Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Essén, Rütger Thuresson - Essener - Essen-Möller, Gustaf Elis - Essens - Essentiell - Essenwein, August von - Essquibo - Essex - Essex, earl av, titel - Essex, Arthur Capel - Essex, Robert Devereux (1567—1601)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
Essener—Essex, R. D.
1062
vit »Den svenska riksdagens tillfälliga
utskott» (1918), »Mellan Östersjön och Stilla
havet» (1924), »Europa och världen» (1926) m. m.
Essèner, se E s s é e r.
Essen-Möller, Gustaf Elis, läkare,
universitetslärare (f. 1870 17/j). Blev 1898 med.
lic. och 1900 med. dr i Lund. Docent i
obste-trik och gynekologi där 1899—1901, t. f. prof.
1900—01 samt från 1901 ord. prof, i samma
ämnen och därjämte överläkare vid Lunds
lasaretts obstetrisk-gynekologiska avd. 1899
—1908 var han även lärare vid
barnmorske-läroanstalten i Lund. E. har den största
förtjänsten av inrättandet (1918) vid Lunds
lasarett av den första fullständiga moderna
kvinnokliniken i Sverige. Bland E:s många
arbeten märkas sådana om uterusmyomens
etio-logi (gradualavh.), druvbörd, eklampsi och
kejsarsnitt. E. har även haft stor förmåga att
intressera sina lärjungar för vetenskapligt
författarskap, så att många avh. skrivits vid hans
kliniker. I. H. (A. W-dt.)
Essens [esa’ns] (fr. essence), extrakt av ett
ämne, innehållande dess väsentligaste
beståndsdelar, oftast en olja; koncentrerad
parfym; frukteterlösning.
EssentieTl (mlat. essen tiälis), väsentlig;
nödvändig. Motsats: a c c i d e n t e’l 1.
E’ssenwein [-våln], August von, tysk
arkitekt och konstförfattare (1831—92), verksam
i Wien och Graz samt i Nürnberg, där han
blev föreståndare för Germanisches Museum.
E. var specialist på romansk byggnadskonst,
utgav arbeten om medeltida nordtysk
tegelarkitektur, om medeltidsminnen i Krakau
m. m., var även verksam som restaurator och
inom konstindustrien. G—g N.
Essequibo [sp. äsäki’coå, eng. esikcoTbåu],
flod i Britt. Guayana, från Acaraibergen strax
n. om ekvatorn till Atlanten. Omkr. 1,000 km
lång. E. avvattnar mer än halva landet.
Essex [e’siks], grevskap i England, vid
Nordsjön, mellan Stour och Thames; 3,887
kvkm, 1,470,257 inv. (1921). Den låga kusten
utgöres mest av marskland, det inre är
slättland. E. vattnas, förutom av gränsfloderna,
av Chelmer, Colne m. fl. Omkr. 4/5 av
arealen äro uppodlade. S. v. hörnet av E.
tillhör Londons polisdistrikt. Huvudstad är
Chelmsford. — Det angelsaxiska kungariket
E., som omfattade även grevsk. Hertford och
Middlesex och hade London som huvudstad,
grundades på 500-talet och förenades på
820-talet med Wessex.
Essex [e’siks], earl av, titel, buren av
flera i Englands historia bekanta ätter, först
utdelad 1139. Kort före sin avrättning (1540)
utnämndes Thomas Cromwell (se d. o.) till
earl av E.; titeln bars 1543—57 av Henrik
VlII:s svåger William Parr. 1572 förlänades
den till Walter Devereux (se d. o.); om
dennes son och sonson se nedan. 1661 utnämndes
Arthur Capel till earl av E. (se nedan); titeln
bäres fortfarande inom hans släkt.
Essex [e’siks], Arthur Capel, earl av,
Ord, som saknas under
engelsk statsman (1631—83), son till förste
baronen av Capel, vilken som kungatrogen
avrättades 1649. Han blev 1661 earl av E.
och 1672 lordlöjtnant på Irland samt verkade
där med stor skicklighet och oväld, tills
egennyttiga hovgunstlingar 1677 lyckades
framtvinga hans avgång. I partistriderna stod E.
rätt nära Shaftesbury, konspirerade senare
med Monmouth och insattes 1682 i Towern.
Juli 1683 hittades han där med avskuren
strupe; förmodligen hade han i ett anfall av
melankoli begått självmord. V. S-g.*
Essex [e’siks], Robert Devereux, 2 :e
earl av E. inom släkten Devereux (se d. o.),
engelsk storman (1567—1601). Fick 1578
drottning Elisabets gunstling earlen av
Lei-cester till styvfader,
infördes redan 1577
vid hovet och vann
genom skönhet och
begåvning snart
drottningens ynnest. Han
deltog i si®
styvfaders misslyckade
fälttåg i Nederländerna
och blev efter dennes
död den främste
gunstlingen vid hovet, där
han i Raleigh och sir
Robert Cecil hade svåra
motståndare. E. längtade efter ära och äventyr,
deltog mot drottningens vilja i Drakes och
Norris’ expedition till Portugal (1589) men
hemkallades genast. 1590 gifte han sig i
hemlighet med sir Philip Sidneys änka, dotter till
Walsingham, vilket åsamkade honom en tids
onåd. 1591—92 förde han utan synnerlig
framgång befäl över en hjälpkår till hugenotterna
och inkallades 1593 i rådet, där han förfäktade
en djärvare utrikespolitik. 1596 genomdrev
E. ett anfall mot spanska hamnar, varvid han
erövrade Cådiz och vann stort byte men på
de andra befälhavarnas inrådan for hem,
innan en väntad silverflotta anlände; därför
fick han sedan uppbära klander av
drottningen. Vänskapen mellan henne och E. blev
tidtals ganska kylig. 1597 företog E. en
misslyckad expedition till Azorerna, möttes vid
hemkomsten av Elisabets förebråelser men
gjordes s. å. till riksmarskalk. Irritationen
dem emellan blev ännu större 1598, och den
hetlevrade E. förgick sig i rådet ända därhän,
att drottningen gav honom en örfil. Deras
osämja bilades emellertid någorlunda, och E.
sändes 1599 som generalguvernör med en här
till Irland för att kuva upproret där. Hans
fälttåg misslyckades, han handlade
egenmäktigt och for mot drottningens förbud hem för
att rättfärdiga sig. 1600 ställdes han inför
rätta, dömdes till avsättning från alla sina
ämbeten och satt en tid i arrest i sitt hem.
E. sökte nu med all makt återfå sitt
inflytande vid hovet, konspirerade med
Southampton, Mountjoy m. fl. och hoppades på hjälp
från tronföljaren, Jakob av Skottland. Planen
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
