Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eritrea - Erivan - Erixon, Sigurd Emanuel - Erkel, Ferenc - Erken - Erker, Karnap - Erkko, Eero - Erkko, Juhani Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
Erivan—Erkko
992
mellan Storbritannien, Abessinien och Italien.
— Litt.: K. G. Rodén, »Mensa»
(Missionsskrif-ter utg. av Evangeliska fosterlandsstiftelsen,
30; 1907); it. monogr. av J. Iwarson och A.
Tron om svenska missionen i E. 1866—1916
(Asmara 1918).
Eriva’n, huvudstad i Armeniska socialistiska
sovjetrepubliken (A. S. S. R.), n. om Ararat,
vid Aras’ biflod Sanga; omkr. 90,000 inv. Har
många moskéer och kyrkor samt en stor
basar; univ. (sedan 1923). E. var fordom en
stark fästning, omstridd av turkar och perser;
intogs 19 okt. 1827 av ryssarna under
Paskie-vitj och avträddes jämte kringliggande
område till Ryssland 1828. — Om den armeniska
republiken E. se A r m e n i e n, sp. 106.
Erixon, SigurdEmanuel, etnolog,
kulturhistoriker (f. 18 8 8 28/3). Fil. lic. i Uppsala
1925, amanuens vid Nordiska museet 1914,
intendent 1924; har inlagt särdeles stor
förtjänst om kännedomen
om svensk
allmogekultur genom den av
honom igångsatta,
organiserade och ledda
undersökningen av
svenska byar och
gårdar, vars resultat
tillhöra Nordiska museets
arkiv. E. har författat
bl. a. »Ronneby
byggnadshistoria under
1700- och början av
1800-talet» (»Svensk
byggnadskultur», I, 1918) samt de stora
verken »Skultuna bruks historia», I (1921; med
kartor), och »Möbler och heminredning i
svenska bygder», I o. II (1925—26). Bland hans
många mindre avh. må nämnas uppsatser i
Fornvännen (»Stenåldern i Blekinge», 1913),
Fataburen (»Några bidrag till det nordiska
husets historia», 1917, och »Ynglingalaget»,
1921), Flodströms »Sveriges folk» (»Familjen
och dess överbyggnader» och »Samhällets
utvecklingshistoria ur etnologisk synpunkt»,
1918), Rig (»Svenska gårdstyper», 1919, och
»Samlingsplatser och bröllopsstugor hos den
svenska allmogen», 1920), »Etnologiska
studier tillägnade N. E. Hammarstedt» (»Gården
och familjen», 1921) och Ymer (»Svensk
byggnadskultur och dess geografi», 1922). N. E. H.
E’rkel, F e r e n c, ungersk tonsättare (1810
—93). Blev 1838 förste kapellmästare vid nya
nationalteatern i Budapest och 1875 diri för
musikakademien. E. grundade en nationell stil
genom att upptaga folkmelodier. Hans opera
»Hunyady Läszlö» (1844) anses som Ungerns
främsta nationalopera. Biogr. av Åbränyi
(1897). T. N.
Erken, sjö i ö. Uppland, Roslagen, Lyhundra
härad; 26 kvkm, 11 m ö. h. Avflyter genom
östligt avlopp över Brosjön till Norrtäljeviken.
Smärre tillopp, främst från s. v. Låga
stränder, brantare i s. Holmar i sjöns v. del. Känd
för sina utmärkta kräftor.
E’rker, ty., K a r n a p (se d. o.), ett med
tak och fönster försett, tornlikt utsprång av
en vånings höjd på en fasad, buret av
konsoler el. dyl. H. W-n.
E’rkko, Eero, finländsk tidningsman och
politiker (f. 1860 18/s), bror till J. H. E. Var
1887—89 huvudredaktör för tidningen
Keski-Suomi i Jyväskylä och grundade 1889 jämte
författarna Juhani Aho
och Arvid Järnefelt i
Helsingfors en daglig
tidning, Päivälehti
(Dagbladet), med
nationellt finskt och
kul-turradikalt program.
Som organ för det
konstitutionella ungfinska
partiet utsattes bladet
för Bobrikovs
förföljelser, och E.
landsför-visades 1903. Han
verkade därpå som
tid
ningsman i Amerika och efter återkomsten till
hemlandet 1905 som affärsman, tills han 1908
blev huvudredaktör för Helsingin Sanomat,
organ för det ungfinska partiet, numera nationella
framstegspartiet. E. var led. av borgarståndet
vid lantdagarna 1894—1906 och av
enkammar-lantdagarna från 1910 till nyvalen 1918. Nov.
1918—mars 1920 tillhörde han tre på
varandra följ, ministärer (Ingman, Castrén,
Ven-nola) som resp, social-, kommunikations- och
handelsminister. H. E. P.
E’rkko, Juhani Henrik, finsk skald
(1849 1#/i—1906 1#/n), bror till E. E. Utgick ur
ett bondehem i Orimattila i Nyland, utbildade
sig till folkskollärare men lämnade senare
lä-rarbanan för att ägna
sig åt diktning. Han
debuterade i början av
1870-talet med några
diktsamlingar, där
in-landsnaturen och
fosterlandet utgjorde
huvudmotiven. Då han
sedan kom i beröring
med åttiotalsidéerna,
framkallade dessa hos
honom en andlig
nyorientering, under
vilken han frigjorde sig
från den kyrkliga kristendomen men
fortfarande behöll en idealistisk, harmonisk och
optimistisk världsåskådning; denna brytning
återspeglas främst i diktsamlingen
»Havait-tuani» (Sedan jag vaknat; 1886), skådespelet
»Tietäjä» (Siaren; 1887) och novellen
»Usko-vainen» (En troende; 1890). Sedan hans nya
världsåskådning klarnat, ägnade han sin
diktning i synnerhet åt att förkunna sin tro på
mänsklighetens framtidsmöjligheter, åt sina
folkligt demokratiska idéer och sina maningar
till inbördes social solidaritet (skådespelen
»Aino», 1893, och »Kullervo», 1895, båda med motiv
ur »Kalevala», samt flera diktsamlingar).
Un
E, torde sökas under Ä.
Ord, som saknas under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
