Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Historia - Huset Tudor (1485—1603) - Huset Stuart (1603—49)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
England
858
John Dudley, hertig av Northumberland,
gynnade den kyrkoförändring, vilken nu under
Cranmers ledning ägde rum och fick sitt
uttryck bl. a. i Fyrtiotvå artiklarna (1551).
Northumberland lyckades 1553 förmå den
dödssjuke unge konungen att — med förbigående av
sina halvsystrar Maria och Elisabet — till
sin efterträderska utse Northumberlands
sonhustru J ane Grey, systerdotters dotter till
Henrik VIII. Hon utropades också efter
Edvards död till drottning men måste redan
efter nio dagar vika för Henriks och
Katarinas dotter, Maria (reg. juli 1553—nov.
1558). Med henne kom en våldsam katolsk
reaktion Knappt hade Maria (juli 1554) gift
sig med konung Filip av Neapel (efter 1556
Filip II av Spanien), förrän engelska kyrkan
ånyo lades under påvens lydno. Från 1555
till Marias död pågick en fruktansvärd
förföljelse mot protestanterna, varunder bl. a.
Cranmer avrättades; drottningen fick
vedernamnet »den blodiga Maria». Genom sin
gemål indrogs hon 1557 i ett krig med
Frankrike, under vilket engelsmännen förlorade sin
sista fastlandsbesittning, Calais (1558). Efter
Marias död intogs tronen av hennes
halvsyster Elisabet (reg. 1558—1603), Anna
Boleyns dotter. Förbindelsen med Rom bröts,
den kungliga suprematien återupprättades,
och kyrkan ställdes, genom Common prayer
book och Trettionio artiklarna (1562), på
den protestantiska grund, som lagts under
Edvard VI :s regering. E:s historia fram till
1688 kännetecknas av striderna mellan
anhängare till denna av parlament och
konungamakt skapade statskyrka,
episkopalkyr-k a n (se d. o.), samt katolikerna och de strängt
calvinska puritanerna. Sedan Maria Stuart
blivit engelsk statsfånge (1569), arbetade
katolikerna, i vilkas ögon Elisabet var illegitim
och Maria, Henrik VII:s dotters sondotter,
den rätta tronarvingen, på att mörda
Elisabet, bereda protestantismens undergång och
sätta Maria på tronen. Maria Stuart fick med
sitt liv plikta för dessa syften (1587). Av
både politiska och personliga skäl drevs
sålunda Elisabet till strid mot den katolska
fanatismens inkarnation, Filip II av Spanien.
E. hjälpte nederländarna i dessas frihetskrig
mot Spanien samt besegrade Filips
»oövervinneliga armada» (1588). Samtidigt började
E., genom Drake, Raleigh och en mängd djärva
»köpmansvikingar» (merchant advent urers),
grundlägga sin makt på havet och i
främmande världsdelar samt sin världshandel
(kolonien Virginias anläggning; Ostindiska
kompaniets uppkomst, 1600). Under Elisabets
sista regeringsår lades efter blodiga strider
Irland helt under E:s välde (1603). Och då
efter Elisabets död (24 mars 1603) Maria
Stuarts och lord Darnleys son, konung Jakob
VI av Skottland, besteg även E:s tron,
förenades de båda rikena i personalunion.
Huset Stuart (1603—49). Régenterna av
denna ätt pockade på oinskränkt kunglig
makt men saknade Tudorernas snille och kraft
samt betonade envist sina föråldrade teorier
om konungadömets gudomliga ursprung och
obegränsade maktfullkomlighet. Därtill kom,
att konungarna av huset Stuart förde en
rent personlig utrikespolitik utan kraft och
värdighet samt att de genom statskyrkan
förtryckte de protestantiska
nonkonformister-na och till sist utsatte sig för välgrundade
misstankar för att vilja förråda statskyrkan
åt katolikerna. Genom allt detta sårade de
sitt folks religiösa, politiska och nationella
känslor samt beredde sin dynastis
undergång. Jakob I (reg. 1603—25) invecklades
snart i strid med parlamentet om konungens
rätt att av egen maktfullkomlighet pålägga
tullavgifter (impositions) och föranleddes därav
att gång på gång (1611, 1614) i vredesmod
upplösa parlamentet. Ledd av bedrägliga
förhoppningar att kunna medlande bilägga
kontinentens religiösa stridigheter, närmade han sig
Spanien men förmådde på underhandlingens
väg ej ens åt sin måg kurfurst Fredrik V av
Pfalz rädda dennes arvland. Jakobs tredje
parlament (1621) var benäget att bevilja
medel för ingripande i kriget till Pfalz’ och
protestanternas förmån men upplöstes, då det
uppfordrade konungen att bryta med Spanien.
Sedan förhandlingarna om giftermål mellan
tronföljaren, Karl, och en spansk prinsessa 1623
definitivt strandat, blev E:s utrikespolitik
under påverkan av kungagunstlingen hertigen
av Buckingham ytterligt spanskfientlig, utan
att därför de betryckta protestanterna erhöllo
någon militär hjälp av verkligt värde. Under
Jakobs son K a r 1 I (reg. 1625—49) fortsattes,
med stigande förbittring, striden emellan
krona och parlament. 1625 och 1626 års
parlament upplöstes på grund av anslagsvägran
och angrepp mot Buckingham. Då Karl 1628
av penningbrist nödgades sammankalla ett
nytt parlament, beviljade detta honom
medel, dock endast mot villkor att han gåve
sitt bifall till Petition of right (1628) och
sålunda lovade att bl. a. avstå från godtycklig
beskattning och häktning. Parlamentet
upplöstes 1629 under en ny häftig konflikt med
regeringen om skatte- och religionsfrågor.
Karl regerade nu i elva år utan parlament. Han
sökte nå oinskränkt politisk makt och — med
ärkebiskop Laud som medhjälpare —
åstadkomma bokstavstrogen uniformitet enligt
epi-skopalkyrkans stadgar. Utkrävandet av en
olaga gärd, skeppspenningarna (ship money),
satte sinnena i jäsning. Kort därpå
framkallade Karls försök att påtruga Skottlands
presbyterianer episkopalismen väpnad
konflikt med deras till religionens försvar (febr.
1638) ingångna förbund (National covenant).
Karl sammankallade, för att få penningar till
krig mot skottarna, april 1640 ett parlament
(»korta parlamentet»). Detta fordrade, att
skeppspenningarna skulle avskaffas och
kyr-koväsendet reformeras, och blev därför strax
upplöst. Emellertid ryckte skottarna i nov.
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
