Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enhetsskola - Enhjärtbladiga växter - Enholmen - Enhuber, Karl von - Enhydris - Enhörna - Enhörning - Enhörning, Carl - Enhörningen - Eniconetta - Enigma - Enjambement - Enkammaren - Enkammarsystem - Enkaustik, Enkaustisk målning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Enhjärtbladiga växter—Enkaustik
872
högre skolans anordning. I sistnämnda land
har e. genom beslut av stortinget 1920
förverkligats i större utsträckning, än som för
Sverige genom skolkommissionens förslag
åsyftats, i det att mellanskolan anknutits till
folkskolans sjunde klass. I Tyskland togs ett
stort steg i samma riktning genom
nationalförsamlingens beslut 16 april 1920 om
införande av obligatorisk fyraårig grundskola,
med rätt för de olika staterna att utsträcka
denna till sex el. sju år. Jämväl ha de
offentliga förskolorna till läroverken avskaffats.
Även i Frankrike är skolspörsmålet f. n.
aktuellt, och under meningsutbytet ha också
i detta land röster höjts för den högre
undervisningens anknytning till sexårig folkskola.
Se vidare Skolväsende.
Litt.: F. Berg, »Folkskolan såsom
bottenskola» (1883; ånyo utg. i »Pedagogiska
skrifter», h. 55; 1911); K. Nordlund,
»Bottenskole-problemet» (1920); W. Björck, »Skolreformen»
(1922); K. A. Westling, »Enhetsskolan» (i
Skola och Samhälle 1922). W. B.
Enhjärtbladiga växter, se M o n o k o t y 1
e-d o n e r.
Enholmen, förr befäst holme utanför Slite
hamn på Gotland, se Slite.
Enhuber [é’nhöbør], Karl von, tysk
målare (1811—67). Var verksam i München och
målade godmodigt realistiska småtavlor
(»Bild-snidaren», »Skomakarverkstad»,
»Kortspelare»), en tid även romantiska ämnen som
»Tjuvskytten», »Tyrolare i bergpass». E. är
bra representerad i München, Leipzig o. a.
tyska museer. G-g N.
Enhydris, se Havsutter.
Enhörna, se Ytter-Enhörna och
över-Enhörna.
Enhörning (med spiralvriden narvalstand som horn).
Från Sebastian Münsters kosmografi (1598).
Enhörning, ett fabeldjur, liknande hästen
men med ett rakt, spetsigt, ibland
spiral-vridet horn mitt i pannan. E. omtalas först
av greken Ktesias (se d. o.), livläkare hos
persiske konungen Artaxerxes II, som ett
orientaliskt djur av stor snabbhet och
skygghet; bägare, gjorda av dess horn, skyddade
mot gift. Sedan medeltiden hänfördes fynd
av mammutbetar i Europa till e:s horn och
uppfattas så ännu i dag på sina ställen i
Ord, som saknas under
Österrike. Sådant »enhörningshorn» såldes
ända till omkr. 1700 allmänt på apotek (därav
apoteksnamnet »Enhörningen») i pulvriserat
tillstånd som ett kraftigt medel mot allt gift
och uppvägdes nästan med guld; då
efterfrågan var störst, fingo narvalständer (jfr
bilden) täcka behovet. Sitt ursprung torde
föreställningen om e. leda från babyloniska
reliefer av uroxe (se Babylon, planschen,
bild 5) och egyptiska av Ort/a?-antiloper, där
djuren äro framställda så rent i profil, att
det ena hornet täcker det andra. Även det i
sen tid utdöda Elasmotherium (se d. o.) har
med en lös gissning utpekats som e:s urbild.
Enligt sagan skulle e. blott kunna fångas,
om den, jagad, sökte sin tillflykt i en
jungfrus sköte. I den österländska och i den
kristna symboliken är e. symbol för
jungfrulighet och kyskhet (t. ex. i medeltida svenska
och finländska kyrkomålningar). I heraldiken
spelar e. en roll, bl. a. som sköldhållare i
vapen. Litt.: J. J. Tikkanen, »Sagan om
enhörningen» (i Finsk Tidskr. 1898). T. O.
Enhörning, Carl, medaljgravör (1745—
1821), elev av Ljungberger. Var några år på
1780-talet verksam i Köpenhamn, sedan i
Stockholm. Kopierade flitigt Sergels
porträttmedaljonger till medaljframsidor; bäst är
hans medalj över skalden Kellgren 1795. Till
hans självständigare arbeten hör
porträttsidan till medaljen över Karl XIV Johans
tronbestigning 1818. E. L-k.
Enhörningen, stjärnbild på s. stjärnhimlen,
se Stjärnor.
Enicone’tta, se Alförrädare.
Eni’gma (grek. äTnigma), gåta. — E a i
g-m ä t i s k, gåtfull.
Enjambement [ä-gäbmä’], fr., versbindning;
syntaktiskt samhörande ords uppdelning på
olika verser. Ex.:
Det kom en flicka ifrån Värmeland,
som hade tio fingrar (på var hand
fem) och tjugu, på händer och fotter.
E. utdömdes dogmatiskt av Malherbe och
Boileau men upptogs av franska romantiker.
I svensk vers kan e. lika väl vara en skönhet,
ett fel eller likgiltig, alltefter versart, stil,
stämning o. s. v. R-n B.
Enkammaren, benämning i dagligt tal för
Finlands lantdag, sedan man 1906 från
ståndsrepresentation övergått till enkammarsystem
och fram till lantdagens ersättande med en
riksdag 1919.
Enkammarsystem, ett parlamentariskt
system, enl. vilket folkrepresentationen bildar
en enda församling. Jfr Parlament och
Tvåkammarsystem.
Enkaustik, E n k a u’s tisk målning (av
grek. kal’éin, bränna), ett under den klassiska
forntiden och den äldre medeltiden (inom det
bysantinska kulturområdet även senare)
använt målningssätt, varvid färgerna, antingen
blandade med vax som bindemedel eller efter
påläggningen överdragna med vax,
fastbrändes vid underlaget genom behandling med
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
