Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Episcopius, Simon - Episcopus - Episepal - Episk - Episkleritis - Episkopal - Episkopalism el. Episkopalsystem - Episkopalkyrkan, Engelska, Anglikanska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Episcopus—Episkopalkyrkan
924
för ett seminarium i Amsterdam. E. var den
förste vetenskaplige representanten för
armi-nianismen och en av de tidigaste förkämparna
för en konfessionslös kyrka. Hans skrifter
(samlade utgåvos de 1650—65) satte sin
prägel på utvecklingen av den rationalistiska
teologien i Holland. Litt.: Haentjens, »S. E.»
(1899). A. G-w.
Epi’scopus, lat. (grek. epi’skopos,
tillsy-ningsman), uppsyningsman, biskop. — E.
episcopörum, biskoparnas biskop, påven.
— E. in p a’r t i b u s (infidèliu m),
biskop i de otrognas (muhammedaners och
hedningars) land; biskop med titel av någon
församling, som fordom tillhört katolska
kyrkan; även titel för hjälpbiskopar i katolska
dieceser. Deras utnämning förbehålles påven.
Enl. förordn. av Leo XIII 1882 skola de kallas
episcopi titulares. Hj. H-t.*
Episepäl (av nlat. se’palum, foderblad) säges
en ståndare (el. ett fruktblad) vara, om den
står rakt innanför ett foderblad.
Episk, se Epos.
Episklerltis, inflammation i senhinnans
(sklera) ytligare lager. E. uppträder dels i
mera flyktiga former, dels ock av allvarligare
natur med kontinuerliga övergångar till den
mera djupgående inflammationen skleritis (se
ögonsjukdomar). G-d.*
Episkopäl, biskoplig, högkyrklig.
Episkopali’sm el. Episkopalsystem
(av grek. epi’skopos, biskop), inom katolska
kyrkan den åsikt, enl. vilken högsta
myndigheten inom kyrkan bör tillhöra biskoparna, i
motsats till papalismen, som
tillerkänner påven (lat. papa) den. Teorien uppkom
omkr. 250 (se Biskop). E. erkände Roms
primat inom den katolska kyrkan, men endast
som en historisk företeelse. Den frambars
med styrka under reformkonsiliernas tid
(se Baselkonsiliet och K o n s t a n
z-konsiliet) men fördömdes högtidligen på
5:e Lateransynoden (1512). I Frankrike fick
den dock ett hem och ingick i den gallikanska
kyrkofriheten. I Tyskland utvecklades den
åter under franskt inflytande och fick
namnet febronianism (se Febronius).
Josef II :s kyrkoreform förde samma
åskådning till Österrike, men med starkare
betonande av landsfurstens inflytande i kyrkan.
Helt besegrades e. av papalismen omkr. 1840.
Genom Vatikankonsiliets beslut (1870) blev
papalismen fastslagen som dogm (jfr
Ultra-m o n t a n is m).
Inom den evangeliska kyrkan upptogs
namnet e. i Tyskland som beteckning för den teori,
vilken tillägger landsfursten (som den
katolske biskopens efterträdare) ett dubbelt
regemente, det världsliga och det andliga (se
Kyrkoförfattning). Om e. i England
se Episkopalkyrkan. Hj. H-t.*
Episkopalkyrkan, Engelska (eng. The
Established Church of England), även
Anglikanska kyrkan, räknar sig som en
direkt fortsättning av de första årh:s katolska
kyrka, sedan under medeltiden hopade
romerska utväxter bortrensats. Som dess historiska
utgångspunkt kunna räknas Henrik VIII:s
skilsmässoplaner, påvens motstånd och
konungens därav framkallade åtgärder. 1532—
34 följde flera lagar mot Rom. Kulmen
nåddes med suprematiakten i nov. 1534,
genom vilken påvedömet i England alldeles
upphävdes och konungen gjordes till kyrkans
högste styresman »omedelbart under Gud»,
med lagstiftnings-, uppsikts- och
reformations-rätt. 1536—39 indrogos alla kloster, varjämte
en varsam religiös reformation företogs på
det dogmatiska och liturgiska området; även
infördes modersmålet i den officiella bibeln
och gudstjänsten. Under Edvard VI
undanträngdes den zwinglianska riktningen av en
moderat lutersk, som hävdade den världsliga
styrelsens supremati i alla religiösa
angelägenheter (erastianis m). 1549 påbjöds
en väl utarbetad kyrkohandbok och bönbok
med anvisningar för husandakt m. m., den
berömda Common prayer book (jfr England,
sp. 842). Jämte bibeln har den blivit
grundvalen för Englands religiösa och moraliska
liv intill vår tid. Dess teologi var starkt
biblisk och moderat lutersk. 1552 års
reviderade uppl. var calvinskt färgad, så även
trosbekännelsen, de Fyrtiotvå artiklarna (av
år 1553).
Reaktionen under »den blodiga Maria»
visade katolicismens seghet, liksom den indirekt
främjade framträngandet av den motsatta
ytterligheten, Genèvecalvinismen. Drottning
Elisabet tog hänsyn till bägge dessa faktorer,
när hon ur politiska tvångssynpunkter
reorganiserade e. Suprematiakten 1559 gav kronan
åter uppsikts- och förordningsrätt över kyrkan,
utövad av en högsta rättsmyndighet av
andliga och världsliga, High commission court
(allmänt hatad, upphävd 1641 och 1688). Den
fullständiga brytningen med Rom bekräftades,
men biskopsämbetet behölls som apostoliskt
och nödvändigt för kyrkans bestånd (jfr B i
s-kop). Bönboken omarbetades 1559, varvid
hänsyn togs till katolikerna. De Fyrtiotvå
artiklarna omarbetades 1562 till de T r e 11 i
o-nio artiklarna, varvid på läroområdet
calvinismen tydligt kom till uttryck bredvid
äldre luterska moment. 1571 påbjöds en
ho-miliebok, som reglerade predikningarna.
Därmed var den engelska e. färdigbyggd, en
nationellt engelsk enhet av katolicism,
lutherdom och calvinism.
Den utifrån importerade, med nationellt
germanskt statsliv aldrig rätt förenliga
Genèvecalvinismen avsatte snart sitt missnöje i
den puritanska rörelsen, varur i sin
ordning mot 1500-talets slut under nya
faktorers påverkan independentismen
framgick och därmed den frikyrkliga rörelsens
början i Europa. Under mer än 100 år
bestämdes den engelska episkopalismens historia
av kampen mellan alla dessa olika rörelser
(jfr I n d e p e n d e n t e r och Puritaner).
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
