Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Éon de Beaumont, Charles - Eophyton - Eos (gudinna) - Eos (veckotidning) - Eosander, släkt - Eosander, Johan Fredrik, von Göthe - Eosiner - E. o. tjänsteman - Eozoisk - Eozoon canadense
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Eophyton—Eozoon canadense
906
hans livränta 1790 till följd av revolutionen
upphört att utbetalas. Den läkarbesiktning
hans döda kropp undergick intygade till fullo
den beryktade »riddarinnans» manliga kön.
F. Gaillardet utgav 1836 en värdelös
mystifikation, »Mémoires du chevalier d’Éon» (3
bd, 1837); däremot meddelar 2:a uppl. (2 bd,
1866, med titeln »Mémoires sur madame la
chevalière d’Éon») en mängd upplysande
aktstycken. É:s levnad och person ha
vetenskapligt belysts i hertig de Broglies »Le secret du
roi» (2 bd, 1878) samt av J. B. Telfer, »The
stränge career of the chevalier d’E.» (1885),
och O. Hornberg och F. Jousselin, »Un
aven-turier au 18e siècle. Le chevalier d’Éon,
1728—1810» (1904), där forskningen f. ggn
tillgodogjort sig É:s privata papper. — På sv.
utkom 1781 »Riddarinnan D’Eons militariska,
politiska och enskilta lefverne». V. S-g.
Eophyton, se Fossila spår.
Eos [e’ås] (grek. Eös), grek. myt.,
morgonrod-nadens gudinna, »den rosenfingrade», dotter
till Hyperion och
Theia, syster till
solguden Helios och
mångudinnan
Selene. Arla lämnar
hon sitt läger vid
Okeanos’ rand för
att som dagens och
solgudens förebud
köra sitt
glänsande spann upp på
himmelen och över
världen sprida
morgonens gryende
ljus. E. utkorade
åtskilliga dödliga
till sina älsklingar;
med en av dem,
Ti-thonos, hade hon
sonen Memnon (se d. o.). Hon framställes
stundom bevingad men oftare stående på en av
hästar dragen vagn. Jfr Aurora. A. M. A.*
Eos [e’ås], litterär halvveckotidning 1839
—mars 1840, utg. i Uppsala av C. J. Lénström.
Eosa’nder, svensk släkt. Namnet togs av
Nicolaus Magni E. (d. 1606), kyrkoherde i
Skällvik (Östergötland). Av hans sonsöner
blev N i 1 s E. adlad 1674, frih. 1697 och greve
1704 med namnet Lillieroot (se d. o.)
samt dennes bror Samuel E. adlad 1698
med namnet G ö t h e (se d. o.). Deras kusin
Nils E. (d. 1698) var
generalkvartermästar-löjtnant i Narva 1697—99. Om dennes son
J. F. E., frih. von G ö t h e, se nedan.
Eosa’nder, Johan Fredrik, frih. von
G ö t h e, militär och arkitekt (d. 1729), son
till fortifikationsofficeren Ni Is E. (se
släktöversikten). Föddes i Livland, var i sin
ungdom i svensk och därefter i brandenburgsk
tjänst, studerade arkitektur i Italien och
Frankrike samt blev 1699 hovarkitekt och
1702 byggnadsdirektör över alla militära och
civila byggnader i Preussen. Bland hans
bygg-Ord, som saknas under
Eos. Detalj av en grekisk
vasmålning.
nadsverk märkas flyglarna vid slottet
Ora-nienburg jämte parkpaviljongen Favorite,
slottet Monbijou (senare helt förändrat) samt
fullbordandet av det av A. Schlüter påbörjade
slottet Charlottenburg med kupolen, flyglarna
och kapellet. Han
anses ha motarbetat den
genialiske Schlüter och
fick vid dennes
störtande 1707 fortsätta
bygget av slottet i
Berlin, där han tillfogade
den prunkande v.
portalen med
utgångspunkt i
Septimius-Se-verusbågen i Rom, här
omsatt i imponerande
barock, samt den
utsökt formade kupolen,
som likväl vid utförandet (av A. Stüler) i
mitten av 1800-talet fick ett lägre underlag än det
av E. föreslagna (se bild 4 på pl. till art. B e
r-1 i n). E. hade tillägnat sig sträng skolning i
sin tids klassicistiska anda. Hans verksamhet
som arkitekt fick sitt slut med Fredrik I:s död.
E. hade 1703—04 fört underhandlingar med
Sverige; han förhandlade som preussiskt
sändebud hösten 1712 med Karl XII i Bender om
förbund mellan Sverige, Preussen och Polen
(hans rapporter om resan äro tr. i Hist.
Tidskr. 1896). E. gick 1713 i svensk tjänst,
blev s. å. frih. (ointroducerad) och
generalkvartermästare, 1715 generalmajor, var 1715—
20 tysk krigsfånge samt blev 1723
polsk-sachsisk generallöjtnant och fortifikationschef.
E. avled i Dresden. Åtskilliga av hans
festdekorationer stuckos i koppar. G-g N.
Eoslner (av grek, eös, morgonrodnad),
benämning på en klass lysande röda organiska
färgämnen, som utgöras av
substitutionspro-dukter av fluorescein (se d. o.). Den vanligast
förekommande e. är tetrabromfluorescein. E.
nyttjas till färgning av ylle och siden, till
rött bläck etc. I. B.
E. o. tjänsteman, extra ordinarie
tjänsteman, kallas den tjänsteman, som ej är
upptagen på en myndighets ord. avlöningsstat. Se
Extra-ordinarie-systemet. Ldht.
Eozöisk (grupp el. era), geol. term, som
använts i olika betydelse, i Amerika som
beteckning för tid och bildningar, äldre än de
»arkeozoiska» (se d. o.), i Europa för
prekam-brium. I denna senare betydelse brukas i
Amerika uttrycket proterozoisk.
Eozöon canade’nse, ett förmodat djurfossil,
som anträffats i Nordamerikas och åtskilliga
andra länders urberg och prekambrium i
kri-stallinisk kalksten (marmor). E. beskrevs 1864
av sir J. W. Dawson (se d. o.) som en jättestor
foraminifer, ofta av meterstorlek,
förekommande i en serpentinhaltig kalksten, inlagrad
i Kanadas gnejsformation. I genomskärning
visar e. en omväxling av vitaktiga och
grönaktiga band i koncentrisk anordning, och vid
mikroskopisk undersökning funno Dawson och
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
