Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eriksberg (Södermanland) - Eriksberg (Stockholm) - Eriksberg (Göteborg) - Eriksdal (Uppsala) - Eriksdal (Stockholm) - Eriksen, Alfred - Eriksgata - Eriksholm (Trolleholm) - Eriksholm (Lejondal) - Erikska ätten - Erikskrönikan el. Gamla krönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Eriksberg—Erikskrönikan
980
Eriksbergs slott.
1778 E. till fideikommiss. Det tillföll efter
deras son D. G. Hildebrands död 1808 hans
systerson frih. Carl Carlsson Bonde (d. 1854).
Senare innehavare ha varit frih. Carl Jedvard
Bonde och frih. Carl Carlsson Bonde (se dessa
ord) samt sedan 1914 den sistnämndes son frih.
C. G. Bonde. E:s slott är, efter reparationer
1862 och 1896, ett av Sveriges ståtligaste.
Det innehåller, jämte dyrbara konstsamlingar
och myntkabinett, ett bibliotek på omkr.
50,000 bd samt ett av de rikaste enskilda arkiv
i Sverige med, utom handlingar rörande E. och
dess ägares släkter, bl. a. Crusenstolpeska
samlingar, Tessiniana, Stenbocksarkiv från
Torsjö, Klas Kristersson Horns papper samt
drottning Hedvig Elisabet Charlottas dagbok
och brev. Om porträttsamlingen på E. se
monogr. av S. Strömbom (1917). ö.; B. H-d.
Eriksberg, egendom i Stockholm, se T i
m-mermansorden.
Eriksberg, skeppsvarv med flytdockor, mek.
verkstäder och gjuteri på Hisingen invid
Göteborg. Tillhör Eriksbergs mek. verkstads
a.-b., som bildades 1876 och har ett aktiekap.
av 3 mill. kr. (1926). Den första verkstaden
vid E. anlades 1853. Varvet undergick 1915
—18 en genomgripande modernisering och
utvidgning. Tillverkningen omfattar byggande
och reparation av last- och passagerarfartyg,
ångmaskiner, ångpannor och dieselmotorer.
852 arbetare 1926. — Jfr Docka 5, med
bild 3 och 4. G. H-r.
Eriksdal, förstad till Uppsala (se d. o.).
Eriksdal, vattenledningsverk i Stockholm.
Eriksen, Alfred, norsk präst, politiker
(f. 1864 30/s), teol. kand. 1888, fil. dr 1897, blev
kyrkoherde 1891 på Karlsöy i Tromsö amt (nu
Troms fylke) och 1910 i Vålerengen, Oslo. I
Nordnorge, där han 1902 uppsatte tidningen
Nordlys, bildade han ett socialdemokratiskt
arbetarparti, representerade 1903—12
Finmarkens amt i stortinget, var där den
socialdemokratiska gruppens ledare och röstade 1905 mot
Karlstadsuppgörelsen. E. uteslöts ur arbetar-
Ord, som saknas under
partiet, emedan han 1912
mottagit ordförandeplatsen i
Riks-målsforeningen; han ingick
senare i högerpartiet. M. H.
Eriksgata, namn på den färd,
som den vid Uppsala (på Mora
äng) valde konungen i Sverige
under äldre tider företog genom
landskapen för att emottaga deras
erkännande och själv bekräfta
deras lag samt lova dem frid.
Ordets betydelse är oviss; dock
antages numera allmänt, att det ej
har att göra med namnet Erik.
Enl. konungabalken i
Upplandslagen (1296) gick konungens färd
från Uppsala genom Uppland till
Strängnäs, därifrån genom
Södermanland till Svintuna (nu Krokek
på Kolmården), därifrån genom
Östergötland till Holaveden,
vidare genom Småland till Junabäck (gränså mot
Västergötland), vilken vid Jönköping utfaller i
Vättern, genom Västergötland till
Ramunde-boda (nu Bodarna på Tiveden), genom Närke
till Oppboga bro (över Arbogaån), genom
Västmanland till östensbro (över Sagån, vid
Nykvarn) och så genom Uppland tillbaka till
Uppsala. När konungen färdats på detta sätt, hade
han »ridit rätt eriksgata». Det var honom icke
tillstått att taga motsatt väg genom
landskapen; han skulle, som det säges i landslagen,
»rättsyles (medsols) om sitt land rida».
Konungen mottogs vid varje landskaps gräns av
dettas män, som lämnade honom gisslan och
följde honom genom landskapet. — Även sedan
Sverige blivit ett arvrike (1544), redo svenska
konungar eriksgata. Som synnerligen
praktfull omtalas Karl IX:s (febr.—maj 1609). En
»eriksgata» ansåg sig även Gustav III böra
företaga efter 1772 års revolution, men den
ställdes till en början till norska gränsen och
blev aldrig fullbordad. (L. D.; S. T-g.)
Eriksholm, se T ro 11 e ho 1 m.
Eriksholm, äldre namn på Lejondal
(se d. o.).
Erikska ätten, svensk konungaätt, som
härstammade från Erik den helige (d. 1160) och
under många strider om kronan med
Sverker-ska ätten regerade, omväxlande med denna,
från omkr. 1150 till 1250.
Erikskrönikan el. Gamla krönikan,
den äldsta av de sv. medeltidskrönikorna, är
avfattad på knittelvers och skildrar tiden
1229—1319. Rörande tidpunkten för dess
tillkomst har förts en livlig vetenskaplig strid.
Mest sannolikt förefaller, att krönikan
författats med anledning av någon högtidlig
tilldragelse i Magnus Erikssons liv —
måhända hans myndigblivande, 1332. Krönikan
har sitt namn efter hertig Erik
Magnusson, till vars omgivning författaren kanske
hörde — Schück anser, att det var kanslern
Filippus Ragvaldi. Den behandlar huvudsaki.
brödrastriderna inom folkungarnas ätt. Bästa
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
