Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Essen (stad) - Essen, von, ätt (introducerad 1681) - Essen, von, ätt (introducerad 1719) - Essen, von, ätt (introducerad 1664) - Essen, Carl Gustaf von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057
Essen, von—Essen, F. von
1058
Från Essens industrikvarter.
Arenbergsche A.-G. für Bergbau und
Hütten-betrieb, Gelsenkirchener Bergwerks-A.-G.,
Es-sener Steinkohlenbergwerke A.-G. m. fl. E.
är säte för rhensk-westfaliska kolsyndikatet
m. fl. sammanslutningar. Handeln är livlig.
Luftförbindelse bar E. med Hamburg,
Düsseldorf och München. — E. har uppstått
kring ett före 873 grundlagt nunnekloster,
1275 riksomedelbart under en abbedissa med
furstlig värdighet. 1803 kom E. under
Preussen, tillhörde 1807—13 storhertigdömet Berg
och blev 1814 åter preussiskt. Jan. 1923—
juli 1925 hölls E. besatt av fransmännen (jfr
Ruhrockupationen). E. L-r.
Essen, von, svensk ätt, som kom från
Livland och naturaliserades på svenska
riddar-huset 1681 med Paul von E. (1631—99),
vilken 1678 blev generalkvartermästarlöjtnant
och hade inseende över fortifikationen i
Livland, Estland och på ösel. Han var 1678
forti-fikationschef vid Henrik Horns armé och fick
1681 inspektion över Revals, Pernaus,
Dor-pats och Arensburgs fästningar, utförde
ritningar till nya försvarsverk i dessa städer
samt var 1687—98 kommendant i Reval. Hans
son Henrik Johan von E. (1671—1750)
blev 1712 överstelöjtnant vid Södermanlands
reg:te, deltog i Stenbocks tyska fälttåg 1712
—13 och i belägringen av Fredrikshald 1718.
Jämte v. Dahlheim och Fuchs har E. äran av
segern vid Baggensstäket (se d. o.) 13 aug.
1719. Han fick överstetitel s. å. och blev
1739 chef för Södermanlands regzte, som
under honom 1742 var med om nederlaget vid
Villmanstrand. Ätten utdog på manssidan
1811. (B. H-d.)
Essen, von, svensk ätt, som möjl. från
Westfalen kommit till Livland, där den kan
följas till 1400-talet. Generalmajoren i svensk
tjänst Alexander von E. (1594—1664)
naturaliserades som svensk adelsman 1643,
blev lantråd i Estland 1655 och sändes s. å.
i beskickning till Ryssland. Släkten
introducerades först 1719, sedan hans sonsöner
generallöjtnanten Hans Henrik von E.
(1674—1729) och Reinhold Wilhelm
v o n E. (1669—1732), den senare
generalmajor och landshövding i Österbotten 1720, blivit
friherrar resp. 1717 och 1719. Om den senares
Ord, som saknas under
son F. U. von E. se nedan. Dennes son H. H.
von E. (se nedan) blev greve 1809. Hans
sonsons son var frih. Hans Henrik August
v o n E. (1873—1923), som blev envoyé i
Berlin 1920. Han var delegerad vid
förhandlingarna 1921 om handelsavtal med Tyskland och
inlade under och èfter världskriget stor
förtjänst om bispringande av nödställda svenskar
i Tyskland.
Essen, von, svensk-finländsk adlig ätt,
härstammar från godset Essenberg i Westfalen;
blev på 1500-talet bofast i
Östersjöprovinserna, där den ägde godset Zelle (Zellie) på
ösel. Sedermera översten för Tavastehus
regemente D i d r i k v. E. blev 1663 naturaliserad
svensk adelsman och introducerades 1664; på
svenska riddarhuset kallas ätten von E. af
Zellie. 1818 immatrikulerades en gren av
ätten på Finlands riddarhus. Didrik v. E:s son
O d e r t Reinhold v. E. d. ä. stupade som
överste efter lysande tapperhetsprov 1714 vid
Storkyro. Dennes sonson Odert
Reinhold v. E. d. y. (1755—1837), den av
Runeberg besjungne v. E., deltog som överste i
kriget 1808—09 och fick 1809 generalmajors
avsked. Didrik v. E :s äldre bror J o h a n v. E.
(1611—61) utmärkte sig i trettioåriga kriget
vid försvaret av Oppeln, blev den förste
svenske guvernören i Malmö 1658 och
generalmajor 1659. H. E.P.
Essen, Carl Gustaf von, finländsk
teolog (1815—95), sonsons sonson till O. R. v. E.
d. ä.; jfr släktöversikt här ovan. Påverkades
tidigt av den pietistiska väckelsen och
vägrades därför ordination av Borgå domkapitel.
Han prästvigdes slutligen 1840, slöt sig till
J. T. Becks bibliska riktning och bröt
definitivt med pietisterna. 1867—75 var han prof,
i praktisk teologi vid Helsingfors univ. E.
tog verksam del i samtida kyrkolagstiftning
och i arbetet för en ny svensk psalmbok samt
var en inflytelserik själasörjare och
akademisk lärare. H. E. P.
Essen, Fredrik von, frih., politiker,
riksmarskalk (1831—1921), brorsons son till
H. H. von E. Var först officer, övertog skötseln
av familjegodset Kavlås, som han sedan 1860
ensam ägde, blev 1863
kammarherre samt var
disponent för Salsta
och Vattholma
egendomar i Uppland till
1904. Han var ordf, i
Skaraborgs läns
landsting 1885—86. E.
bevistade de två sista
ståndsriksdagarna och
var led. av Första
kammaren 1866—74 och
1877—1906. Han satt
därunder i
statsutskot
tet upprepade gånger mellan 1869 och 1888,
i bevillningsutskottet 1871 och i särskilda
(lantförsvars-)utskottet vid urtima riksdagen
1871. Under sin tidigare riksdagsmannabana
E, torde sökas under Ä. VI. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
