Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erkko, Juhani Henrik - Erkännande - Erlach, ätt - Erlangen - Erlangenteorien - Erlau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
993
Erkännande—Erlau
994
der ofärdsåren efter 1899 hörde han till dem,
som ivrigast manade till ett enigt
fosterländskt arbete mot förryskningssträvandena.
Hans diktning, även skådespelen, är främst
lyrisk; den går icke så mycket på djupet men
uttalar med varm övertygelse författarens
personligt tillägnade idealism, vilken gjort honom
särskilt uppskattad i de kretsar, som
företrädas av landsbygdens ungdomsföreningar.
Hans lediga och klingande form har haft
betydelse för den finska konstpoesiens
utveckling. G-r C.
Erkännande, förklaring, varigenom en
person vidgår något för honom ofördelaktigt,
antingen ett faktum, e. i trängre mening,
el. ett mot honom riktat anspråk, då e. kallas
medgivande. E. kan ske inför rätta, under
rättegång, el. utom rätten. E. inför rätta i
civila rättstvister, som ha till föremål ett
privat, parternas dispositionsrätt underkastat
rättsförhållande, anses ha betydelse som
bevismedel el. som dispositionsakt (förfogande). E.
som bevismedel är ett uttalande, vars
betydelse ligger i att det verkar övertygande. Det
faktum, som uttalandet avser, tages för gott,
därför att uttalandet anses vara med
sanningen överensstämmande. Som
dispositionsakt säges e. till sin innebörd vara en
förklaring av en part, att han vill låta ett
faktum gälla som riktigt. E:s betydelse anses ej
bero på någon förmåga att övertyga utan på
att parten genom ett i e innefattat
förfogande över något, som hemfaller under hans
dispositionsrätt, undandrager detta faktum
domarens prövning. E. som bevismedel och
dispositionsakt gör vidare bevis överflödigt.
Undantag härifrån utgör orimligt el.
notoriskt osant e. — I brottmål är e. endast
bevismedel, enär den moderna uppfattningen
om straffrättskipningens uppgift fullständigt
utesluter den dispositiva synpunkten, när
fråga är om straff. Med brottmål likställas
vissa civila mål, i vilka det offentliga
intresset av att till grund för avgörandet läggas
endast verkliga fakta är särskilt starkt, t. ex.
äktenskapsskillnadsmål. — I gällande sv. rätt
förekommer huvudstadgandet om e. i 17 kap.
36 § rättegångsbalken (»Känd sak är så god
som vittnad» etc.). Enl. detta lagrum är
verkan av ett e., som uppfyller de ’lagstadgade
villkoren, densamma som verkan av två ojäviga
vittnen, d. v. s. som fullt bevis. Man kan dock
näppeligen härav våga draga den slutsatsen,
att lagstiftaren velat förneka möjligheten, att
e. i civila mål kan ha annan betydelse än av
bevismedel. I varje fall är man i sv. teori och
praxis enig om att e. i civilprocessen har en
dubbel funktion, alltså även som
dispositionsakt. — E. utom rätten, vilket hänför sig till
ett faktum, kan endast utgöra ett bevismedel,
vars värde beror av omständigheterna i det
särskilda fallet. En annan sak är, att en
disposition över en rättighet kan iklädas
formen av ett e. av ett visst faktum, t. ex.
kvitto, revers. — Litt.: E. Kallenberg, »Om
eget e., särskilt med hänsyn till svensk
civilprocessrätt» (i »Festskrift för frih. R. A.
Wrede», Helsingfors 1921).
S. k. kvalificerat e. är en
kombination av dels ett e., dels ock ett uttalande
av annan innebörd, vare sig en invändning
el. ett bestridande, t. ex. då svaranden i ett
kravmål erkänner, att han mottagit ett
belopp, men påstår, att han sedermera
återbetalt det, el. då en part vidgår, att han gjort
en utfästelse, men påstår, att denna varit
villkorlig. Begreppet kvalificerat e. har
uppställts inom läran om bevisbördans fördelning.
Man har därunder inrymt fall, som ansetts
förete egendomligheter med hänsyn till denna
fördelning. Sedan länge står dock, åtm. inom
teorien, fast, att kvalificerat e. ej i detta
avseende erbjuder något anmärkningsvärt,
såframt ej annat framgår av positiv lag. —
Litt.: E. Kallenberg, »Om qvalificeradt e. i
civilprocessen» (1896).
E’rlach, gammal schweizisk adelsätt, vars
stamslott låg vid Bielsjön i kantonen Bern.
Flera av dess medl. ha spelat en framträdande
roll i Berns historia. — Johann Ludwig
v o n E. (1595—1650) deltog under olika
anförare i trettioåriga kriget, tjänade 1623—26
under Gustav II Adolf i Livland, beklädde
därpå höga ämbeten i Bern, inträdde 1637 som
generalmajor i Bernhards av Weimar tjänst
och gick efter dennes död (1639) i fransk.
Biogr. av Gonzenbach (3 bd, 1880—82).
Universitetet i Erlangen.
E’rlangen, stad i bayerska reg.-omr.
Mittel-franken, vid Regnitz och Ludwigskanalen;
29,257 inv. (1925), 2/3 protestanter. Vid
Markt-platz ligger det forna markgrevliga slottet
(1700—04; nu universitetskansli), bakom detta
universitetsbyggnaderna (kring Schlossgarten).
Universitetet, stiftat 1743, hade 109 lärare och
1,297 stud. 1925—26. Bryggerier m. fl.
industrier.
Erlangenteologien, teologisk riktning,
uppkallad efter professorerna vid Erlangens univ.
F. v. Frank och J. Ch. K. v. Hofmann (se
dessa ord och Dogmatik, sp. 1093).
E’rlåu, stad i Ungern, se Eger.
VI. 32
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
