Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epitafium, Epitaf - Epitel, Epitelceller - Epitelsvulster - Epitelvävnad, Epitel - Epitem - Epitet - Epithalamium - Epitheliom - Epitome - Epitrakelion - Epitrit - Epitrop - Epizoisk - Epizooti - E pluribus unum - Epod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Epitel—Epod
930
i de protestantiska länderna; i kyrkans
utsmyckning bilda de en ersättning för den
katolska tidens många altaren. Jämte en
kolonnställning eller annan arkitektonisk
uppbyggnad, som erinrar om samtida
altar-uppsatser, ingå vanl. i epitafiet en
andakts-bild eller en symbolisk figurkomposition och
ett fält med inskrift. H. W-n.
Epitel, Epitelceller, se Epitelvävnad.
Epitelsvulster, se Svulst.
Bild 1. Slemhinna med enskiktat kubiskt epitel.
1 epitelceller, 2 slemhinnans bindväv.
Bild 2. Slemhinna med
fler-skiktat epitel. 1 slemhinnans
bindväv, 2 flerskiktat epitel.
Bild 3. Slemhinna i en liten
bronk. 1 cilier på de
cylindriska epitelcellernas ytor, 2
slem-producerande encellig körtel,
3 slemhinnans bindväv.
Epitelvävnad, Epitel (av grek, epi’, på,
och thelè, bröstvårta, på vilken e. först
upptäcktes), vävnad, som består av tätt
sammanfogade celler utan mellansubstans och bildar
ett skyddande överdrag över människo- och
djurkroppens alla ytor, både utvändigt och i
inre håligheter och kanaler; dessutom bestå
alla egentliga körtlar av e. Alltefter
cellernas form indelar man e. i cylinderepitel,
kubiskt epitel och skivepitel. Man skiljer vidare
mellan enskiktad
och flerskiktad e.,
den senare i regel
med högre,
cylindriska celler i det
djupaste lagret,
vilka bli lägre och
slutligen
tillplattade, allteftersom
de förskjutas mot
ytan. På kroppens
utsida utgör e.
överhuden
(epi-dermis), som hos de
ryggradslösa
djuren är enskiktad,
hos ryggradsdjuren
(utom
lansettfis-ken) flerskiktad.
överhudens
skydds-funktion stärkes
genom att den, som
hos leddjuren, utåt
avsöndrar en hård
kutikula eller, som
hos kräldjur och
däggdjur, i
ytlag-ren förhornas (se
H u d). På samma
sätt som i huden
bildar e. även det
yttersta lagret i
de inre organens
Ord, som saknas under
slemhinnor; så finnes i människokroppen
enskiktad e. i magen och hela tarmen, i
luftstrupe, bronker, lungor etc., flerskiktad e. i
munhåla, matstrupe och urinblåsa.
Cylinder-epitelet i andningsvägarna (bronker,
luftstrupe, struphuvud och näshåla) bär på ytan
talrika cilier (f 1 i m m e r e p i t e 1), ett slag
av e., som hos lägre djur har stor utbredning,
även på kroppens utsida. Det ytterst tunna
enskiktade skivepitel, som tapetserar
bukhålan, hjärt- och lungsäckarna samt insidan
av hjärtats och kärlens väggar, kallas e n d
o-t e 1. Vissa epitel innehålla sinnesceller
(»sin-nesepitel»), andra körtelceller (»körtelepitel»;
se Körtel). — De lägsta flercelliga djuren
(se Celenterater, bilden) bestå blott av e.
liksom även de tidigaste stadierna i
fosterutvecklingen; e. framstår sålunda som den äldsta
och ursprungligaste vävnaden i djurkroppen.
Epitèm, se Vattenporer.
Epitet (grek. epi’theton), biord, som utan
paus ansluter sig till ett huvudord och anger
en egenskap hos detta. Stilistiskt har man
särskilt uppmärksammat »stående e.» (t. ex.
välförståndige Petrus i Runebergs
»Elgskyt-tarne»), det e., som alltid åtföljer ett namn
i det klassiska eposet och som är ett slag av
den latinska retorikens epitheton ornans, det
smyckande e. R-n B.
Epithala’mium, lat. (grek. epithala/mion, av
epi’, vid, och tha’lamos, brudgemak), hos
grekerna urspr. den sång, vilken en kör av
ynglingar och flickor uppstämde utanför ett
nygift pars brudgemak (jfr Bröllop, sp. 150);
sedermera varje med anledning av en
bröl-lopshögtidlighet författat kväde. A. M. A.*
Epitheliöm (jfr Epitelvävnad), en form
av kräftsvulst (se S v u 1 s t).
Epi’tome (grek, epitomé, avskärning,
utdrag; lat. brevia’rium), sammandrag av ett
större verk, särskilt under senare romersk
tid; kortfattad översikt. Se I u s t i n u s, L
i-v i u s och V e g e t i u s. A. M. A.*
Epitrakelion, se Kyrkoskrud.
Epitrit (grek. epi’tritos), se Vers.
Epitröp, se Fröämne.
Epizöisk. 1. (Bot.) Se
Spridningsan-ordning. — 2. Som angår epizooti (se d. o.).
Epizootl (av grek, epi’, på, och zöon, djur),
smittsam husdjurssjukdom, som erhållit en
vidsträckt utbredning inom ett land el. en
världsdel. Då en större spridning av
smittsamma husdjurssjukdomar kan medföra
betydande ekonomiska förluster för landet i
dess helhet, ha i de flesta länder särskilda
försiktighetsåtgärder föreskrivits till
förekommande av utbrott av e. Om i Sverige f. n.
gällande bestämmelser se
Husdjurssjukdomar. E. T. N.
E plüribus ünum, lat., se Devis.
Epöd (grek. epodo’s, lat. epödus),
»efter-kväde». 1. Slutkväde, som i en lyrisk dikt
följer efter strof och motstrof, t. ex. hos
Pin-daros och Bakchylides. — 2. Omkväde,
refräng. — 3. Lyrisk dikt, i vilken en längre
E, torde sökas under Ä.
VI. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
