Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engeström, Johan von (politiker) - Engeström, Johan Sigfrid Vilhelm von (teolog) - Engeström (Benzelstierna von Engeström), Lars (Wawrzyniec) - Engeström, Lars von - Engeströmska biblioteket - Engeströmska samlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
Engeström, J. S. V. von—Engeströmska samlingen
838
suspension från protokollssekreterartjänsten.
Hans berättelse om rannsakningen erbjuder
mycket av intresse. Vid 1800 års riksdag
tillhörde E. de moderata. Sina sista år levde
han som privatman på sitt gods. E. var
utpräglad partiman men oegennyttig, kunnig
och redbar. Hans »Historiska anteckningar
och bref» (1771—1805) utgå vos (med
biografisk inl.) 1877 av E. V. Montan. L. S.*
Engeström, Johan Sigfrid Vilhelm
von, teolog (f. 1889 14/3); jfr släktöversikten.
Blev docent i teologisk etik i Uppsala 1920,
teol. dr 1921 och lektor vid Uppsala högre
allmänna läroverk 1923. Bland hans skrifter
märkas »Studier till Wilhelm Herrmanns etik»
(1920) och »Romersk katolicism» (1923). E.
har tagit livlig del i den kristliga
studentrörelsen samt redigerar (jämte M. Björkquist)
sedan 1925 tidskr. Vår Lösen. HgPl.
Engeström (Benzelstierna von E.), Lars
(Wawrzyniec), greve, författare (1829—1910),
sonson till den följande. Var bosatt i Posen
och sekr. i Towarzystwo przyjaciöl nauk
(Ve-tenskapsvännernas sällskap). E. författade på
polska åtskilliga skrifter om svenska
förhållanden, översatte flera av Tegnérs större
dikter samt utgav en antologi, »Z szwedzkiej
niwy» (Ur svenska diktvärlden, 1884; dikter
av Wallin, Franzén och Stagnelius), m. m.
Dessutom skrev han på polska om Tegnér
(1870), Linné (1874), Ibsen (1875; 2:a uppl.
1883) och Berzelius (1879), patriotiska
minnesdikter om Mickiewicz m. m. A-d J.*
Engeström, Lars von, greve, statsman,
diplomat (1751 13/i2—1826 49/8); jfr
släktöversikten. Blev student i Lund 1757, ingick i
Riksarkivet 1770, övergick till
presidentkontoret som andre sekr.
1773, blev förste sekr.
1776 och chargé
d’af-faires i Wien 1782.
Till Polen, där
Sverige sedan 1769 ej
haft diplomatisk
representant, sändes E.
1787, först utan
officiell ställning, och
blev 1788 envoyé där.
Under sin märkliga
mission i Warschau
fyllde E. sin plikt som
svensk minister, samtidigt som han helt
gjorde sig solidarisk med de intressen i
Polen, som sökte frigöra landet från ryskt
beroende. Under Sveriges krig med
Ryssland voro hans rapporter särskilt
värdefulla rörande ryska förhållanden. Vid polska
riksdagen hade E. stort inflytande och
verkade i antiryskt intresse för Polens närmande,
utom till Sverige, även till Preussen. Gustav
III:s planer på polska kronan avrådde E.
Han hemreste 1791, och hans rappellbrev
översändes 1792. E. hade 1790 äktat den polska
adelsdamen Rosalie Chlapowska och 1791
erhållit indigenatsrätt som polsk adelsman. Vid
Ord, som saknas under
mordet på Gustav III 1792 var E. i Sverige,
utsågs av förmyndarregeringen till hovkansler
s. å., blev envoyé i London 1793 och i Wien
1795 men tillträdde ej, då österrikiska hovet,
trol. under ryskt inflytande, avböjde att
mottaga honom. Han blev envoyé i Berlin 1798
men vann som alltför franskvänlig ej Gustav
IV Adolfs fulla förtroende och entledigades
1803. E. tillbragte de följ, åren på sitt gods
i Polen och på resor samt besökte 1806—08
även Sverige. Efter statsvälvningen 1809 blev
han kanslipresident och efter nya grundlagens
antagande statsminister för utrikes ärenden.
E. blev frih. s. å., kansler för Lunds univ.
1810, led. av Vet.-akad. s. å. och greve 1813.
Han hade stort inflytande hos Karl XIII,
förhöll sig passiv vid tronföljarvalet 1810 och
fogade sig efter Karl Johans ankomst i att
se sig mer undanträngd på det
utrikespolitiska området. I inrikespolitiken hade han
fortfarande mycket att säga men förmådde
ej rätt möta oppositionen mot Karl Johan.
1824 nedlade han statsministersämbetet och
överflyttade till Polen, där han dog på sitt
gods Jankowice. — E. var ej någon lysande
begåvning eller stor statsman och beskylldes
för rättfram otymplighet i sina
ämbetsskrivelser, men hans kunnighet, rutin, moraliska
mod, självständighet, varma
fosterlandskärlek, bottenärliga karaktär och personliga
älskvärdhet gjorde honom allmänt aktad. För
Lunds univ. var han med sina stora
intressen för forskningen en inflytelserik
beskyddare. Om hans bok- och handskriftssamlingar
se Engeströmska samlingen. E:s
»Minnen och anteckningar» (jämte utdrag ur
hans brevväxling; 2 bd, 1876) utgåvos av Elof
Tegnér. De äro av större person- och
kulturhistoriskt än rent politiskt intresse. Rörande
E:s polska mission jfr uppsats av
Konop-czynski i Hist. Tidskr. 1924. S. C.*
Engeströmska biblioteket, se
Benzelstierna, M., och Engeströmska
samlingen.
Engeströmska samlingen kallas Lars von
Engeströms (se d. o.) numera huvudsaki.
i Kungl. bibi, i Stockholm förvarade
handskriftssamling. Den uppstod ur rester av flera
arkiv från 1600-talet, vilka genom arv
kommit i statssekreteraren Mattias Benzelstiernas
ägo. Denne, som även förvärvat sin farbror
censor librorum Gustaf Benzelstiernas
handskrifter, lät sina bok- och
manuskriptsamlingar ingå i ett 1790 för systersonen Lars v.
Engeström stiftat fideikommiss. Den
sistnämnde förenade därmed bl. a. sin egen
korrespondens och en stor mängd papper från
Ekebladska släktarkivet. Genom Högsta
domstolens utslag medgavs 1864 åt hans sonson
kammarherre L. S. B. v. Engeström att
överlåta bok- och handskriftssamlingarna tillKungl.
bibi. Av handskrifterna överlämnades därifrån
1879—83 till Riksarkivet några med dess serier
sammanhörande delar. Om och ur samlingen
äro utg. bl. a. »Handlingar ur ... L. v. Enge-
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
