Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eris - Eristalis - Eristik - Erisäpple - Erith - Erithacus rubecula - Eritrea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
989
Eristalis—Eritrea
990
Eris. Efter antik
vasmålning.
och moder till strid, mord, vedermöda, hunger,
lögn, mened o. s. v. Som krigsguden Ares’
följeslagarinna och syster dväljes hon gärna
i stridens vimmel.
He-siodos skiljer mellan den
onda E. och den goda,
den tävlan, som driver
människorna till arbete.
Enligt en saga av
senare ursprung väckte
bon split vid Peleus’ och
Thetis’ bröllop mellan
gudinnorna (se Paris)
genom att i
bröllopssalen inkasta ett
gyllene äpple med
påskrif
ten »till den skönaste»; därav uttrycket
e r i s ä p p 1 e. A. M. A.*
ErFstalis, se Svävflugor.
Eristlk (av grek. e’ris, strid), konsten att
strida med ord, enl. Schopenhauer den
andliga fäktkonsten, systematiserad i regler. Med
ordet e. betecknas ofta ej vilken konst att
disputera som helst utan en konst, som —
utan att taga hänsyn till sanningen och dess
utforskande — har till enda mål att besegra
motståndaren. E. odlades i många grekiska
filosofskolor, främst bland sofisterna och i de
megariska och elisk-eretriska skolorna.
Eukli-des från Megara, megariska skolans skapare,
anges av antika författare som den
megariska e:s upphovsman (jfr även E u b u 1
i-d e s). Bland snaror, varmed motståndaren
fångades, märkas följande. Lögnaren: Om
A är lögnare och säger, att han ljuger, talar
han då sanning, eller ljuger han?; Den
förklädde eller E 1 e k t r a: Elektra
känner naturligtvis Orestes; nu står Orestes
framför henne förklädd, och hon känner icke
igen honom; känner hon då Orestes eller
icke?; Den behornade: Vad man ej
förlorat äger man kvar. Du har ej förlorat horn.
Alltså äger du dem kvar. C. H-m.
Erisäpple, tvistefrö, se E r i s.
Erith [forip], stad i eng. grevsk.
Kent, vid Thames, 26 km nedanför
London bridge; 31,568 inv. (1921).
Sommarort för Londonbor.
Eri’thacus rube’cula, se R ö
d-hakesångaren.
Eritre’a, ital. koloni i Östafrika
vid Röda havet, begränsad åt
landsidan av Engelsk-egyptiska
Sudan, Abessinien och Franska
So-malilandet; 118,494 kvkm, 407,044
inv. (1921); huvudstad Asmara.
Omfattar den smala kustremsan
från Ras Dumera i s. till Ras
Ka-sar i n. samt den utanför belägna
ögruppen Dahlak och utbreder sig
i v. över det abessinska
höglandets nordligaste delar. Kustlandet
är i n. delen lågt och jämnt; s.
om Zulaviken uppfylles det av
ett 1,200—2,000 m högt
platå
land med enstaka vulkanberg. Höglandet
stiger brant från kusten och når högst i Soira
(3,013 m ö. h.). De största vattendragen (Setit,
Mareb el. Gasch, Baraka) flyta åt v. och n.
Klimatet är i kustlandet mycket hett och
osunt (Massaua: jan. 25,9° C, juli 35,2°;
årsnederbörd 183 mm). Höglandet är svalare och
regnrikare (Cheren: jan. 18,3°, maj 25,6°;
årsnederbörd 641 mm). Befolkningen utgöres av
abessinier (koptiska kristna), bedsjastammar,
danakil m. fl. (muhammedaner); 4,251
européer (utom militär), mest italienare.
Huvudnäringen är boskapsskötsel. Jordbruket är
ännu föga utvecklat; bomullsodlingen gör
goda framsteg. Pärlfiske drives vid Massaua
och Dahlaköarna. Från Massaua, E:s
förnämsta hamn, går järnväg över Asmara och
Cheren till Agordat (312 km). Exporten över
Massaua värderades 1924 till 85,686,338 lire
(hudar, salt, pärlor m. m.), importen till
146,129.077 lire; dessutom drives betydlig
gränshandel. E. styres av en generalguvernör,
utnämnd av konungen och lydande under
kolonialdepartementet. Italien lämnar årl. ett
stort tillskott till koloniens budget. Inom E.
underhåller Evangeliska fosterlandsstiftelsen
9 missionsanstalter (se kartan).
1870 sålde sultanen av Raheita till ett
italienskt ångbåtsbolag för kolstation ett
område vid Assabbukten, vilket 1882 förklarades
för italiensk koloni. Genom olika fördrag
med inhemska härskare förvärvade Italien en
lång kuststräcka, och 1890 förenades
besittningarna till kolonien E. (av lat. Hare
Ery-thraeum, Röda havet). Italiens
framträngande i Abessinien (jfr d. o., sp. 49) hejdades
genom nederlaget vid Adua, mars 1896,
varefter Italien genom freden i Addis Abbeba
s. å. erkände Abessiniens oberoende. E.
övergick därefter från militär till civil
förvaltning; dess gränser ha bestämts genom olika
fördrag med grannstaterna, bl. a. 15 maj 1902
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
ERITREA
Skala r.l2miD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
