Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Essen, Carl Gustaf von - Essen, Fredrik Ulrik von - Essen, Hans Henrik von - Essen, Sigrid (Siri) von - Essén, Axel - Essén, Rütger Thuresson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1059
Essen, F. U. von—Essén
1060
ansågs E. tillhöra den lantmannapartiet
närstående skånska fraktionen, inom vilken han
med sin älskvärdhet och moderata hållning
utövade ej ringa inflytande. Som protektionist
blev E. finansminister i Bildts ministär 6 febr.
1888; två dagar senare inledde riksdagen 1888
års tullreform genom att antaga förslaget om
införande av spannmålstullar. E. kvarstod
som finansminister under Åkerhielm och
Boström till 6 nov. 1894, blev då riksmarskalk
och kvarstod som sådan till 1911. E. var ordf,
i riddarhusdirektionen 1899—1908. (B. H-d.)
Essen, Fredrik Ulrik von, frih.,
politiker (1721—81); jfr släktöversikt, sp. 1057—58.
E. ägde Kavlås i Västergötland, gjorde sig först
bemärkt vid riksdagen 1755—56, blev
kammarherre 1757 och var
från 1760 en av de
yngre mössornas
främste. 1765—66 satt han
i sekrlta utskottet
och
bankodeputatio-nen, gick i spetsen för
förföljelsen mot
växelkontorets bolagsmän
och mot rådet samt var
den egentlige
upphovsmannen till mössornas
stora finansplan. E.
visade sig energisk och
kunnig men var hänsynslös mot partifiender
och självständiga kamrater bland mössorna.
Vid riksdagen 1771—72 var E. en av de tre
mösschefer, med vilka Gustav III överläde om
»kompositionen» (se d. o.), och satt åter i
sekreta utskottet och bankodeputationen.
Jämte Wadenstjerna genomdrev han i striden
om konungaförsäkran ett tillmötesgående av
de ofrälses krav. Han uppträdde nu mera
moderat. E. deltog i juli 1772 i
partikonseljens dryftande av befarade statskuppsplaner
men fogade sig lojalt efter statsvälvningen.
Vid riksdagen 1778—79 stödde han konungens
politik. E. var begåvad, erfaren, redbar och
allmänt aktad, enl. Malmström mössornas
»kanske bäste man». L. S.*
Essen, Hans Henrik von, greve,
fältmarskalk, riksståthållare i Norge (1755—
1824), son till F. U.
von E. Avancerade
snabbt, blev överste
1787, chef för
Bohusläns dragoner 1789, för
Lätta dragonerna 1792
och generalmajor 1795.
Han blev
hovstallmästare redan 1777. E. var
en av Gustav III :s
synnerliga gunstlingar,
följde honom till
Italien 1783, deltog i
finska fälttåget 1788—90
och i försvarsåtgärderna mot Danmark 1788.
E., som sökt avråda Gustav från att besöka
operamaskeraden 16 mars 1792, mottog honom
Ord, som saknas under
i sina armar, då han sårats, och förde honom
till hans loge. E. var överståthållare 1795—
97, följde Gustav IV Adolf på frieriresan till
Petersburg 1796 och blev 1800
generalguvernör i Pommern, där han medverkade till
livegenskapens upphävande. Han blev
kavallerigeneral 1807 och förde s. å. jämte G. M.
Arm-felt befälet i Pommern mot fransmännen, som
förjagades. Då de återkommit men oenighet
uppstått mellan E. och Armfelt, måste E. i
april sluta vapenstillestånd; när Gustav IV
Adolf uppsade detta, föll provinsen i
fransmännens händer. Efter 1809 års revolution
inkallades E. i konseljen och blev s. å. greve.
Han var chef för Skånska husarreg:tet 1809
—13. E. lämnade statsrådet 29 sept. 1809 och
avslöt i Paris 6 jan. 1810 det fördrag,
varigenom Sverige återfick Pommern. 1811 blev
han fältmarskalk, 1813 överbefälhavare över
armén vid västgränsen och under norska
fälttåget 1814 chef för andra armékåren. S. å.
blev E. riksståthållare i Norge, kansler för
universitetet och norsk fältmarskalk men
tröttnade och avgick 1816 samt blev s. å.
riksmarskalk. Vid riksdagen 1817 var han ordf, i
konstitutionsutskottet och s. å. kort tid
generalbefälhavare i Skåne. Utan att vara någon
större begåvning var E. en i hög grad
representativ personlighet, duglig, samvetsgrann
och ovanligt lugn men ansågs något maklig
och obenägen för ansvar och risker. I Norge
var han aktad, ehuru man stötte sig på hans
stela förnämhet. Brev från E. till Kronprinsen
Karl Johan ha utgivits 1867 samt 1869 (»Bidrag
til Norges og Sveriges historie 1812—1816»)
av Yngvar Nielsen. Biogr. av N. von Dardel i
Personhist. Tidskr. 1904. S. C. (B. H-d.)
Essen, Sigrid (Siri) von, skådespelerska,
(1850—1912), sondotter till O. R. v. E. d. y.;
jfr släktöversikt, sp. 1058. Gifte sig 1877 med
August Strindberg, var 1877—81 anställd vid
Dramatiska teatern, gästspelade sedan i
Finland och i Stockholm. Efter skilsmässan 1891
bosatte hon sig 1893 i Finland och försörjde
sig och sina barn genom lektioner och
recitationer. Biogr., »Strindbergs första hustru», av
hennes dotter Karin Smirnoff (1925). H. E. P.
Essén, Axel, författare (f. 1880 12/3). Blev
student 1899, ägnade sig från 1906 åt
tid-ningsmannayrket, var 1911—18 medarbetare
i Stockholmstidningen, är sedan 1919
redaktör för Veckojournalen och sedan 1923
chefredaktör i Åhlén & Åkerlunds förlag. Under
märket Anders Eje har han skrivit
omtyckta, lättlynta äventyrsromaner (»Georg
Kessers generalkupp», 1915, m. fl.) och
teaterstycken.
Essén, Rütger Thuresson,
tidningsman (f. 1890 19/3). Blev fil. kand. 1910, fil. lic.
1918 och fil. dr 1919, allt i Uppsala, var 1916
—17 delegat i Ryssland för sv. Röda korset,
t. f. konsul i Omsk 1918 och t. f. chargé
d’af-faires i Tokyo 1920—21. Sedan okt. 1926 är
han chef för utrikesavd. i Stockholms
Dagblad. E. har, förutom tidskriftsartiklar, skri-
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
