Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska litteraturen - X. Formexperimenterandets tid, från omkring 1900 - Engelska sjukan (skärvan, riset, ältan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
Engelska sjukan
812
självbiografiska eller pseudo-självbiografiska
serier, sådana som Dorothy Richardsons
böcker om Miriam Henderson. Här är ett enda
medvetenhetsförlopp filmat inifrån,
osam-manhängande och brustet, som det ter sig i en
människosjäl utan tillrättaläggning för
yttervärlden. En inåtvänd, psykologisk
skildring av liknande art föreligger i Walter
De la Mares (f. 1873) »Memoirs of a midget»,
fastän den är skriven med mera hänsyn till
läsaren. Det är däremot ej fallet med James
Joyces’ (f. 1882) »Ulysses» (forts, av hans
»Portrait of the artist as a young man»), ett
jättelikt protokoll på 700 sidor om hjältens
(förf:s) tankar, förnimmelser och intryck
under ett dygns upplevelser, där de yttre
händelsernas reflexer i hans själ samt associativa
utvikningar och återblickar jaga och korsa
varandra som i en febersjuk hjärna. Samma
pinande psykologiska borrande, om också ej
drivet till karikatyr, präglar D. H. Lawrence,
av många ansedd som Englands störste nu
levande prosaförfattare, i övrigt evolutionist
och i viss mån befryndad med Davidson. Till
evolutionisterna efter Butler hör även Gilbert
Cannan (f. 1844), och Butlers samhällskritiska
ståndpunkt återfinnes oförsvagad hos Rose
Macaulay (»Orphan island»), Hugh Walpole
(f. 1884), J. D. Beresford (f. 1873) o. a. En
utpräglad romantiker är den förut omnämnde
De la Mare. I romanen »The return» har han
gått in på det övernaturligas område, som även
i övrigt starkt bearbetats i det nutida
England, talangfullast kanske av Arthur Machen.
Sheila Kaye-Smith tog upp
landskapsroma-nen (Sussex) efter mrs Gaskell, Trollope,
G. Eliot och Hardy samt förde den tekniskt
långt framom dessa. Några av hennes
senaste böcker (t. ex. »The end of the house
of Alard») ha omisskännlig storhet över sig.
På samma sätt som hos Hardy fastän
konstnärligare framträder det slumpvisa och
meningslösa i tillvaron hos E. M. Forster (f.
1879) och Katherine Mansfield (1888—1923),
men hos den senare snarast under inverkan
från Dostojevskij, Tolstoj och Tjechov. En
blandning av ryska och skandinaviska
traditioner samt Balzacs realism tyckes prägla H. H.
Richardsons verk (t. ex. »Maurice Gueat», 1908,
en konstnärsroman), fyllt av ett mäktigt
temperaments förmåga att vinna intensivt
med-levande hos läsaren. Under perioden sysslade
Wells med kvinnoemancipation (»Ann
Vero-nica») — specialist därpå var annars W. L.
George (f. 1882), jämte May Sinclair —,
modern affärspsykologi (»Tono Bungay»),
äkten-skapsproblemet (»Marriage») etc.; Bennett
beskrev med realistisk detaljkonst moderna
livs-dramer i »de fem städerna», medan Conrad
bredde ut exotiskt stoff och äventyr och
Gals-worthy började som den blinda rättvisans
tjänare för att så småningom alltmer övergå
till förkunnelsen av människokärlekens
evangelium. Hans »The Forsyte saga» är åtm.
i sina tidigare partier en stort anlagd
släkt
historia, som väl fångat det viktorianska
Englands psyke.
Denna tids poesi ger en lika brokig bild
som prosan. I känslans äkthet står Laurence
Hope (självmord 1904) med sina
kärleksdikter bland de främsta, västerländskt
eman-ciperad under en patina av österländsk
åskådning. John Masefield (f. 1874) fortsatte Kiplings
nonchalanta later i sina epos om äventyr till
sjöss och lands, här och där med reminiscenser
av sentimental »Enoch Arden»-stämning från
den viktorianska eran. Rupert Brooke (1887—
1915) och James Elroy Flecker (1884—1915;
även dramatiker, »Hassan» etc.) hunno ej
komma över en viss ungdomlig strävan efter
djupsinne, och ett ivrigt experimenterande
med poetiska uttrycksmedel utmärker dem
lika väl som den vårdslöse Wilfrid Wilson
Gibson (f. 1878), den kosmiske Siegfried
Sas-soon (f. 1886), den patetiske John Drinkwater
(f. 1882; även flitig dramatiker) o. a.
Tankedjup och allvar prägla den från föregående
generation kvarlevande William Watson (f.
1858), medan R. Bridges (f. 1844), poeta
lau-reatus efter Tennyson, framför allt är
formkonstnär. Idyllikern Harold Monro (f. 1879),
den spontane naturdiktaren-»trampen» W. H.
Davies (f. 1870), hembygdsskalden A. E.
Hous-man (f. 1859), den pastorale John Freeman
(f. 1880) o. a. spinna vidare på olika trådar i
poetisk tradition, ständigt lyssnande efter
effekter av nya formexperiment.
Litt.: Huvudverket f. n. bildar den stora
»Cambridge history of English literature» i
14 bd (1907—16) med utförlig bibliogr. till alla
kap. Utmärkt är Legouis och Cazamian,
»His-toire de la littérature anglaise» (1924). över
den nyaste litteraturen orienterar B. Fehr,
»Englische Literatur desi9 /20 Jahrhunderts»
(1921—25; i Walzels »Handbuch der
Litera-turwissenschaft»). Personliga intryck
föreligga i A. Brunius, »Modern engelsk
litteratur» (1923). S. B. L.
Engelska sjukan (i folkspråket skärvan,
riset, ältan), en barnsjukdom, närmast
en rubbning i ämnesomsättningen, ledande till
en bristande avlagring av kalksalter i
bensystemet. Sitt namn har sjukdomen fått
därigenom, att den i mitten av 1600-talet
närmare beskrevs av den engelske läkaren
Glisson, som ock gav den det sedermera
vedertagna namnet rachitis. Sjukdomen är mycket
utbredd i synnerhet i storstäder; i
arbetarkvarteren visa minst 90 % av alla barn tecken
på e., som är en av de viktigaste
barnsjukdomarna, såväl medicinskt som socialt.
Sjukdomen angriper mest, dock icke
uteslutande, flaskbarn i åldern 6 mån.—2 år,
mera sällan även äldre barn. Symtom: Först
uppträda allmänsymtom, kinkighet, blekhet,
svettningar, i synnerhet om bakhuvudet, samt
muskelsvaghet (barnen vilja icke stödja eller
gå). Därefter komma de för sjukdomen
karakteristiska skelettsymtomen, beroende på
skelettets uppmjukning och därav betingade
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
