Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelstoft, Christian Thorning - Engern - Engeström och von Engeström, släkter - Engeström, Gustaf von - Engeström, Jacob von - Engeström, Johan (biskop) - Engeström, Johan von (politiker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Engelstoft—Engeström, J. von
836
Engelstoft, Christian Thorning, dansk
teolog (1805—89). Blev 1834 prof, i
kyrkohistoria vid Köpenhamns univ., 1851 biskop
över Fyns stift samt var 1863—64
kultusmi-nister. Han utgav åtskilliga grundliga
kyrko-historiska skrifter, t. ex. »Liturgiens historie i
Danmark» (1840) och »Paulus Eliæ» (1848) samt
»Odense byes historie» (1862; 2:a uppl. 1880).
Engern, landskap i mellersta delen av det
medeltida hertigdömet Sachsen, på båda sidor
om Weser (Väst- och Öst-E.).
Engeström och von E., svenska släkter.
Klockaren i Ängelholm Åke Jönsson
(1600-talet) var farfar till biskop Johan E. (se
nedan), vars barn (bland dem Gustaf, Jacob,
Johan och Lars von E.; se nedan) med
Margareta Benzelstierna 1751 adlades med
namnet von E. Till den adliga ätten hör J. S. V.
v. E. (se nedan); av denna ätt är en gren
bosatt i Tyskland, sedan 1872 med namnet
von E., genannt von Dahlstierna.
Lars von E. (jfr nedan) blev frih. 1809, greve
1813 och flyttade 1824 till Polen.
Huvudmannen för hans ättgren bär med kungl. tillstånd
sedan 1876 namnet Benzelstierna von
E.; den har numera återflyttat till Sverige.
Från biskop J. E:s bröder härstamma
släktens ännu levande oadliga grenar. Dit hörde
Jonas Albin E. (1787—1846), prof, i kemi
i Lund. (B. H-d.)
Engeström, Gustaf von, kemist och
mineralog (1738—1813); jfr släktöversikten.
Var elev av G. Brandt, H. T. Scheffer och
A. F. Cronstedt. I London utgavs 1770, såsom
bihang till en av E. utförd övers, till eng.
av Cronstedts mineralogi, en av E. 1765
författad redogörelse för de i mineralogien
använda, av A. F. Cronstedt först utarbetade
blåsrörsanalytiska metoderna, det första
arbetet i blåsrörskemi. Det utkom 1773 på sv.
under titeln »Beskrifning på et Mineralogiskt
Fick-Laboratorium och i synnerhet Nyttan af
Biåsröret uti Mineralogien» (övers, av Abr.
Bäck; förord av A. J. Retzius). E. blev 1764
proberare, 1768 myntguardien och 1774 e. o.
assessor i Bergskollegium samt 1781 bergsråd.
E. blev 1770 led. av Vet.-akad. och tog 1794
avsked från myntguardiensysslan. N. Zn.
Engeström, Jacob von, kansliråd (1735
—1802); jfr släktöversikten. Ingick i
Kanslikollegium 1755, var ambassadsekreterare i
Frankfurt a. M. 1764, blev
presidentsekreterare 1766, sekr. i sekreta utskottet vid
riksdagen 1769 och kansliråd 1776. E. var
banko-fullmäktig 1779—89 och 1792 samt v.
landshövding i Uppsala län 1783—-84. Han var
en skicklig ämbetsman med stora
vetenskapliga och litterära intressen. E:s handskrivna
samlingar i historia (bl. a. Skånes),
numisma-tik och genealogi m. m. finnas nu i Kungl.
bibi, (jfr Engeströmska samlingen).
Ehuru ingen framträdande politiker, var E.
en livligt intresserad medlem av oppositionen
mot Gustav III. E. uppgjorde 1791 förslag
till bl. a. ny regeringsform, avsedd att
genom
drivas, om Gustav III börjat krig med
Frankrike. Förslaget (tr. av L. Stavenow i
Göteborgs Högskolas Ärsskr. 1911) är präglat av
reaktionär doktrinarism i frihetstidens anda
(jfr uppsatser av L. Stavenow i »Hist. studier
tillägnade Harald Hjärne», 1908, och
Uppsala Univ:s Ärsskr. 1923 samt av N. Höjer i
Statsvetenskaplig Tidskr. 1911). Utan att
tillhöra de sammansvurna mördarna hörde E.
jämte Pechlin och Lilljehorn till den grupp
av oppositionsmän, som, medvetna om att ett
mord var planlagt, tänkte begagna den
uppkommande situationen för att genomdriva en
författningsreform. E. dömdes efter
konungens mord till tjänstens förlust och satt en
tid på Vaxholms fästning. (B. H-d.)
Engeström, J o h a n, biskop, orientalist
(1699—1777); jfr släktöversikten. Efter
studier dels i Lund, dels hos orientalister och
judiska rabbiner i Hamburg blev han 1729
adjunkt vid univ. i
Lund och 1732 prof, i
österländska och
grekiska språk där. E.
utgav en mängd
filologiska disputationer,
bland vilka
»Gramma-tica hebræa biblica»
(utg. i 8
disputationer, 1731—33) är hans
mest betydande
arbete, länge använt vid
det akademiska studiet
i Sverige. 1742
präst
vigdes E. samt blev s. å. teol. prof, och
1743 förste teol. prof, och domprost i Lund.
1746 blev han teol. dr. Redan som prof, och
ännu mera sedan han 1748 efterträtt H.
Ben-zelius som biskop över Lunds stift, framträdde
E. som »uppriktig förföljare av alla novatorer»
(Gjörwell), d. v. s. de vid denna tid i Sydsverige
frambrytande pietistiska och herrnhutiska
fromhetsriktningarna. Som univ:s prokansler
var E. ett villigt redskap åt den stränge
kanslern Palmstierna, den bekante hattchefen.
E. bevistade riksdagarna 1751, 1755—56 och
1760—62 men deltog icke på ett mera bemärkt
sätt i partistriderna. (Hg Pl.)
Engeström, Johan von, politiker (1743—
1807); jfr släktöversikten. Blev auskultant i
Svea hovrätt 1760, ingick vid
krigsexpeditio-nen 1761 och blev protokollssekreterare 1773.
E. började sin riksdagsmannabana 1769, var
ivrig anhängare av frihetstidens statsskick
och tillhörde hattpartiet. Mot Gustav III var
han i ständig opposition, särskilt vid
riksdagarna 1786 och 1789. Han hörde till de
arresterade oppositionsledarna vid
statskuppen 1789. E:s val till riksgäldsfullmäktig
1792 (till 1800), ehuru han ej bevistade
riksdagen i Gävle, visar det anseende han åtnjöt.
Liksom brodern Jacob v. E. blev E., med
mindre skäl, inblandad i rannsakningen om
Gustav III:s mord. Då han undvikit
förtroenden om mordplanen, fick han endast ett års
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
