Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enånger (socken) - Enånger (tingslag) - Enåriga växter - Enåsa - Eo- - Eoanthropos - Eocen - Eogen - Eo ipso - Eoler, Aioler - Eolien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Enånger—Eolien
902
av dåv. kontraktsprosten,
sedermera biskopen i Härnösand
L. Landgren (se d. o.) och
läroverksadjunkten J. A. Wiström
(1830—96), som också utgav
en katalog över samlingen
(1890). H. W-n.
Enånger, tingslag i
Hälsingland, Gävleborgs län, vid
Bottniska viken utefter mellersta
hälsingekusten; 525,50 kvkm,
7,253 inv. (1926). Sträcker sig
i v upp på vattendelaren mot
Ljusnan och genomf lytes av
flera åar, i n. av Delångersåns
s. mynningsarm, Iggesundsån.
Kusten har djupa vikar
mellan långt utskjutande halvöar;
utanför ligga större och mindre
öar. Kustlandet är lågt och
småbergigt, högst i n. (102 m).
Ett tiotal km innanför kusten
bryter sig terrängen och stiger
i dalgångarna snabbt till högre
liggande dal- och sjöterräng
mellan skarpt markerade berg-
platåer och öppna skogsvidder. Nianåns
dalsänka öppnar väg till Ljusnebygden. Av
höjderna når Långåsen 383 m ö. h. Socknarna
äro Enånger, Njutånger och Nianfors.
Huvudnäringar jordbruk (främst i kustlandets
ådalar), skogsbruk, trävaru- och
järnhantering, de sistnämnda i större skala numera
endast vid Iggesunds bruk (2,350 inv.). Flera
byar vid övre åloppen äro urspr. finnkolonier.
Tingslaget genomdrages av Ostkustbanan. E.
tillhör Söderhamns fögderi, Sydöstra
Hälsinglands domsaga och Sundhede kontrakt.
Enåriga växter, se An nuelle r.
Enåsa, kapellförsamling i n. Västergötland,
Vadsbo härad, Skaraborgs län, vid Vänern,
13 km n. ö. om Mariestad; 17,58 kvkm, 192 inv.
(1927). Bildar med Hassle och Berga en
kommun (se Hassle, Enåsa och Berg a).
Ingår i Hassle, Berga, Färe och Enåsa
pastorat, Skara stift, Mariestads kontrakt.
Eo- (av grek, eös, dagning) nyttjas som
förstavelse för att beteckna den äldsta delen av
en geologisk period (t. ex. eokambrium) el. den
äldsta djur- el. växttypen av en
paleontolo-gisk utvecklingsserie (t. ex. Eohippus inom
hästserien).
e. o., förk. av lat. ex officio, på ämbetets
vägnar, och extra ordinarie (se d. o.).
Eoa’nthropos, se Europas raser.
Eocèn (av grek, eös, dagning, och kaino’s, ny),
äldsta (om paleocen avskiljes, näst äldsta)
underavdelningen i tertiärsystemet (se d. o.).
Eogèn (av grek, eös, dagning, och ge’néin,
alstra), se Tertiärsystemet.
Eo i’pso, lat., just därigenom.
Eöler, A i ö 1 e r (grek. Aiolei’s, lat.
Ae’-oles och Aeo’lii), en av grekernas
huvudstammar (joner, dorer och e.). Bestämmandet
av stamsamhörigheten sker framför allt med
tillhjälp av dialekten. Redan i antiken brukade
man sammanfatta de stammar, som ej kunde
hänföras till joner eller dorer, under namnet
e., och detta har i viss mån länge fortsatt.
Vissa forskare antaga en närmare förbindelse
mellan de eoliska dialekterna (i egentlig
mening) och den arkadiska (i Arkadien och
på Cypern) och sammanfatta dessa som den
eolisk-acheiska eller acheiska gruppen; andra
anse, att de bilda två skilda grupper. Till e.
i egentlig mening höra invånarna i Tessalien
(dock ieke den härskande klassen, som var
dorisk men antagit de underkuvades språk)
och Aiolis (Eolien), de grekiska kolonierna i
n. v. Mindre Asien. Beotiens befolkning torde
vara en blandning av e. och dorer. Av de
talrika eoliska städerna i Mindre Asien märkas
särskilt Mytilene på Lesbos och Smyrna, som
tidigt blev joniskt. Dessa städer delade
politiskt de mindreasiatiska grekernas öde,
underdånighet först under Lydien, därefter under
Persien, på 400-talet under Aten o. s. v.
Till den äldre grekiska kulturen ha e.
lämnat viktiga bidrag genom sin begåvning för
skaldekonst och musik. Den äldre grekiska
lyriken, vilken i lidelsefulla strofer besjöng
framför allt kärlekens och vinets fröjder men
även krigiska bragder, fick hos dem sin
utbildning och bär namnet eolisk. En
framstående plats intog i detta hänseende ön Lesbos,
där Alkaios och Sapfo, de förnämsta mästarna
inom denna diktart, bodde. Även Terpandros,
skaparen av grekernas klassiska musik, var
bördig från Lesbos. — Om den eoliska
dialekten se Grekiska språket. (M. Pn N-n.)
Eolien (grek. Aioli’s), de grekiska
kolonierna i Mindre Asien. Se E o 1 e r.
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
ENÅNGERS TS
Skala 1.5OOOOO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
