Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eskatologi - Eskelhem - Esker - Eski - Eskil, den helige - Eskil (ärkebiskop)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1031
Eskelhem—Eskil
1032
erfarenheten och är sålunda av ännu mera
personlig art. Den grundar sig på besittningen
av ett högre, döden övervinnande liv i
guds-gemenskapen. Till dessa tre grupper kan
fogas ännu en bevisning, som vill vara strängt
empirisk och vetenskaplig samt utgår från
påstådda uppenbarelser av de dödas fortsatta
tillvaro i den ena eller andra formen.
Litteraturen om själens natur, ursprung och
öde är ytterst rik. Boklistan hos W. R. Alger
och Ezra Abbot, »A critical history of the
doctrine of a future life» (1864), upptog 4,977
boktitlar, och sedan ha flera tusental
tillkommit. Här må nämnas: L. Marillier, »La
sur-vivance de 1’åme» (1894); S. D. F. Salmond,
»The christian doctrine of immortality» (3 :e
uppl. 1897); R. H. Charles, »A critical history
of the doctrine of a future life, in Israel, in
judaism and in christianity» (1899); N.
Söderblom, »La vie future d’après le mazdéisme ä
la lumière des croyances parallèles dans les
autres religions» (1901); A. Olrik, »Om
Ragnarök» (1902; tysk uppl. 1922); E. Rohde,
»Psyche» (3:e uppl. 1903); P. Volz, »Jüdische
Eschatologie» (1903); H. Gressmann, »Der
Ursprung der israelitisch-jüdischen Eschatologie»
(1905); A. Lods, »La croyance ä la vie future
et le culte des morts dans 1’antiquité israélite»
(1906); E. B. Tylor, »Primitive culture» (6:e
uppl. 1920); A. S. Pringle-Pattison, »The idea
of immortality» (1922); R. Reitzenstein,
»Welt-untergangsvorstellungen» (i Kyrkohist.
Årsskrift 1924). N. S.
Eskelhem, socken på mellersta Gotland,
Gotlands s. härad; 38,15 kvkm, 688 inv. (1927).
Når med två flikar v. kusten n. om
Västergarn. Centrala delar väl uppodlade,
däromkring huvudsaki. skogs- och myrmark. 1,296
har åker, 1,706 har skogs- och hagmark.
Bildar med Tofta ett pastorat i Visby stift,
Medelkontraktet. — Kyrkans enskeppiga
långhus är från 1100-talet. Koret, som är bredare
än långhuset och liksom detta har två valv,
byggdes ej långt efter 1200-talets mitt;
östväggen är rak, medan det kor, som urspr.
hörde till långhuset, hade absid. Tornet, med
gallerier i n. och s., har rundbågig portal i s.
med sparsam ornamentik på tympanon och
kapitäl, sannolikt av Botvid (se d. o.),
1200-talets förra hälft. I kyrkan finns ett väl
bevarat, mäktigt triumfkrucifix, samtida med
koret. ö.; E. L-k.
Esker, irl. namn på rullstensås (se d. o. och
Glacifluviala avlagringar).
Eski, turk., gammal, ofta i ortnamn, t. ex.
Eski-Stambul, gamla Konstantinopel.
Eskil, den helige, biskop, Södermanlands
och Närkes apostel, engelsk munk, som jämte
andra missionärer under 1000-talet kommit
till Sverige. Omtalas först i en dansk källa
från omkr. 1120, sedan i ett påvebrev från 1231.
Legenden förtäljer, att E. av den helige
Sigfrid i Husaby utsändes och vigdes till biskop
över hela det ännu hedniska Sverige
nordanskogs. Hans residens blev Tuna (nu Gamla
staden och Klosters församl.), sedermera
kallat Eskilstuna. Omkr. 1120 nämnes detta
snart försvinnande stift i ett i Florens
förvarat utkast till förteckning över romerska
kyrkoprovinser. Om E:s verksamhet berättar
legenden, att han »nedbröt altaren, tempel
och beläten och fällde heliga lundar med sin
yxa». Då Inge fördrivits och konung Sven
med sina trosförvanter skulle anställa blot
vid det gamla Stränga, vågade E. i spetsen
för sina klerker tränga sig fram. På hans bön
skall ett järtecken ha skett: dunder hördes,
och snö och regn föllo ned över altare och
slaktdjur. Enl. sägnen skall under den
förbittring, som då uppstod, en spåman,
Spa-bodde från Finninge, ha träffat E:s huvud
med en sten och en annan man ha krossat
hans huvudskål med en yxa. Blot-Sven fällde
dödsdomen över den redan döde. »Detta hände
om våren vid Kristi lidandes tid»
(Strängnäs-breviariets Eskilslegend), enligt vanl.
förekommande uppgift omkr. 1080. Legenden har
utsmyckat martyrens död med järtecken. Till
hans ära uppfördes i Tuna en kyrka med hans
namn, vilken trol. före 1185 överlämnades till
johanniterna, som där anlade ett kloster. På
samma plats uppfördes sedermera Vasaslottet
i Eskilstuna. På begravningsplatsen därinvid
anträffades 1912 rester av ett präktigt
kalk-stensmonument, till vilket motstycken finnas
vid flera närbelägna kyrkor. De synas
härröra från tiden närmast efter 1050, och då
de måste ha uppförts på kristna kyrkogårdar,
torde bygden redan före E:s död ha varit
kristnad. Som E:s dödsdag firades under den
katolska tiden 12 juni. E. torde ha varit
den siste kände kristne martyren i norden.
Litt.: S. Tunberg, »En romersk källa om
norden vid 1100-talets början» (i
Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandi. 1910
—12, med efterskrift); S. Lindqvist, »Den helige
E:s biskopsdöme» (i Antikvarisk Tidskr. för
Sverige, 22: 1; även akad. avh.; 1915). A. G-w.
Eskil, ärkebiskop av Lund (d. 1181 vid hög
ålder). Tillhörde Sven Thorgunnassons
mäktiga ätt och erhöll sin utbildning i Hildesheim.
1131 var han prost vid S :t Laurentius i Lund,
blev 1134 biskop i Roskilde och efterträdde
aug. 1138 sin farbroder Asker som ärkebiskop.
Vid denna tid omfattade ärkestiftet Lund
hela den skandinaviska norden med öarna i
n. Atlanten. I E:s tid frånskildes emellertid
Norge och öarna 1154 som särskilt
ärkebis-kopsdöme med säte i Nidaros. 1164 vigde E.
den förste ärkebiskopen av Uppsala, Stefan.
I samband därmed knöts till ärkestolen i
Lund primatet över Sverige. Med detta
förenade E. värdigheten av påvlig legat.
E. var en starkt framträdande representant
för den internationellt betonade kyrkan, vars
ställning över det världsliga samhället han
skarpt underströk. Han hörde till denna
riktnings främste och var nära förbunden med
Alexander III, Bernhard av Clairvaux m. fl.
I kampen för den egna kyrkans oberoende
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
