Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enckell, Knut Magnus - Enckell, Oskar Paul - Enckes komet - En clair - En corps - En creux - Encyclopédie - Encyklika - Encyklopedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Enckell, 0. P_Encyklopedi
772
K. M. Enckell: skiss till ett parti av altarmålningen
»De dödas uppståndelse» i Johanneskyrkan i
Tammerfors.
kan i Tammerfors en stor freskserie, »De
dödas uppståndelse», med en mängd nakna
figurer. Monumentalmålningar utförde han
även i Nylands
nationshus och
universitetsbiblioteket i
Helsingfors. Till
koloristisk styrka och
rikedom sökte han sig fram
i »Diana och
Endy-mion» (1921), i
»Vingarna» (Daidalos och
Ikaros, 1923) och i
fönstermålningar i
Björneborgs kyrka (s. å.).
Han målade även
ka-raktärsfulla porträtt
och landskap. E. avled i Stockholm hösten
1925, medan en omfattande utställning av
hans verk pågick där. Väl representerad i
Ateneum i Helsingfors. G-g N.
E’nckell, Oskar Paul, finländsk militär
(f. 1873 2/3), bror till C. J. A. E. Genomgick
kadettkåren i Fredrikshamn, deltog som
stabsofficer i rysk-japanska kriget 1904—05 och
avancerade 1912 till överste. Efter
världskriget återvände han till Finland som
generalmajor och t. f. chef för kustförsvaret (1919),
var chef för generalstaben 1919—24 och fick
generallöjtnants avsked. Han har utgivit
»Småstaternas försvarsproblem» (1925). H.E.P.
Enckes komet, se Kometer.
En clair [ä klä’r], fr., ej chiffrerat (i fråga
om telegram).
En corps [ä kå’r], fr., i sin helhet,
fulltaligt, samfällt.
En creux [ä krö’], fr., eg. »i urholkning».
Relief en creux (k o i 1 a n a g 1 y f), låg
relief, vars figurer begränsas av fördjupade
konturer, mot vilka formen svagt rundar sig.
Den omgivande bottenytan ligger således i
samma plan som figurytans mest framspringande
partier, medan figurerna i vanliga reliefer
h. o. h. höja sig över bottenytan. Reliefer
en creux äro vanliga i egyptisk skulptur,
särskilt som väggdekoration, och förekomma
även inom andra konstkretsar. H. W-n.
Encyclopédie [äsiklåpedi’], fr., encyklopedi;
särskilt den av d’Alembert och Diderot
utgivna. Se Encyklopedi, sp. 773.
Ency’klika (lat. ency’clica, av grek, en, i,
och ky’klios, rund) el. L i t e r æ encyclicæ,
rundskrivelse, brev. Från att tidigare ha varit
namn på biskoparnas herdabrev betyder e.
numera en av påven till alla troende utfärdad
kungörelse, vari han plägar uttala sig om
tidens frågor och anbefalla åtgärder från den
romerska hierarkiens sida. Mest bekant bland
dessa kyrkopolitiska uttalanden från
påvestolen är Pius IX :s e. Q u a n t a cura
(namnet efter begynnelseorden) 8 dec. 1864 med
bifogad S y 11 a b u s (se d. o.). L. W-r.
Encyklopedi (av grek, en, i, ky’klios, rund,
och paidél’a, undervisning), beteckning för
ett arbete, som i en eller annan form avser
att meddela ett översiktligt och
sammanfattande allmänt kunskapsinnehåll. E. är
antingen lexikalisk el. systematisk,
d. v. s. framlägger materialet ordnat antingen
alfabetiskt efter uppslagsord eller organiskt
efter dess inre sammanhang. Behovet av att
i e. sammanfatta forskningens vunna resultat
gjorde sig mycket tidigt gällande och har
avsatt resultat hos olika folk på olika
kulturstadier. (O. W-n.)
E. kom till högre utveckling tidigast i Kina.
Det första, mera primitiva verket i genren
var »ör ya» (omkr. 500 f. Kr.). 987 e. Kr.
publicerades »Tai ping yü lan», ett stort
samlingsverk, behandlande alla vetandets
områden, med belysande excerpter ur 1,690 olika
verk. Kinas f. n. främsta e. är »Tu shu tsi
cheng» (1726), vilken innehåller 3—4 ggr så
mycket stoff som »Encyclopædia britannica»
(se nedan). Den kinesiska encyklopediska
litteraturen vann stor uppmärksamhet från de
första jesuitmissionärernas sida
(1500—1600-talet) och har genom deras i Frankrike på
sin tid ivrigt studerade skildringar bidragit
att ge impulser i samma riktning i
västerlandet. B. Kgn.
Inom den antika litteraturen nämnas flera
e., som dock ej äro bevarade (greken S p e
u-s i p p o s, romaren V a r r o m. fl.). Till e.
plägar ibland, ehuru blott delvis med rätta,
även räknas Plinius d. ä:s »Historia
natura-lis» (se P 1 i n i u s). Senantikens viktigaste
e. är Martianus C ap e 11 as
egendomliga verk »De nuptiis Mercurii cum
Philolo-gia» (Om Merkurius’ äktenskap med
Filolo-gien), vilket i allegoriserande och delvis bisarr
form avhandlar de sju vetenskaper, som främst
ingingo i den antika bildningens program.
Detta verk studerades flitigt under
medeltiden och fick mycket vittgående inflytande
på dess lärda kultur. Medeltidens
blomst-ringstid, 1200-talet med sin rika och
mångsidiga kulturutveckling, medförde även en ny
period i e:s historia. I känslan av att äga
till sitt förfogande ett universellt och
enhetligt kunskapsmaterial erfor man starkt
behovet av att sammanfatta detta i överskådlig
form och på ett så lättillgängligt sätt som
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
