Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik (hertig av Västmanland) - Erik (danska konungar) - 1. Erik Ejegod (dansk konung) - 2. Erik Emune (dansk konung) - 3. Erik Lam(m) (dansk konung) - 4. Erik Plogpenning (dansk konung) - 5. Erik Klipping el. Glipping (dansk konung) - 6. Erik Menved (dansk konung) - 1. Erik I (hertig av Sönderjylland) - 2. Erik Langben (dansk prins) - 3. Erik II (hertig av Sönderjylland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Erik
976
5. Erik, hertig av Västmanland (1889—
1918), tredje son till Gustav V och drottning
Viktoria.
Erik, danska konungar. Namnet E. har av
senare historieskrivare stundom givits åt två
konungar H a a r e k på 800-talet (»E. den
gamle» och »E. den unge»); om dem se
H a a r e k.
1. ErikEjegod, »den ständigt gode»
(d. 1103), naturlig son till Sven Estridsen;
blev konung 1095 och vann allas kärlek genom
sin rättrådighet, ehuru han med kraft hävdade
kronans och kyrkans maktställning. E. förde
med framgång krig mot venderna men sökte
upprätthålla god grannsämja mellan nordens
folk och medlade fred mellan Sverige och Norge
1101. Uan utverkade av påven, att ett särskilt
ärkestift upprättades i Lund. Dog på Cypern
under en pilgrimsfärd till Heliga landet.
2. Erik Emune (reg. 1134—37),
naturlig son till E. Ejegod. Han blev konung, sedan
halvbrodern Knut Lavard mördats. Sitt
tillnamn, »den minnesvärde», erhöll E. efter en
stor seger, som han 1134 vann vid Fotevik
över sina medtävlare om makten (farbrodern
Nils Svensson och dennes son Magnus
Nilsson). Han förde en hård och grym regering
och mördades på tinget vid Urnehoved av
en jylländsk adelsman, vars fader han låtit
avrätta.
3. Erik Lam(m) (reg. 1137—46),
systerson till E. Emune. Förde olyckliga krig mot
venderna och nedlade frivilligt kronan för
att gå i kloster. Sitt tillnamn fick han på
grund av försynt eftergivenhet.
4. Erik Plogpenning (1216—50),
Valdemar Sejrs son med Berengaria av
Portugal. E. utnämndes 1218 till hertig av
Sön-derjylland och blev konung vid faderns död
1241. Låg i ständiga strider med sin broder
Abel, som fått Sönderjylland efter E. Sitt
tillnamn fick han på grund av en skatt på
varje plog i riket, vilken han utskrev för att
kunna företaga ett korståg till Estland.
Under ett besök i Slesvig hos brodern Abel blev
E. dödad, och hans lik sänktes i Slien. Hans
sorgliga slut gjorde, att folket började
betrakta honom som en martyr. E. var g. m.
Jutta av Sachsen, och av hans fyra döttrar var
Sofia g. m. konung Valdemar i Sverige och
Ingeborg med Magnus Lagaböte i Norge.
5. Erik Klipping el. Glipping
(1249—86), son till Kristofer I. Besteg tronen
1259 men stod till en början under
förmyn-derskap av sin moder. I en strid på Loheden
1261 mot upproriska undersåtar blevo både
drottningen och den unge konungen
tillfångatagna. Den farligaste av de upproriska var
ärkebiskopen Jakob Erlandsen; han avled
dock 1274, och småningom återvann konungen
sin makt. Men genom inblandning i Sveriges
inre förhållanden, under striden mellan
Magnus Ladulås och Valdemar, förspillde han
delvis sitt anseende, och då hans inre styrelse
var självrådig och nyckfull, tvangs han (1282)
att avge en s. k. handfästning, den första i
Danmark (se d. o., sp. 468). Men trots
eftergifterna fortfor oviljan mot honom, och
slutligen blev han av några sammansvurna
mördad natten mellan 21 och 22 nov. 1286 i en
lada vid Finderup nära Viborg, där han
under en jakt tagit natthärbärge. Ursprunget
till hans tillnamn är okänt. — E:s död är
ämnet för sorgespel av Hauch och
Oehlenschlä-ger samt för Ingemanns roman »Erik
Menveds barndom».
6. Erik Menved (1274—1319), äldre
son till E. Klipping. Ärvde konungadömet
1286 och kröntes 1287 men stod i sex år
under förmynderskap av sin moder, drottning
Agnes, och hertig Valdemar av Sönderjylland.
I flera år upptogs E. av kriget mot faderns
mördare (»de fredlöse»), som flytt till norske
konungen Erik Magnusson och med hans
hjälp härjade Danmark. 1295 fingo de
tillstånd att återvända hem, men ingen fick
komma inför konungafamiljens ögon. Då de
fredlöse understöddes av ärkebiskopen i Lund,
Jens Grand, lät E. sätta denne i strängt
fängelse på Söborg. Efter omkr. 20
månaders fångenskap flydde Jens Grand, och
Danmark belädes 1299 med interdikt, som
upphävdes först 1303, sedan E. erlagt 10,000 mark
silver i böter. Slutligen ingicks fred med
Norge, varvid E. dit avträdde n. Halland. Till
Sverige gjorde E. 1306—10 flera härnadståg
för att understödja sin dubbelsvåger, konung
Birger (E. var gift med Birgers syster
Ingeborg, Birger med E:s syster Margareta). E:s
ivrigaste strävan gick ut på att återupprätta
Valdemar Sejrs herravälde över de nordtyska
länderna vid Östersjön. Han gjorde flera tåg
dit och tvang 1312 Rostock till underkastelse;
Lybeck hade redan 1307 valt honom till sin
skyddsherre. För att skaffa pengar till sina
många krigståg måste E. pålägga tunga
skatter och pantsätta flera av rikets landskap
samt en mängd kronogods till tyska furstar
och danska adelsmän. Personligen synes han
ha varit rättsinnig men slösaktig och
prakt-lysten. E :s binamn lär härröra från hans
älsklingsuttryck, »mæn ved» (= »vid helgonen» el.
= »män vete»). E. behandlas i Ingemanns
roman »Kong E. og de fredlöse». (L. D.; P. E-t.)
Erik, danska prinsar.
1. Erik I, hertig av Sönderjylland från
1259 (d. 1272), yngre son till konung Abel.
Han vann i förening med holsteinarna seger
på Loheden 1261 och tog då Erik Klipping
och dennes moder till fånga. E. köpte Gottorp
av biskopen i Slesvig och gjorde det till
hertigarnas fasta borg och residens.
2. Erik Långben (d. 1310), son till
föreg. Låg i strid med Erik Menved om län
och arvegods samt dräpte 1292 drots Skjalm
Stigson i konungens gård. 1293 fick han
Langeland i län.
3. Erik II, hertig av Sönderjylland från
1312 (d. 1325), brorson till Erik Långben.
Var påtänkt till konung efter Erik Menved
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
