Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eremitkräftor - Eremophila - Eremurus, Stäpplilja - Erenburg (Ehrenburg), Ilja Grigorjevitj - Erengisle Nilsson - Erengisle Sunesson - Erepsin - Erepton - Erethizon - Eretism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
947
Eremophila—Eretism
948
Pagurus bernhardus.
sig så fast, att de ofta förr rivas itu än
låta draga ut sig; klorna äro olika stora.
På vissa e:s
snäckskal sitta
regelbundet sjöanemo-ner (aktinier)
fäs-tade, ett klassiskt
ex. på symbios (se
härom d. o.); i
andra fall äro
skalen övervuxna av
svampdjur, varmed
kräftan »maskerar
sig» för att undgå
upptäckt. En
borstmask (Nereis)
lo
gerar ofta i samma skal som den vanligaste
sv. e. (se bilden). E. leva i alla hav. Arterna
av det tropiska släktet Coenobita anträffas
främst på stränderna och företaga t. o. m.
långa vandringar inåt land. Om den till e.
hörande kokostjuven se d. o. T. O.
Pagurus bernhardus i skal av kongsnäcka
(Bucci-num) ; på skalet borstmasken Nereis jucata.
Eremophila, se Be rgl ä rk s 1 äk t e t.
Eremürus, Stäpplilja, ett Asphodelus
närstående släkte bland liljeväxterna,
med bortåt 20 arter i bergstrakter och på
stäpper i Väst- och Centralasien, särskilt
Persien och Turkestan. De talrika, vita, gula el.
ljusröda blommorna sitta i en upprätt, lång
och tät klase i toppen på den ända till 3 m
höga stjälken. Bladen, som äro jämbreda
och samlade i rosett, kunna bli ända till 60
cm långa och 6 cm breda. — E. robustus och
E. spectabilis m. fl. höra till de praktfullaste
prydnadsväxterna i trädgårdar. G. M-e.
Erenburg (Ehrenburg), Ilja G r i g o
r-jevitj, rysk författare av judisk börd (f.
1891). Efter en växlingsrik ungdom och många
äventyr under och efter världskriget blev E.
författare och har redan bakom sig en rik
och skiftande produktion. Hans mest bekanta
verk är skildringen av »Julio Jurenitos och
hans lärjungars ovanliga äventyr» (1922; ty.
övers. 1923), en elak satir över nutiden och
olika folkkaraktärer. E:s novellsamling
»Tri-nadtsatj trubok» (»Tretton pipor») utkom
1925 i sv. övers., med kort biogr. A. A-t.
Erengisle Nilsson, se Hammar stadsätten.
Erengisle Sunesson, jarl av Orkneyöarna
(d. 1392); jfr B å å t, släktöversikten. Följde
Ord, som saknas under
konung Magnus Eriksson på hans friarfärd
till Namur 1334, nämnes som riddare från
1344 och som riksråd från 1350; deltog i
herredagen i Jönköping 1351. E:s andra hustru,
Annot, var dotter till Malise, jarl av
Orkneyöarna, och E. fick själv denna titel 1353 samt
var en tid främste mannen i Norges riksråd.
Han var häradshövding i Sevede 1362. E.
var en av de stormän, som stödde den unge
konung Erik mot hans fader, Magnus
Eriksson; deltog i underhandlingarna om Albrekts
inkallande men synes först långt senare
bestämt ha slutit sig till dennes parti. Han
tillhörde det regelande rådet 1371, då Albrekt
måste underkasta sig stormännen. B. H-d.
Erepsln, ett i tarmsaften förekommande
proteolytiskt enzym. Har stor betydelse för
matsmältningen och spjälkar albumoser,
peptoner och polypeptider i aminosyror. I. B.
Ereptön, näringspreparat, framställt av
oxkött genom digestion med pepsinsaltsyra,
trypsin (ferment ur pankreas) och erepsin
(ferment i tarmsaft). Äggvitan i köttet
sönderdelas därvid till aminosyror, som lätt
upptagas och verka närande. E. är brunt, luktar
likt köttextrakt och löses i vatten. Vid
förtäring vållar det kräkning och diarré. E.
nyttjas i närande lavemang i dos av 300 kbcm
5 % lösning 3 ggr dagl. C. G. S.
Erethi’zon, se U r s o n.
Ereti’sm (grek. ere’thisma, retelse), med.,
tillstånd av stegrad retlighet hos alla eller
några av kroppens organ.
Eremurus himalaicus.
E, torde söka, under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
