vanl.
ej e., som är en ganska sällsynt sjukdom,
utan meningitis (se d. o.), d. v. s.
inflammation i hjärnans hinnor. E. lethargica,
sömnsjuka (se d. o.). (Ljd.)
En chef [ä JäT], fr., i egenskap av högste
befallande, t. ex. general en chef,
överbefälhavare.
Encina [änpfna], Juan del, spansk
skriftställare (1468—1534). Utnämndes 1519
till prior i Leon efter en s. å. företagen
pilgrimsfärd till Jerusalem. 1496 utgav han en
samling av sina poetiska arbeten,
»Cancio-nero». Den inleddes med en avh., »Arte de
trobar», viktig som ett av de första försöken
till en spansk poetik. E:s dramatik betecknar
ett väsentligt framsteg, och han anses som
grundläggare av det egentliga spanska
dramat. — »Teatro completo de Juan del E.» är
utg. av F. Asenio Barbieri (1893). Se vidare
Menéndez y Pelayo, »Antologfa de los poetas
llricos castellanos», VII (1898). (E. S-f.)*
Encke, E r d m a n n, tysk skulptör (1843—
96). Tillhörde Berlinskolan, var elev av A.
Wolff och utförde statyer av Fredrik I av
Brandenburg, drottning Luise (Ers främsta
verk, i Tiergarten), »kejsarinnan Fredrik»
samt sarkofager i Charlottenburg över
Vilhelm I och kejsarinnan Augusta. G-g N.
Encke, Jo hann Franz, tysk astronom
(1791—1865). Förestod 1817—25 observatoriet
Seeberg vid Gotha och var 1825—63 direktor
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
för Berlins
observato-rium. E. är mest
bekant genom sina
arbeten över
bestämningen av planet- och
kometbanor. En märklig
komet, vars bana E.
beräknat, bär hans namn
(se Kometer). 1830
övertog E. redaktionen
av Berliner
Astrono-misches Jahrbuch och
publicerade där en
mängd viktiga avh.
Han utgav »Astronomische Beobachtungen auf
der Sternwarte in Berlin» (1840—60). Led. av
sv. Vet.-akad. 1836. (S. A-f.)
E’nckell, finländsk släkt, härstammande
från Sachsen. Carl E. (1839—1921) var 1885
—1903 direktor för kadettkåren i
Fredriks-hamn, blev 1894 generallöjtnant och skrev
bl a. en historik över finska kadettkårens
öden 1812—87. Om hans söner C. J. A. E.
och O. P. E. och kusin K. E. se nedan.
Målaren K. M. E. (se nedan) tillhör en annan
gren av samma släkt. T. C.*
E’nckell, CarlJohanAlexis, finländsk
diplomat (f. 1876 7/e), son till Carl E. (se ovan).
Blev efter kort militär tjänstgöring 1902
diplomingenjör och var 1911—17 verkst. dir.
för Maskin- och brobyggnads-a.-b. i
Helsingfors. Efter ryska revolutionen blev E. 1917
ministerstatssekreterare för Finland i
Petersburg. Han utsågs 1919 till envoyé i Paris,
var nov. 1918—april 1919, juni—nov. 1922
och jan.—maj 1924 utrikesminister och har
många gånger representerat Finland vid
internationella kongresser och i Nationernas
förbund, bl. a. vid Ålandsfrågans behandling
1920—21. H. E. P.
E’nckell, Karl, finländsk jordbruksforskare
(f. 1853 1/e), kusin till Carl E. (se ovan). Efter
att ha tjänstgjort som direktor för Harjus,
Kronoborgs och Mustiala jordbruksskolor blev
E., sedan den högre lantbruksundervisningen
flyttats till Helsingfors, lärare vid
Helsingfors univ. och verkade 1910—26 som prof,
i lantbruksekonomi. E :s största arbeten äro
»Om arbetsintensiteten på Mustiala egendoms
åker-cirkulationer åren 1899—1906» (2 bd,
1908) och »Lantbruksekonomi» (1918; tills m.
J. Sunila). — E:s söner Torger Carolus
E. (f. 1901) och Rabbe Arnfinn E. (f.
1903) ha framträtt som målare, den senare
även som modernistisk skald (»Dikter», 1923;
»Flöjtblåsarlycka», 1925). H. E. P.
E’nckell, Knut Magnus, finländsk
målare (1870—1925). Studerade i Helsingfors och
Paris samt visade tidigt en stark och
egenartad begåvning. Hans energiska
modellstudier av finska typer visade dragning till
monumental konst, i »Getsemane» (1902) gav
han ett brutalt realistiskt uppslag (närmast
påverkat av Uhde), men i enkel, ren
vägg-målningsstil utförde han 1907 i Johanneskyr-
VI. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
