Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eozoon canadense - e. p. - Epacridaceae - Epakter - Epameinondas - Epaminondas - Epanafora - Eparchia - Éparges, Les - Epark - Eparki - Épée, Charles Michel, abbé de l’Épée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
e. p__Épée
908
Kolmårdsmarmor med eozoonstruktur.
Carpenter en egendomlig struktur, vilken de
tydde som organisk. Denna tolkning gav
upphov till en strid, som först avslöts genom
Mö-bius’ (1879) från zoologisk synpunkt avgörande
motbevis. Ett av skälen för e:s oorganiska
natur var, att den kan återfinnas icke endast hos
ett flertal serpentinhaltiga urkalkstenar, t. ex.
hos svensk Kolmårdsmarmor, utan även i
andra bergarter, ss. i starkt
kontaktmetamor-foserade kalkstenar, t. ex. dylika, utkastade
av Vesuvius. K. A. G.
e. p., förk. för lat. ex protoco’llo (ur
protokollet) och fr. en personne (personligen).
Epacridäceae, växtfamilj med över 400
arter. Påminna om de nära besläktade
ljungväxterna och spela i Australien och
Tasma-nien ung. samma roll som dessa i Europa och
Afrika. Röd- el. vitblommiga arter av släktet
Epacris odlas som prydnadsväxter.
Epa’kter (grek, epaktal’, tillagda), dets. som
gyllental (se d. o.).
Epaméino’ndas, se Epaminondas.
Epamino’ndas (grek. Epameino’ndas), grekisk
fältherre och statsman (omkr. 420 f. Kr.—362
f. Kr.), f. i Tebe av en ädel men fattig släkt.
Vald till beotark (statens högsta ämbete)
f. ggn 371 f. Kr., var han en av Tebes
representanter vid fredsförhandlingarna i Sparta.
Den långvariga spänningen mellan Tebe, som
ville samla alla Beotiens städer under sin
ledning, och Sparta, som strävade att hindra detta,
kom därvid till utbrott. Konung
Kleorn-brotos av Sparta ryckte in i Beotien men blev
i grund slagen vid Leuktra s. å. Detta slag
bildar epok både krigshistoriskt och politiskt,
och förtjänsten om segern tillskrevs allmänt
E. Han tillämpade en ny taktik. I st. f. att
på gammalt vis uppställa hela slaglinjen med
samma djup, varvid högra flygeln blev
an-fallsflygel, uppställde han vänstra flygeln med
mycket större djup än centern och högra
flygeln samt gjorde den därigenom till
anfalls-flygel (den s. k. skeva linjen). E. blev nu Tebes
ledande man, underkuvade de motspänstiga
städerna i Beotien och drog hösten 370, kallad
av arkaderna, till Peloponnesos, där han
här
Ord, som saknas under
jade Lakonien men ej kunde intaga Sparta.
Den politiska följden av detta tåg var
oerhörd. Messenien frigjordes från Spartas välde
samt organiserades som självständig stat.
Efter hemkomsten anklagades E. för att ha
behållit sitt ämbete över den lagliga tiden
men frikändes. Han företog nya fälttåg på
Peloponnesos 369 och 368. Därpå sökte E.
befästa Tebes makt genom vidsträckta
underhandlingar, bl. a. med Persien; även skapade
han en flotta. Tvister inom Arkadiska
förbundet föranledde E. till ett fjärde fälttåg
på Peloponnesos våren 362, där hans
motståndare utgjordes av en del av arkaderna,
spartanerna m. fl., till vilka Aten sände
hjälp. Ett försök att överrumpla Sparta
misslyckades. 27 juni kom det till ett slag vid
Mantineia, där tebanerna vunno en knapp
seger och E. dödligt sårades. E. har av vissa
antika författare framställts som mönstret
av en ädel och dygdig patriot; om hans
oegen-nytta, förnöjsamhet och vältalighet berättas
många anekdoter. Flera moderna historiker
mena, att hans politiska begåvning icke var
lika stor. Möjligen var Tebes folk icke vuxet
den politiska ledarställningen i Grekland. Den
vilade på E :s personlighet, och med hans död
avtog Tebes politiska maktställning. M.PnN-n.
Epanafora’, se A n a f o r 2.
EparchFa, se E p a r k i.
Éparges, Les [läz epa’r^], by i franska
dep. Meuse, 17 km s. ö. om Verdun. Var under
världskriget skådeplatsen för förbittrade
strider; se Verdun.
Epa’rk (grek. e’parchos), befälhavare,
särskilt befälhavaren eller ståthållaren över en
provins.
Eparki (grek. eparchi’a). 1. En eparks
ämbete, förvaltningsområde. I Östromerska riket
funnos i äldre tid 64 eparkier. — 2.
Biskops-stift i den grekiska kyrkan, särskilt i
Ryssland. — 3. Mindre förvaltningsområde i det
nuv. Grekland; del av ett nomos. A. M. A.*
Épée [epe’], Charles Michel, abbé
de l’É., grundlägg <ire av
dövstumundervis-ningen i Frankrike (1712—89). Beklädde ett
andligt ämbete i Troyes och började omkr.
1765 behjärta de
dövstummas nöd. Han
uttänkte ett teckenspråk
och ägnade sig snart
uteslutande åt
döv-stumutbildningen. Ett
institut, som han
grundade 1770, övertogs
1791 av staten. É.
levde blott för sina
dövstumma, särskilt
de fattiga, och
offrade allt för dem.
Under É:s medverkan
upprättades 1779 dövstuminstitutet i Wien.
Med Samuel Heinicke (se d. o.),
grundläggaren av dövstumundervisnihgen i Tyskland,
råkade É. i skarp strid om de olika dövstum-
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
