Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska litteraturen - IX. Pessimismen omkr. 1880—omkr. 1900 - X. Formexperimenterandets tid, från omkring 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Engelska litteraturen
810
Närmast i anslutning till de franska
symbo-listerna men med starka inslag från
prera-faeliterna och Walter Pater arbetade den
engelska symbolismen och fick ett allmänt
uttryck i tidskrifterna The Yellow Book och
The Savoy. Den förnämste representanten
var Oscar Wilde med »The picture of Dorian
Gray» samt en rad poem och dramat »Salome»
(men ej hans övriga dramer). Symbolismen
smittade mer eller mindre övergående många
av tidens diktare, Moore, Arthur Symons,
Yeats o. a., men fick i yttre måtto ett hastigt
slut genom Wildeprocessen, vilken
brännmärkte den som degenerationsrörelse.
Tidigare (se medeltiden) var den rika
keltiska kulturen av betydelse för e. huvudsaki.
genom fransk förmedling. Under förra
hälften av 1800-talet började emellertid på Irland
vissa självständiga litterära strävanden, vilka
fram på 1880-talet medvetet anknötos till
fornkeltiska traditioner. Den mest bekante
bland initiativtagarna till The celtic revival
blev William Butler Yeats (f. 1865). Han hade
börjat som engelsk romantiker, inspirerad av
Shelley, men fördjupade sig snart i keltisk
forntid och sagovärld samt skrev så dramer,
prosa, lyrik och epik, vilket allt fängslar
genom sin drömmande mystik, poetiska vision,
naturbesjälning och fjärrsång ur det osynligas
värld, om också med tiden en viss
abstrakthet inträtt i hans skapande. Populärt
tillgängliga blevo traditionerna om Cuchulain
och Emare först genom bearbetning av lady
Gregory, som även skapat folkliga komedier
av betydande pregnans och verkan. Andra
författare drogos småningom in i rörelsen.
Edward Martyn (f. 1859) skrev visserligen
under intryck av Ibsen men ställde dock sin
penna till sina landsmäns tjänst (den
irländska teatern). Så gjorde även George Moore
till en tid. Sitt stora dramatiska geni fick
emellertid Irland i John Millington Synge
(1871—1909), förf, till ett fåtal korta dramer,
som genom karaktärsteckning, poetiskt språk
och universalitet stå ensamma i modern
litteratur över huvud. En sagoberättare och
dramatiker av bisarr läggning är lord Dunsany,
som f. n. torde vara det originellaste den
irländska rörelsen har att framvisa, liksom
James Stephens måhända är den största
dik-tarbegåvningen. Nära Yeats står den
känslige George Russell (f. 1867), medan Padraic
Colum (f. 1881) snarare bör räknas till lady
Gregorys område, folkdramat.
Periodens starkaste dramatiska impuls kom
annars från Ibsen, som fick en ivrig
förespråkare i William Archer (1856—1924) och som
fann sin talangfullaste lärjunge i Bernard
Shaw (f. 1856). Idéhistoriskt är denne eljest
framför allt Samuel Butlers arvtagare. I en
ström av dramer har han varierat Butlers
uppfattning av det borgerliga samhället och sökt
vinna gehör genom gnistrande gott lynne och
paradox. För kortare tid skrevo även de
ytterst produktiva Henry Arthur Jones (f. 1851)
Ord, som saknas under
och sir Arthur Wing Pinero (f. 1855) under
Ibsens inflytande, men de ha annars försett den
engelska scenen med mängder av tekniskt
skickliga sedeskildringar. Versdramat syntes
ett slag på väg att få nytt liv (Stephen
Philips’ »Paolo and Francesca»), men löftena
infriades aldrig.
En ställning för sig intaga imperialisterna
W. E. Henley (1849—1903) och Rudyard
Kip-ling (f. 1865), som sökt skapa litterära
uttryck för ett enhetligt engelskt världsvälde.
Särskilt Kiplings skildring av indisk kultur
i sina berättelser (»The jungle book» etc.)
och hans journalistlater kommo på sin tid
som friskt blod in i Englands litteratur.
Sina rötter i denna period ha åtskilliga
betydande författare, vilkas huvudsakliga
produktion faller efter 1900. H. G. Wells (f. 1866)
bygger helt på den naturvetenskapliga tidens
grund samt är representant för den sociala
och allmänt reformatoriska romanen. E. A.
Bennetts (f. 1867) bästa verk äro inspirerade
av George Moore och hans franska inslag.
John Galsworthy (f. 1867) påverkas i sin
dramatik av Ibsen men även, särskilt i sina
romaner, av Samuel Butler. Henry James och
Joseph Conrad slutligen stodo under
inflytande av den rysk-franska realismen.
X. Formexperimenterandets tid, från
omkring 1900. Hela 1800-talet hade huvudsaki.
karakteriserats genom litteraturens intresse
för ämne och idé. På 1880—90-talet —
symbolismens tid — träder formintresset i
förgrunden. Särskilt de romantekniska hjälpmedlen
utsatte man för ingående omprövning för att
avvinna dem ökade uttrycksmöjligheter. I
likhet med Henry James fann Joseph Conrad
(1857—1924) romanen alltför litet objektiv
genom författarens tillrättaläggande av
karaktärer, händelser och handling, varför även
han sökte reflektera bilden och uppfattningen
av det berättade från olika personers
synpunkter och genom olika temperament, sökte
så att säga se det hela ej blott som tavla
utan även som skulptur. Reflexerna från
olika håll av samma sak eller person korsa
varandra i deras böcker som i en spegelsal.
Karakteristiska för maneret äro James’ »The
golden bowl» och Conrads »Chance». Snart
sprängdes därigenom romanens ram; man fick
gruppromaner, sådana som Oliver Onions’ (»In
accordance with the evidence» — »Debit
ac-count» — »The story of Louie», en dyster
äktenskapstragedi) eller Compton Mackenzies
(f. 1883) tidshistoriska »Sinister Street» —
»Sylvia Scarlett»-serier med alla deras mer
eller mindre lösliga förgreningar. Tekniskt
beundransvärt genomförda äro Clemence
Da-nes ögonblicksfilm »Legend» och Stephen
Hudsons alltjämt pågående »Richard
Kurt»-analyser av en konstnärs vardande (1919 ff.).
Det en gång påbörjade
objektivitetssträvan-det förde emellertid till ett förnekande av
möjligheten att tillfredsställa
verklighetskra-vet utanför jaget. Därav följde lätt beslöjade
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
