Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Endozoisk - Endre - Endrödi, Sándor - Endymion - Eneberg, Waldemar - Eneby - Enebybergs villastad - Enegren, Gustaf Adolf - Enehjelm, Alexis af - Eneman, Mikael - Eneolitisk - Eneqvist, Eugenia Matilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Endozoisk—Eneqvist
780
Endozoisk, se Spridningsanordning.
Endre, socken på mellersta Gotland,
Gotlands län, Norra härad; 23,37 kvkm, 405
inv. (1927). Sträcker sig österut från Visby
stadsgräns och består av en smalare och högre,
västlig och en lägre, östlig huvuddel. På en
isolerad höjd inom denna (61 m ö. h.) socknens
kyrka. Inom socknen Allekvia, tingsställe för
Gotlands Norra domsaga. 812 har åker, 1,097
har skogs- och hagmark. Bildar med Hejdeby
ett pastorat i Visby stift, Norra kontraktet.
Kyrkans byggnadshistoria är synnerligen
invecklad. Nuv. kor och långhus, båda
rektangulära, det senare tvåskeppigt, äro från
olika byggnadsperioder under 1200-talets
senare årtionden. Det till en f. ö. nedriven
1100-talskyrka hörande tornet påbyggdes under
1300-talet, och dess nedersta rum förenades
genom borttagande av väggar med
botgörings-cellen s. om tornet och cellen n. därom samt
med långhuset, varigenom detta förlängdes,
arkitektoniskt sett en effektfull förändring.
1915—16 restaurerades kyrkan. Ö.;E. L-k.
Endrodi [ä’ndrödi], Sänd or, ungersk skald
(1850—1920). Särskilt populära äro hans enkla
sånger, lyckliga efterbildningar av gamla
ungerska krigarvisor (»Kuruc nötäk», 1892). E:s
samlade dikter utkommo 1904. Han skrev
även ett större verk om ungersk litteratur
under 1800-talet (1900). B. L-r.
Endy’mion (grek. Endymi’on) betecknas
i grek. myt. vanl. som son till Zeus; som hans
fädernesland uppges än Elis, än Karien, där
han jagade på berget Latmos. Enl. den mest
gängse sagan älskades han av mångudinnan
Selene (Diana, Luna), som för att ostörd
kunna kyssa honom försänkte honom i en
evig slummer, under vilken hans kropp i
oförminskad grad behöll sin friskhet och
ungdomliga fägring. Även säges han med
henne ha haft femtio döttrar, vari man velat
se en allegorisk anspelning på månadernas
antal i varje olympiad. Den bildande
konsten framställer E. som en skön sovande
yngling. Den berömda liggande
marmorsto-den av »Den sovande E.» i Nationalmuseums
i Stockholm antiksamling är av misstänkt
äkthet; i varje fall är den starkt överarbetad
i modern tid. Den inköptes 1785 av
Gustav III och kom till Stockholm 1786. — E. är
namn på diktverk av V. von Heidenstam,
Keats m. fl. A. M. A.*
Eneberg, Waldemar, finländsk
ämbetsman och politiker (1840—1904). Efter
avlagda juridiska examina inträdde E. på
ämbetsmannabanan samt blev direktör i Finlands
statskontor (1880) och i Finlands bank
(1883). Han deltog därjämte i det politiska
livet som en av finska partiets ledare och
vicetalman i borgarståndet (1885—91) samt
blev 1891 led. av senatens
ekonomiedeparte-ment. På grund av såväl sin begåvning som
sin politiska ståndpunkt spelade E. en
ledande roll i undfallenhetssenaten under
Bo-brikovs regim, med devisen »böjes men bry-
tes icke», vilken inristades på hans
vapensköld, då han 1903 adlades för
»fruktbringande verksamhet». (H. E.P.)
Eneby, socknar i Östergötlands län, se
Västra Eneby och östra Eneby.
Enebybergs villastad, municipalsamhälle i
Danderyds socken, Stockholms län, vid
huvudlinjen av Stockholm—Roslagens järnvägar, 10
km n. om östra stationen, Stockholm. Är
förstadssamhälle till Stockholm; 1,247 inv. (1926).
Tax.-värde å fast egendom 5,709,600 kr. (1925).
Bevillningstaxerad inkomst 1,592,410 kr.
Enegren, Gustaf Adolf, medaljgravör
(1784—1854). Efter elevtiden vid
Konstakademien i Stockholm kom E. 1805 i tjänst hos
Rikets ständers bank som gravörbiträde åt
J. G. Wikman. Vid dennes avgång 1818 fick
E. myntgravörsysslan. Bland E :s arbeten,
som nästan undantagslöst äro konstnärligt
obetydliga, är hans på uppdrag av Sv. akad.
1815 graverade medalj över Sergel det mest
kända. E. L-k.
Enehjelm, Alexis af, finländsk sångare
(f. 1886 2/io). Efter sångstudier i München
och Wien har E. verkat som förste tenor vid
operorna i Helsingfors (1918—20 och från
1924) och i Darmstadt (1920—24) samt som
konsertsångare och lärare. Han har även
framträtt som kompositör och novellist
(»Ogräsrabatten», 1918) och är sedan 1925
radioprogramchef i Helsingfors. H. E. P.
Eneman, Mikael, orientalist,
forskningsresande (1676—1714). Blev 1703 fil. mag. i
Uppsala och prästvigdes 1706. S. å. reste han
utomlands och studerade ett år vid
Greifs-walds univ., varefter han 1707 i Sachsen av
Karl XII utnämndes till hov- och
fältkonsistorienotarie. Sedermera följde han konungen
ända till Bender (1709), varifrån han inom
kort avgick som legationspredikant till
Kon-stantinopel. Han ökade där sina redan förut
betydliga insikter i österländska språk och
anträdde på konungens befallning 1711 en resa
till österlandet. Den gick över Mindre Asien
till Egypten, Sinaihalvön, Palestina (juni—
sept. 1712) och Syrien samt över Cypern och
Smyrna tillbaka till Konstantinopel (1713).
Under resan hade E. utnämnts till prof, i
österländska språk vid Uppsala univ. Om
sina resor författade E. vidlyftiga
beskrivningar, som han själv aldrig fick tillfälle
att befordra till trycket. K. U. Nyländer
utgav 1889 E:s »Resa i orienten 1711—1712»
(jämte levnadsteckning och bibliogr.). (P. L.)
Eneolltisk, se Europas
förhistoriska tid.
Eneqvist, Eugenia Matilda,
sångerska (1833—98). Började sångstudier i
Stockholm, for sedan till utlandet; bodde mest i
London, där hon på en mängd konsertaftnar
framförde svenska folkvisor. Var en kort tid
fäst vid Théåtre italien i Paris, där hon
uppbar mycket krävande koloraturpartier. Hon
kallade sig mest »signora Biondini». Sverige
gästade hon 1862, 1865 och 1879. T. N.
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
