Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Engelska språket
816
made in i språket, samtidigt som, delvis till
följd därav, många inhemska ord kommo ur
bruk. De viktigaste källorna för lånen voro
nordiska språk och franskan; därtill kommo
latinet, i synnerhet under periodens senare
del, holländskan och lågtyskan. De nordiska
lånen förmedlades av de nordiska vikingar,
mest danskar och norrmän, som på 800- och
900-talet erövrat en stor del av landet (se
Danelagen). Några uppträda redan i
yngsta fornengelskan, ss. feolaga, husbonda,
lagu, wrang, callian, tacan (neng. fellow,
husband, law, wrong, call, take). Av senare funna
ord må nämnas (i neng. form) cast, die, drown,
hit, raise, thrive, want; awe, egg, leg, skill,
skin, sky, window; bleak, ill, loose, low, meek,
odd, same, scant, seemly, sly, ugly; pronomina
they, them, their, prepositionen till,
konjunktionen though. Nordiska ortnamn äro mycket
allmänna i n. och ö. England.
Vida flera äro de franska lånorden, som
började inkomma snart efter den normandiska
erövringen (1066). Det
anglo-norman-diska språket (se d. o.) blev det
officiella i England och nyttjades vid hovet, i
parlamentet, vid domstolar, t. o. m. i skolor
och kyrkor samt förblev härskande ända till
1300-talet. Landets invånare blevo till stor
del tvåspråkiga, i det att engelsmännen, åtm.
de bildade, allmänt lärde sig franska och
normanderna småningom började lära sig
engelska. Under dessa förhållanden vunno franska
ord lätt insteg i engelskan. F. ö. fortfor
franskan även senare att öva inflytande. De
franska orden finnas inom alla områden av
ordförrådet, men särskilt talrika äro ord, som
röra hovet, adeln, författning, förvaltning,
krigsväsen, konster och vetenskaper.
Franskans inflytande framträder även i
stavningen. För ordböjning och syntax har det
varit mindre betydande.
Engelska riksspråkets uppkomst.
Under trycket av anglo-normandiskan mister
västsaxiskan sin rangplats. Under
århundradena närmast efter erövringen finns intet
erkänt engelskt riksspråk, utan varje
författare skriver sin dialekt. Men sedan engelskan
under 1300-talet undanträngt franskan, visa
sig snart tendenser till ett engelskt riksspråk.
Detta grundar sig på språket i London, som
under 1200-talet definitivt blivit landets
huvudstad. London ligger i Middlesex, och
språket där var urspr. och ännu på 1200-talet en
saxisk dialekt. Men därefter inträder en
förskjutning av språkets karaktär. Urkunder,
skrivna i London under senare hälften av
1300-talet, visa ett väsentligen mellanengelskt
(östmidländskt) språk. Denna förändring i
språkförhållandena torde sammanhänga med
en förskjutning i befolkningsförhållandena, i
det att huvudstaden drog till sig folkelement
från landets alla olika delar, kanske särskilt
från områden med mellanengelsk dialekt.
Denna, som intog en förmedlande ställning
mellan nordens och söderns, hade de bästa
naturliga förutsättningar att bliva det
gemensamma språket. På grund av Londons
alltmera växande betydelse kom det där gängse
språket snart att betraktas som det
mönstergilla. Under 1400-talet visar språket i skrifter
från olika delar av landet i stigande grad
anpassning efter detta. För riksspråket var det
av stor betydelse, att Englands förste
boktryckare, Caxton (se d. o.), hade öppet sinne
för Londonspråkets företräden och kraftigt
bidrog till att giva det enhetlighet och stadga.
Nyengelskan. En skarp gräns mellan
medel- och nyengelskan finns ej. De
förändringar, som givit nyengelskan dess karaktär,
börja inträda redan i senare medelengelska.
Förskjutningen av de betonade vokalernas
uttal tager sin början i denna period. Långt
»slutet» è och ö hade före 1500 övergått till
i-, resp. M-ljud — i uttalsbeteckningarna här
angivet med o — (som i see, do). Långt ä, som
i name, hade börjat utvecklas till ett ä-ljud
och de långa vokalerna i ord som I, now till
diftonger. I neng. tid fortsätta dessa
utvecklingar. Det långa »öppna» è, som i sea, blev
först omkr. 1700 i, och irländarna ha ännu
olika vokal i see och sea. Diftongerna i new
och few hållas i sär ännu på 1600-talet.
Vokalen i sun o. dyl. börjar på 1500-talet
förändras i riktning mot det moderna uttalet.
Förut uttalades samma vokal som i wolf.
Än-delsevokalen -e förstummades i stor
utsträckning redan i meng. tid; i neng. tid är e stumt
även i ändelser som -es, -ed.
Ändelsevokaler-nas bortfall är en huvudorsak till den lätthet,
varmed i engelskan substantiv övergå till verb
och omvänt. Många konsonanter förstummas.
Så falla k, g framför n (som i knee, gnat),
w framför r (som i write) på 1600-talet. Det
med gh betecknade ljudet i ord som light har
fallit i tidig nyengelska; förut var uttalet som
i ty. Licht. Dessa och dylika förändringar ha
vanl. icke fått något uttryck i stavningen,
där skillnaden mellan äldre och yngre språk
föga framträder. Med avseende på formlära
och syntax ha förändringarna varit mindre.
I allm. har språket utvecklats till större
regelmässighet. I äldre nyengelska visa t. ex.
de starka verben rätt mycken formväxling. I
3:e pers. sing. presens undantränger ändeisen
-s den äldre -th, först i talspråk, från
1600-talet även i skrift. Its börjar brukas som
possessivt pronomen till it i st. f. det äldre
his. I syntaktiskt hänseende kan nämnas, att
hjälpverbens användning regleras enl. modernt
bruk samt att in^-formen av verb får allt
rikare användning. En viktig förändring, som
framför allt gäller uttalet, är, att
London-språket under denna period får allt vidare
spridning, icke blott som gemensamt
skriftspråk utan även som talspråk. De bildades
uttal i London och s. England betraktas som
det mönstergilla och eftersträvas allmänt.
Tillflödet av främmande element i
ordförrådet har under den nyengelska perioden
fortsatt. Franskan har fortfarit att utöva
infly
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
