Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eros (kärleksgud) - Eros (småplanet) - Erosion - Erosionsbas - Erosionsterrass - Eroter - Erotik - Erotika - Erotomani - Erpenius (van Erpe), Thomas - Errare humanum est - Errata - Erratisk - Erratum - Errázuriz, Federico - Erromango, Erromanga - Ersch, Johann Samuel - Erska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Eros—Erska
1004
vingar. De svärma omkring Afrodite och
Dio-nysos, leka med Ares’ vapen, rida på vilda
djur och uppträda i allehanda sysselsättningar
och situationer. De äro ett uttryck för ett
känslobehov att översläta det hårda och fula
i människolivet. M. Pn N-n.
E’ros, en av småplaneterna, upptäckt 1898,
särskilt intressant på grund av banans stora
excentricitet. Vid gynnsamma oppositioner
kan E. komma på ett avstånd från jorden
av endast 22 mill. km. Dessa tillfällen äro
synnerligen ägnade för bestämning av E :s
parallax och därmed jordens solavstånd. Nästa
Erosopposition, lämplig för dylika
observationers anställande, inträffar 1931. E. har
uppvisat ljusväxlingar, vilka emellertid icke
tillfredsställande kunnat förklaras. Se
Aste-ro i d e r. S. A-f.
Kalkstensklippa, sönderskuren av havsvågorna.
Närmast stranden ha isolerade stöder eller pelare
(»rau-kar») börjat utskulpteras. — Hamra socken, Gotland.
Erosion. 1. (Geol.) Bortnötning av fasta
beståndsdelar från jordens yta, åstadkommen
genom rinnande vattens, havsvågornas (se bild),
vindens el. glaciärernas verksamhet. Vittring
underlättar e., framför allt genom den
ständiga omväxlingen mellan värme och köld.
Numera lägger man största vikten vid det
rinnande vattnets andel i e. (fluvial e.; jfr D
a-v i s, W. M.); om de andra verkande
krafterna seDenudation. Genom e. utformade
dalar kallas erosionsdalar (se Dal,
med bilder). — Verb: E r o d é r a. K. A. G.
2. (Med.) Epitelets avstötning på ett
begränsat område av slemhinna eller ögats
hornhinna, vanl. på grund av
inflammatoriska processer. E. L-g.
Erosionsbas, den nivå, som landytan under
inverkan av den fluviala erosionen och den
allmänna denudationen tenderar att nå men
aldrig uppnår. Den slutliga e., till vilken
floderna sträva att sänka landet, är
naturligtvis havsytan. Förutom denna
allmänna e. förekomma andra, lokala och
mera tillfälliga, t. ex. där en flod passerar
en sjö. När landskapet denuderats ned till e.,
är den fluviala erosionscykeln fullbordad, och
resultatet är ett peneplan (se d. o.). —
En nu mindre vanlig liktydig term är
basnivå. K. A. G.
Erosionsterrass, se Terrass.
Eröter, kärleksgudar, se E r o s.
Erotik (jfr E r o s), älskog; kärleksdiktning.
>— Erotiker, person av erotisk läggning;
Ord, som saknas under E, torde sökas under Ä.
kärleksskald. — Erotisk, kärleks-,
älskogs- ; sinnlig.
Erötlka, samlingar av lättfärdig
älskogs-poesi, särskilt franska från 1700-talet.
Erotomanl (av grek. e’ros, kärlek, och
ma-ni’a, sinnessjukdom), eg. en bestämd form av
paranoia (se d. o.), paranoia erotica, vilken
utmärkes därav, att tankevillorna ha erotiskt
innehåll, oftast av sådan form, att den sjuke
inbillar sig vara föremål för förälskelse från
en person av det andra könet och tycker
sig i allehanda indifferenta förhållanden se
bevis därpå. Dessa tankevillor riktas oftast
mot personer, som socialt stå högre än den
sjuke. — Mycket ofta nyttjas dock ordet e. om
sjukliga sexuella överretningstillstånd
(stegrad könsdrift). Detta symtom kan antingen
vara ett hos individen alltid förefintligt
abnormt karaktärsdrag eller ha framkallats av
olika sjukdomar. V. W-rt.
Erpénius (van E r p e), Thomas,
nederländsk orientalist (1584—1624), prof, i Leiden.
Han upprättade i sitt hus ett med arabiska,
syriska, etiopiska och hebreiska typer försett
tryckeri, efter hans död införlivat med
Else-vieroffieinen. E:s arbeten, »Grammatica
ara-bica» (1613; flera uppl.), »Rudimenta linguæ
arabicæ» (1620) m. fl., voro länge de mest
använda vid studiet av arabiska. (P. L.)
Erräre humänum est, lat., att fela är
mänskligt.
Erräta, lat., se E r r a t u m.
Errätisk (av lat. erräre, irra), geol., som
har förbindelse med flyttblock. — E r r a t
i-ska block, se Flyttblock. — I st. f.
errätisk brukas numera som geol. term
gla-cial el. istids-. Jfr Istiden. K. A. G.
Errätum (plur. erräta), lat., misstag;
tryckfel.
Erråzuriz [era’porip], Federico,
president i Chile (1850—1901); se Chile, sp. 999.
— E:s fader, Federico E. (1825—77), var
president 1871—76 och förde då en fredlig,
frisinnad reformpolitik.
Erroma’ngo, E r r o m a’n g a, britt, ö i Stilla
havet, se Nya Uebriderna.
Ersch, J o h a n n Samuel, tysk bibliograf
(1766—1828). Blev 1800 bibliotekarie och 1802
prof, i filosofi i Jena, kallades 1803 som prof,
i geografi och statistik till Halle samt blev
1808 även överbibliotekarie där. Han var
därjämte (från 1800) medredaktör för den först
i Jena, sedan i Halle utg. Allgemeine Litera
turzeitung. Bland hans ännu värdefulla
bib-liogr. märkas »Repertorium über die
allge-meinen deutschen Journale etc.» (3 bd, 1790
—92) och »Handbuch der deutschen Literatur
seit der Mitte des 18:ten Jahrhunderts bis
auf die neueste Zeit» (1812—14; 2:a uppl. 1822
—40). E. grundade 1818 jämte Gruber
»Allgemeine Encyklopädie der Wissenschaften und
Künste» (se E n c y k 1 o p e d i, sp. 774).
Erska, socken i v. Västergötland, Bjärke
härad, Älvsborgs län, n. om sjön Anten; 41,38
kvkm. 1,234 inv. (1927). Genomdrages av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>