Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Erik II (hertig av Sönderjylland) - 4. Erik Kristofersson (dansk prins) - 1. Erik Haraldsson (Blodyx, norsk konung) - 2. Erik Magnusson (norsk konung) - Erik Axelsson (Tott) - Erik Håkonssön - Erik-Jansare, Erik-Janismen - Erik jarl (Erik Håkonssön) - Erik Johansson - Erik Karlsson - Erik Röde - Eriksberg (Västergötland) - Eriksberg (Södermanland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
977
Erik—Eriksberg
978
och fick året efter dennes död Langeland i
län (1320).
4. Erik Kristofersson (omkr. 1307
—32), äldste son till konung Kristofer II.
Valdes 1321 till dennes medkonung
(tronföljare) och kröntes som sådan 1324. Han måste
1326 ge sig fången till upproriska adelsmän
och satt i fängelse på Haderslevhus till 1329.
Vid faderns försoning med greve Gert av
Hol-stein äktade E. 1330 dennes syster Elisabet
men försköt henne 1331, då fadern brutit med
Gert. Under flykt efter nederlaget på
Loheden (nov. 1331) störtade E. från hästen och
dog kort därpå i Kiel. E. Ebg.*
Erik, norska konungar.
1. Erik Haraldsson, vanl. kallad
Erik Blodyx (omkr. 895—954), son till
Harald Hårfager. Sagornas uppgifter om E.
äro ofta tvivelaktiga och motsägande. Han
hade av fadern insatts till överkonung, när
denne drog sig tillbaka från regeringen, och
företrädde riksenheten mot bröderna, av vilka
flera dödades i kamp för sina delriken. Den
yngre av dem, Håkan Adalstensfostre,
lyckades 935 fördriva E., som sedermera en tid var
konung i Northumberland (enl. angelsaxiska
krönikor 947—948 och 952—954). Han uppges
ha stupat i strid mot Dublinkonungen Olof
Kvarans son Magnus. V. S-g.
2. Erik Magnusson (1268—99), son
till Magnus Lagaböte och danske konungen
Erik Plogpennings dotter Ingeborg. E. besteg
tronen vid faderns död 1280, varvid dock
stora delar av riket som hertigdöme tillföllo
hans yngre broder, Håkan. Styrelsen under
brödernas minderårighet fördes av deras
moder och de främsta stormännen. I
förmyndarstyrelsens konflikt med kyrkan hade E. ingen
del och visade sig tvärtom som vuxen mycket
eftergivande för kyrkliga krav, varför hans
senare tillkomna tillnamn, »Prästhatare», är
alldeles obefogat. Han förmäldes 1281 med
Margareta av Skottland (d. 1283), dotter till
konung Alexander III; deras dotter,
Margareta (»Flickan från Norge»), erkände» efter
sin morfars död som Skottlands drottning
men dog på överresan dit 1290. För att stärka
sina skotska arvsanspråk gifte sig E. 1293
med Isabella Bruce (d. 1358), sondotter till
konung Robert Bruce. E:s konflikt med de
vendiska städerna bilades 1285 genom
skiljedom i Kalmar av Magnus Ladulås. Med
Danmark förde han ett långvarigt krig och stödde
»de fredlöse», konung Erik Klippings
mördare. E. efterlämnade blott en dotter,
Ingeborg, g. m. svenske hertigen Valdemar
Magnusson. V. S-g.
Erik Axelsson (T o 11), se T o 11.
Erik Håkonssön, se Erik jarl.
Erik-Jansare, Erik-Jansismen,
religiös sekt, se Jansson, Erik.
Erik jarl (Erik Håkonssön), norsk
jarl (omkr. 964—omkr. 1024), naturlig son till
Håkon Ladejarl av Hålöygernas jarlaätt. E.
var i slaget vid svolder (1000) en av Olof
Tryggvessons mäktigaste motståndare och
blev därpå jämte sin yngre bror Sven Norges
främste styresman. E. var själv kristen men
tvang ej andra att låta döpa sig. Han hade
stor administrativ begåvning och förstod att
kring sig samla stormännen till hjälp i
styrelsearbetet. 1015 kallades han av Knut
den store till England, deltog i dennes
er-övringsstrider och fick till lön
Northumberland i län. V. S-g.
Erik Johansson, riksråd, Gustav Vasas fader,
se Vasaätten.
Erik Karlsson, rikshövitsman, se
Vasaätten.
Erik Röde, Grönlands upptäckare, f. på
Jæderen i Norge omkr. 940, utvandrade till
Islands n. v. kust men måste snart överge
Island och fann, ledd av äldre berättelser om
öar i v., omkr. 985 Grönlands fastland, där
han bosatte sig på Brattalid i österbygden
och avled strax efter år 1000. Om hans son
Leif, Amerikas upptäckare, se Leif
Eriksson.
Eriksberg, socken i mellersta
Västergötland, Gäsene härad, Älvsborgs län, kring
Lidans övre lopp; 28,06 kvkm, 463 inv. (1927).
Tillhör häradets nordöstliga del; jämna
moss-och hedmarker. Odlad jord främst i Lidans
dalgång. 781 har åker, 1,964 har skogs- och
hagmark. Bildar med Mjäldrunga och
Brodd-arp ett pastorat i Skara stift, Ås kontrakt.
Eriksberg på 1600-talet.
Eriksberg, fideikommissegendom i Stora
Malms m. fl. socknar i Södermanland, 12 km
s, ö. om Katrineholm; har med underlydande
en areal av 14,350 har, äger 2,920 har åker.
Tax.-värde 4,686,300 kr. (1925) för
jordbruksfastighet och 521,400 kr. för annan fastighet
(kvarnar, sågar, bruk och gruvor m. m.).
E., urspr. kallat Pinnatorp el. Pinntorp,
kom 1508 till ätten Gyllenstierna. Gården
bebyggdes av riksrådet frih. Erik Carlsson
Gyllenstierna och hans maka, Beata von
Yx-kull (»Pintorpafrun»). Under deras son greve
Christofer Gyllenstierna fick slottet sitt nuv.
yttre skick av N. Tessin d. ä. Genom köp
övergick E. 1733 till den rika, 1698 adlade
ätten Hildebrand (utgången 1809).
Ryttmästa-ren D. H. Hildebrand och hans maka gjorde
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
