Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska litteraturen - I. Den angelsaxiska tiden omkr. 450—omkr. 1060 - II. Den anglo-normandiska perioden omkr. 1060—omkr. 1400 - III. Renässansen omkr. 1400—omkr. 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Engelska litteraturen
800
ska litteraturen var från början germansk och
röjer ett hedniskt krigarfolk. Åtskilligt av
den äldsta diktningen antages ha tillkommit
redan på kontinenten och medförts till
England av erövrarna på 400-talet. Så torde vara
förhållandet med »Widsith» (Vidfärd), en
vandrande sångares redogörelse för sitt
kringirrande och sin konst. Även det storslagna
eposet »Beowulf» (se d. o.) saknar specifikt
engelska drag; där behandlas nordiskt
sago-stoff i rapsodisk form. Denna äldsta diktning
är hednisk men tog senare färg av
kristendomen, sedan denna införts i England (på
600-talet). Hos den lärde Beda (d. 735)
påträffas därefter det första engelska
diktar-namnet, Caedmon, av vars hand dock blott
en hymn är bevarad. Senare kristen epik
företrädes av Cynewulf (andra hälften av
700-talet) med »Elene», en legend om Kristi
kors, o. a. Lyriken från denna tid är
sparsamt bevarad. Den röjer t. ex. utpräglad
naturstämning (»Sjöfararen») eller djup
melankoli (»Deors klagan»).
Ur språklig synpunkt var denna litteratur
anglisk, då rikena på ö. kusten nådde den
tidigaste blomstringen. Det är emellertid den
västsaxiska (sydengelska) kulturen, som
bevarat diktningen och som tillfogat särskilt
en ganska långt utvecklad prosa. Redan
under kristendomens första tid stod lärdomen
mycket högt i England, men för den
forn-engelska prosan har man att tacka främst
den västsaxiske konungen Alfred den store
(849—901). Han framstår som översättare av
Beda, Boethius och Orosius samt som vidsynt
kulturmonark och litteraturvän i allm.
Nämnas bör också en krönika från denna tid,
angelsaxiska krönikan, som med sin
fortsättning för engelsk historia fram till 1154. Den
fornengelska prosan står till sin byggnad
under latinets inflytande, men poesien har
germansk form, oftast den stavrimmade s. k.
långversen, som sönderfaller i två halvverser
med vanl. två betonade stavelser i vardera,
sammanhållna med hjälp av allitteration.
II. Den anglo-normandiska perioden omkr.
1060—omkr. 1400. Franskt inflytande hade
gjort sig gällande redan före den normandiska
erövringen 1066. Denna romaniserade nu
Englands litteratur i fråga om såväl ämneskretsar
som föreställningsvärld och form. Det
germanska kynnet hävdar sig väl därbredvid
till en början. Den ovan omtalade
angelsaxiska krönikan fortsättes intill 1154; något
årtionde senare märkas en versifierad
botpredikan, »Poema morale», samt omkr. 1200
Layamons »Brut». Detta epos var i huvudsak
den engelska formen av normanden Waces
»Brut», vilken i sin tur här gjort poetiskt
bruk av Geoffrey av Monmouths latinska
»History of the kings of Britain».
Övergångstidens litteratur utmärkes sålunda av
tresprå-kighet: latin, franska och engelska. Franska
var domstolsspråk även långt efter 1362, då
likväl en parlamentsakt hade försökt införa
»landets språk». Men efter förlusten av
Nor-mandie (1204) försvagades den eljest
därifrån närda franska särkulturen i England,
och fram emot mitten av 1200-talet börjar
en ivrig bearbetning på engelska språket av
franska ämneskretsar eller fransk epik, som
var byggd på antikt eller keltiskt stoff.
Alex-andersagan, Artussagorna, trojanska kriget
o. a. varieras och spinnas ut i en mångfald
versioner. På dansk tradition äro två andra
epos från denna tid baserade (»Havelok» och
»King Horn»). Engelsk didaktik tog sig
uttryck i den omkr. 25,000 verser långa »Cursor
mundi» (omkr. 1320), Robert av Brunnes
»Hand-lyng Synne» (omkr. 1303), mystikern Richard av
Hampoles »Pricke of conscience» samt William
Langlands (d. omkr. 1400) »Piers the
plow-man». Sistnämnda dikt är till formen en
utveckling av den fornengelska
allitterations-versen samt till innehållet en allegori av
livet, samhällssatir och sedemålning. I
metriskt hänseende anslutna till »Piers the
plow-man» stå Gawaindiktarens verk »Sir Gawayn
and the green knight», »Patience»,
»Clean-ness» och »Pearl» — ett par av dessa dock
tillika strofiska —, men åtm. den första och
den sista framgå ur romansk
föreställningsvärld med avseende på innehållet. Den tredje
och störste av de engelska skalderna under
1300-talets senare hälft var Geoffrey Chaucer
(d. 1400), som huvudsaki. stod under bannet
av romansk metrik, vilken ju behärskat den
medelengelska diktningen i övrigt med ovan
antydda undantag. I sitt huvudverk,
»Canterbury tales», öser emellertid Chaucer ofta ur
nationella inspirationskällor och skapar
samhällsbilder av högt poetiskt och kulturellt
värde. Bland samtida prosaister märkes John
Wycliffe. Även en rik folkdiktning
framkom under medelengelsk tid men vann ej
beaktande förrän långt senare, genom biskop
Percys och Walter Scotts ansträngningar.
Det engelska dramat har likaledes sina rötter
i denna period. I samband med gudstjänsten
började man uppföra scener ur bibeln, vilka
kallades 1) ministerier (varav sedan blev
mysterier). Medeltidens böjelse för
allegorier gjorde, att man småningom införde
personifikationer av dygder och laster i dramat,
vilket sålunda utvecklades till 2) m o r a 1
i-t e t e r. Ett tredje slags religiöst drama,
3) mirakelspelet, grundades på
helgonlegender. Moraliteterna förvärldsligades
sedermera till 4) maskspel, då de uppfördes
vid hovet. Nästa steg var uppkomsten av
5) historiska skådespel på nationell
grund; det 6) antika dramat satte sin
första frukt i England i mitten av 1500-talet
(»Gorboduc»), och lustspelet tog några år
tidigare form i Udalls »Ralph Roister Doister».
Scenen var i början en kyrka, sedan något
torg el. dyl.; de uppträdande voro urspr.
präster, därefter skråmedlemmar och
slutligen skådespelare.
III. Renässansen omkr. 1400—omkr. 1660.
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
