Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erdmann, Benno - Erdmann, Edvard - Erdmann, Johann Eduard - Erdmann, Nils Axel Fredrik - Erdmann, Olof Axel Ferdinand - Erdmann, Otto Linné - Erdmannsdörffer, Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Erdmann, E.—Erdmannsdörffer
944
schaftliche Hypothesen über Leib und Seele»,
1908). Efter Diltheys död anförtroddes
utgivningen av preuss. vet.-akad:s uppl. av
Leib-niz’ och Kants
skrifter åt E., som
publicerat värdefulla
filosofisk-historiska avh.,
särskilt om
Kantforskningen. Bland
E:s arbeten må
nämnas »Logik» (1892;
3:e omarb. uppl. 1923),
»Die Idee von Kants
Kritik der reinen
Ver-nunft» (1917) och
»Grundzüge der
Re-produktionspsycholo-
gie» (1920). Monogr. av E. Wentscher i
»Kantstudien», bd 26 (1921). C. H-m.
Erdmann, Edvard, geolog (1840—1923),
son till A. J. E. Utexaminerades 1861 från
Teknologiska institutet och anställdes s. å.
vid Sveriges geologiska undersökning som
biträdande geolog. 1871
—1910 var E. där ord.
geolog och »amanuens»
(musei föreståndare).
1907 blev han fil.
he-dersdr i Uppsala. E.
nedlade ett intresserat
arbete på geologiens
popularisering (t. ex.
»Populär geologi»,
1874) och skapade så
gott som ensam
Sveriges geologiska
undersöknings museum.
De av E. utgivna kartbladen räknas i sitt slag
bland de för sin tid förnämsta i Sverige, och
hans omfattande utredningar rörande de
sten-kolsförande områdena i Skåne äro arbeten av
mycket stor betydelse, särskilt »De skånska
stenkolsfälten och deras tillgodogörande» (1909
—15). E. författade ett stort antal geologiska
art. i Nordisk Familjeboks 1 :a och 2:a uppl. —
Biogr. av A. Gavelin (i Geologiska Föreningens
i Stockholm Förhandlingar 1924). N. Zn.
Erdmann [é’rt-], JohannEduard, tysk
filosof (1805—92); prof, i Halle. E., som själv
räknade sig till hegelska skolans höger, utgav
avh. i logik och metafysik men gjorde sina
största insatser genom stora
filosofiskt-histo-riska arbeten, »Versuch einer
wissenschaft-lichen Darstellung der Geschichte der neuern
Philosophie» (3 bd, 1834—53) och »Grundriss
der Geschichte der Philosophie» (2 bd, 1866;
4:e uppl., bearb. av Benno E., 1895—96). Dessa
giva, ehuru så gamla och på vissa punkter
föråldrade, genom sin analys av det logiska
sammanhanget inom och mellan systemen en
av de yppersta framställningarna av
filosofiens historia. C. H-m.
Erdmann, Nils Axel Fredrik,
författare (f. 1860 23/»); jfr släktöversikten.
Student 1878, kammarskrivare i Riksgäldskonto-
ret 1884, var revisor där 1894—1915 samt är
kamrer och sekr. i Handelsflottans
pensions-anstalt sedan 1895. Sedan 1892
litteraturanmälare i Nya Dagligt Allehanda, har E.
utvecklat en ytterst omfattande litterär
verksamhet. De populära biografierna
»August Blanche» (1892), »Carl Mikael Bellman»
(1895 och 1899), »Esaias Tegnér» (1896) och
»Erik Gustaf Geijer» (1897) fyllde luckor i
svensk litteratur. Jämte de innehållsrika
»Molière» (1898), »Gustaf III. De första bladen
i hans lifshistoria» (1907) samt »Svenska
Mi-nerva» (1915) och den stora levnadsteckningen
»August Strindberg» (2 bd, 1920; omarb. och
utvidgad tysk uppl. 1924) har E. utgivit
»Amiral Carl Tersmedens memoarer», bd 2—6 (1915
—19), den novelliserande »De politiska
kann-stöparne» (1904) samt arbeten av och om C.
J. Ekeblad (se d. o.), bl. a. »Ur rococons lif»
(1901; 2:a uppl. 1925) och »Vid hovet och på
adelsgodsen i 1700-talets Sverige» (1926).
Erdmann, Olof Axel Ferdinand,
målare (f. 1873 2/7), son till E. E. Studerade i
Konstnärsförbundets skola, har målat porträtt
och landskap samt utfört etsningar och
litografier. E :s område har mest varit stadsmotiv
från Stockholm, Uppsala och Göteborg,
utförda med bred hållning och kraftig kolorit.
Representerad i Göteborgs museum, Thielska
galleriet och stadshuset i Stockholm. E. var
föreståndare för Göteborgs museums
målarskola 1910—16 och inrättade där även en
etsarskola. G-g N.
Erdmann [è’rt-], Otto Linné, tysk kemist
(1804—69); prof, i teknisk kemi vid univ. i
Leipzig. Gjorde viktiga undersökningar över
nickel och dess föreningar samt över indigo,
utgav »Lehrbuch der Chemie» (1828; 4:e uppl.
1851), Journal für technische und ökonomische
Chemie (1828—33) och redigerade Journal für
praktische Chemie (1834—57). A. Btn.
Erdmannsdörffer [è’rt-], Bernhard, tysk
historieskrivare (1833—1901). Efter studier i
filologi och historia i Jena under J. G.
Droy-sen, vars främste lärjunge han blev, flyttade E.
1861 till Berlin, där
han 1864 blev lärare i
historia vid
krigsakademien och 1869 e. o.
prof, vid univ. 1871
blev han prof, i
historia i Greifswald, 1873
i Breslau och 1874 —
som Treitschkes
efterträdare — i Heidelberg,
där han verkade till
sin död. E. tog
framträdande del i
planerandet av den stora
källpublikationen »Urkunden und Aktenstücke
zur Geschichte des Kurfürsten Friedrich
Wilhelm von Brandenburg» och utgav där 5 bd
»Politische Verhandlungen» (1864—83). Bland
E:s historiska skrifter märkas »Graf Georg
Friedrich von Waldeck» (1869) samt det 1894
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
