Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enhetspatron - Enhetspris - Enhetsskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
Enhetspris—Enhetsskola
870
Patronhylsa Granatkartesch Dubbelrör
Bild 2.
tändningsmedlet, vanl. en tändhatt. I hylsans
cylindriska mynning är projektilen införd. E.
ger möjlighet att snabbare utföra laddningen
och att uppnå större eldhastighet. Den
nyttjas därför vid alla vapen med lätt projektil
(liten kaliber), således vid alla handeldvapen
och kulsprutor. Vid artilleripjäser
förekommer e. vanl. ej över 7—8 cm kaliber, emedan
den sedan blir för ohanterlig och hylsorna för
dyrbara. Bild 1 visar ett knippe e. (till sv.
6,5 mm gevär), sammanhållna med en
ladd-ram; bild 2 visar e. till sv. 7,5 cm
fältkanonen. G. af W-dt.
Enhetspris, priset på en viss kvantitativ
enhet av en vara. Kallas vanl. A - p r i s.
Enhetsskola har blivit den allt vanligare
beteckningen för en skolorganisation, som
utgör en sammanhängande enhet med folkskolan
som den grund, på vilken övriga läroanstalter
bygga, organiskt förbundna med varandra. I
Sverige innebär detta, att den obligatoriska
folkskolan i hela sin utsträckning bildar
underlaget för den högre skolan, folkskolan
som bottenskola. I motsats därtill har
ställts parallellskolan, som innesluter
parallella skolor för ett och samma stadium.
Så är f. n. i Sverige fallet med folkskolans
övre och de allmänna läroverkens samt
flickskolornas lägre stadier.
Redan Comenius påyrkade en sådan
organisation av undervisningsväsendet, att det
ena stadiet i sin helhet bildar grundvalen för
det efterföljande. Liknande tankar
framställdes av de franska encyklopedisterna, bl. a.
Condorcet. Under 1800-talet utformades
programmet närmare av olika tänkare på
uppfostringsväsendets område. Det har framför
allt omfattats av folkskolans målsmän.
I Sverige torde ett klart enhetsskolprogram
först ha utvecklats av J. O. Wallin i ett
skoltal 1837, ehuru liknande tankar tidigare
uttalats av Anders Fryxell och C. A. Agardh.
För det skolsystem, som föresvävade
folkskol-reformatorn Torsten Rudenschöld, var den för
alla samhällsklasser gemensamma
barndomsskolan som grundval för högre skolor en given
förutsättning. — Klarare utformning fick
programmet genom P. A. Siljeström, som i flera
skrifter och genom motion i riksdagen
framförde kravet på folkskolan som den
gemensamma grundvalen för allas bildning.
Botten-skoltankens förnämste förkämpe i Sverige
blev sedan Fridtjuv Berg (se d. o.), vars
strävanden så tillvida fingo framgång, som e.
partiellt förverkligats i den teoretiska
undervisningen genom 1909 års riksdags beslut om
upprättande av kommunala mellanskolor,
byg
gande på den obligatoriska folkskolans högsta
klass och med samma mål som de allmänna
läroverkens realskola. Även innebär den
praktiska ungdomsskolreform, som 1918 års
riksdag antog, att folkskolan i full
utsträckning skall bilda underlaget för det praktiska
skolsystemet. I fråga om de statsunderstödda
högre flickskolorna gäller sedan 1909, att
direkt statsunderstöd beräknas endast för
klasser utöver folkskolan.
Från riksdagens sida uttalade önskemål
föranledde K. m:t att 31 dec. 1918
tillsätta en skolkommission, som fick i uppdrag
att framlägga förslag till en omorganisation
av det högre skolväsendet. Huvuduppgifterna
för utredningsarbetet, liksom vissa vägledande
grundsatser vid detta, angåvos i ett utförligt
uttalande till statsrådsprotokollet av dåv.
ecklesiastikministern, V. Rydén, vilken även
blev kommissionens förste ordf. Inom den
blivande skolorganisationen borde »finnas rum
för allenast en enda av staten understödd
barndomsskola». Enligt kommissionens 28 april
1922 avgivna betänkande skulle med folkskolan
som grundval ett system av läroanstalter
uppbyggas, som under lika villkor tillgodosåge den
manliga och den kvinnliga ungdomens
teoretiska utbildning för olika levnadsbanor.
Den grundläggande undervisningen skulle
meddelas i den allmänna sexåriga folkskolan,
varför inga med denna skolform parallella
läroanstalter skulle av stat eller kommun
ekonomiskt understödjas. För den högre
undervisningen föreslogos en fyraårig realskola och
ett på avslutad realskola vilande treårigt
gymnasium. Vid sidan därav skulle ock i
mera begränsad omfattning förekomma
sjuåriga lyceer. Även föreslogs upprättande av
statliga flickskolor i tre olika former.
Realskolor, gymnasier och lyceer skulle vara
tillgängliga för såväl gossar som flickor,
flertalet med tillämpning av samundervisning.
Förslagets huvudprincip, e., liksom andra
delar av detta, föranledde ett livligt
meningsutbyte. Motståndet mot e. har i allm. samlat
sig kring ett förslag om indragning av
allenast läroverkets första klass (fyraårig
grundskola). Tillämpningen av en så beskaffad
läroverksorganisation medgavs redan av 1904
års riksdag på orter, där kommunerna så
önskade och folkskolan vore väl utvecklad.
Dylika försök ha emellertid icke kommit till
utförande. Efter en omfattande
remissbehandling, varvid starka meningsmotsättningar i
såväl huvudfrågan som olika detaljer
framträdde, underkastades ärendet en
överarbet-ning inom Ecklesiastikdepartementet genom
särskilda sakkunniga. I deras vidlyftiga
betänkande (febr. 1926) belystes de föreliggande
problemen från olika synpunkter.
Motsv. skolpolitiska brytningar kunna
spåras i andra länder. I såväl Danmark som
Norge ha utredningar genom större
parlamentariska kommittéer under de senaste åren
pågått i syfte att förbereda reformer i den
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
