Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Kyrkliga förhållanden - Historia - Förhistorisk tid - Romersk provins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
England
846
övers. 1922). — För frikyrkorna:
Houl-der, »A short history of the free churches»
(1899); C. Sylvester Home, »The free church
federation movement» (1900; »Den
frikyrkliga rörelsens historia i England», 1904);
»Free church hand-book» (1899); »Free church
year-book» (årl.); se även art. om resp, kyrkor.
— För katolska kyrkan: »The (english)
catholic directory, ecclesiastical register and
almanach» (årl.); »Die katholische Kirche
un-serer Zeit», III (utg. av Baumgarten 1902);
Baumgarten, »Verfassung und Organisation
der Kirche» (1906). Hj. H-t. (Hg Pl.)
Historia. Här redogöres för E :s historia
till realunionen med Skottland 1707; om E:s
senare historia se Storbritannien.
E. i förhistorisk tid. Så långt tillbaka, som
man velat se en antydan om människans
existens, kan hon spåras i E., i det att man
därifrån har fynd av e o 1 i t e r (se d. o.);
särskilt uppmärksammade äro de från röd crag
vid Ipswich. Den äldre (paleolitiska)
stenåldern är i södra E. företrädd av samma
epoker, som förut urskilts i Frankrike, varmed
E. sammanhängde intill den yngre stenålderns
början. Nämnas bör det sannolikt från
Chel-lestiden (se Paleolitiska perioden)
härrörande människokraniet från Piltdown.
Från istiden finnes grottbebyggelse; den äldre
grottiden är särskilt företrädd i s. ö. E.
Pa-viland är den mest betydande grottan med
fynd även från följ, epoker. Från yngre
grott-tid finnas relativt fåtaliga fynd; den av magi
betingade konsten är endast föga känd. Under
istiden lågo norra E. samt Skottland och
Irland täckta av is, varför fynd därifrån finnas
först från slutet av äldre stenåldern. Under
den yngre (neolitiska) stenåldern
står E. i förbindelse med såväl det
kontinentala Västeuropa som det germanska norden.
De megalitiska minnesmärkena bilda en enhet
med de bretagneska och bestå av dösar,
gång-grifter (alltid täckta av högar, long barrows),
menhirer (se d. o.), stundom ordnade till
crom-lechs (stenkretsar) eller alignements
(sten-rader). Mest känd är den komplicerade
sten-kretsen vid Stonehenge (se d. o.) vid
Salis-bury. Tidigare bebyggda grottor användas till
gravplatser. Jordande utan bränning var det
vanliga. Rasen var långskallig. Boplatser med
runda hyddor samt ett slags befästa
höjd-bebyggelser funnos. Flintan för
redskapstill-verkningen bröts i inhemska gruvor; i
Skottland och Irland ha talrika redskap av andra
stenarter anträffats.
Vid tiden omkr. 2500 f. Kr. sker ett starkt
kulturellt uppsving, betingat av E :s rika
naturtillgång på guld, koppar och framför allt
tenn, som exploateras icke endast för
kringliggande områden utan även för
medelhavsländerna. Denna rikedom anses ha till E. lockat
den kortskalliga nya befolkning, som med
bronsåldern gör sitt inträde. Den i E.,
särskilt Irland, under sista hälften av
2000-talet utvecklade höga industrien blir särskilt
befruktande för norden, som därefter mera
kommer under ett centraleuropeiskt, från ö.
medelhavsområdet påverkat, inflytande (se
Egeisk kultur). Detta återverkar i sin
tur på E., som förlorar sitt självständiga
kulturskapande. Stenålderns megalitgravar, ur
vilka utvecklats kupolgravar, brukas in i
bronsåldern; stenkistorna vika för ekkistor.
Från periodens mitt förekommer likbränning.
Slutna boplatser finnas; pålbyggnader äro
sällsynta. Från epokens slut märkas rika
depåfynd. Sedan järnet gjort sitt inträde
(omkr. 800 f. Kr.) utan att innebära något
kulturellt omslag, får E. vid slutet av
300-talet f. Kr. från Nordfrankrike genom
invandrande kelter den s. k. La Tènekulturen
(se d. o.). Sagda kultur utvecklas i E.,
särskilt dit romarinvasionen (med Caesar 55—54
f. Kr.) icke når, till en utomordentlig höjd,
som gjort E. berömt för sin senkeltiska stil
(late celtic art). Under förromersk järnålder
urskiljas två gravtyper: skelettgravar och
yngre brandgravar. De förra utmärka sig
ofta genom vagnbegravningar, skelett i
hopböjd ställning och rika kvinnogravar. Sedan
E. redan erövrats av angelsaxerna, fortlevde
den keltiska stilen på Irland, där den
slutligen, blandad med detaljer ur den tidiga
vikingatidskonsten, slog ut i ny blom i den
märkliga bokillumineringskonsten, som iriska
munkar kommo att utbreda över stora
områden av Europa och som spelar in i den
romanska ornamentiken. Den livliga
växelverkan mellan E. och norden under vikingatiden
avspeglas för E. i fynd av nordiskt ursprung,
runristningar (särskilt på ön Man) och
historiskt kända erövringar och faller helt inom
historiens råmärken.
Litt.: »British museum, Guide (Read, Smith)
to»: »The stone age» (1911), »The bronze age»
(1920), »The antiquities of roman britain»
(1922), »Anglo-saxon antiquities» (1923),
»Early iron age» (1925); R. Munro,
»Prehisto-ric Britain» (1917); J. Bröndsted, »Nordisk
og fremmed ornamentik i vikingetiden, med
særlig henblik paa stiludviklingen i E.» (i
Aarböger for Nordisk Oldkyndighed 1920); H.
Peake, »The bronze age and the celtic world»
(1922); D. A. Mackenzie, »Ancient man in
Britain» (1923); »Reallexikon der Vorgeschichte»,
utg. av M. Ebert, art. »Grossbritannien» (av
Obermayer och Bremer); M. C. Burkitt,
»Pre-history» (1921; 2:a uppl. 1925). H. R-h.
E. romersk provins (43 e. Kr.—410 e. Kr.).
Ett årh. efter Caesars expeditioner sände
kejsar Claudius (43 e. Kr.) fältherren A u 1 u s
P 1 a u t i u s med en här till Britannien, trol.
en straffexpedition för britternas plundringar
på fastlandet. Efter häftiga strider med de
tappra men splittrade stammarna gjorde han
s. ö. delen av ön till en romersk provins.
Erövringen fortsattes sedan av ståthållarna
Ostorius Scapula och Suetonius Paullinus
samt fullbordades av den duglige och
kraftfulle Agricola (78—84), som utvidgade
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
