Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Essex, Robert Devereux (1567—1601) - Essex, Robert Devereux (1591—1646) - Essexiter - Essexrasen - Essingen, Stora och Lilla - Essivus, Essiv - Esslair, Ferdinand - Essling el. Esslingen - Esslingen - Ess moll - Essunga - Essä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1063
Essex, R. D____Essä
1064
Gamla rådhuset i Esslingen.
Frauenkirche i Esslingen.
röjdes, och E:s försök att till sin förmån
anstifta ett folkupplopp i London (8 febr.
1601) misslyckades jämmerligen. Efter en
kort rättegång dömdes E. till döden som
förrädare. Drottningen undertecknade efter
mycken tvekan dödsdomen, och E. avrättades 25
febr. 1601. Han var en öppen och ridderlig
natur, tidtals mycket populär, tapper och
impulsiv men fåfäng samt klen statsman och
fältherre; han var en vitterhetens beskyddare
och skrev själv sonetter. — Litt.: E. A.
Abbott, »Bacon and E.» (1877); »The political
history of England», vol. VI av A. F. Pollard
(1910). V. S-g. (A. A-t.)
Essex [e’siks], Robert Devereux, 3:e
earl av E. (1591—1646), son till föreg. Kom i
stor gunst hos Jakob I och senare hos Karl I
men ställde sig 1642 på »långa parlamentets»
sida och blev anförare för dess här. E.,
personligen tapper men en oerfaren fältherre,
behöll i träffningen vid Edgehill (1642)
slagfältet, vann under följ, års fälttåg några
framgångar men drog sig för att kämpa mot
konungen personligen och förlorade 1644 en
stor del av sin armé genom kapitulationen
vid Lostwithiel. Till följd av oenighet med
parlamentet nedlade han 1645 sitt befäl. E.
slöt sin ätt. V. S-g.*
Essexlter kallas sådana kalifältspatförande
varieteter av bergarten gabbro (se d. o.), vilka
uppträda tills, m. s. k. alkalibergarter (se
Bergart). N. Zn.
Essexrasen [e’siks-], se Svinraser.
Essingen, Stora och Lilla, två till
Bromma församling och 35 :e roten i Stockholms
stad hörande öar i Mälaren, den förra omkr.
69 har, den senare omkr. 14,6 har. Stadsplan
fastställdes 1923. Stora E:s stränder äro
bebyggda med mindre villor, huvudsaki.
sommarbostäder. — Lilla E. har genom en
betongbro förbindelse med Kungsholmen och är med
en mindre flottbro för gångtrafik förenad med
Stora E. Förslag föreligger
att ersätta sistnämnda bro
med en fast järnbro.
Ång-slupstrafik upprätthålles
mellan öarna och Riddarholmen.
Bland industriföretag märkas
på Stora E. a.-b. Stora E:s
ångtvätt och på Lilla E. a.-b.
Lux och a.-b. Primus.
Esslvus, E s s i v, kasus (se
d. o.) i finsk-ugriska språk.
Esslair [esla’r],
Ferdinand, tysk-österrikisk
skådespelare (1772—1840). Varefter
anställningar bl. a. i
Mann-heim, Stuttgart och Karlsruhe
1820—39 fäst vid hovteatern
i München. Bland E:s roller
märkas Wallenstein, Nathan
den vise, Odoardo i »Emilia
Galotti» och Karl Moor i
»Rövarbandet». E. var en typisk
inspirationsskådespelare, som
främst i det borgerliga skådespelet grep med
enkla, sanna och äkta medel. G. K-g.
E’ssling el. E’s slingen, se Aspern
och Esslin g.
E’sslingen, stad i ty. fristaten
Württem-berg, vid Neckar, 10 km ö. s. ö. om Stuttgart,
vid järnvägen Stuttgart—Ulm; 40,236 inv.
(1925). Delar av stadsmuren, uppförd 1216,
och ruiner av den gamla borgen kvarstå. Vid
Marktplatz ligga det gamla rådhuset (byggt
1430) och S:t Dionysiuskyrkan, grundlagd på
1000-talet; n. därom den gotiska Frauenkirche
(uppförd 1324—1420). E. är en av Württembergs
främsta industristäder (metallvaror, lokomotiv
och andra maskiner, textilvaror och
skummande Neckarviner). 1922 sysselsatte
metall-och textilindustrien 18,277 arb. E. blev 1209
fri riksstad; 1803 tillföll det Württemberg.
Ess moll (fr. mi bémol mineur, eng. e flat
minor), mus., den molltonart, som har ess till
grundton och företecknas med sex £>, näml, för
h, e, a, d, g och c; förväxlas enharmoniskt
med d i s s moll.
Essunga, socken i mellersta Västergötland,
Barne härad, Skaraborgs län, kring Nossan;
50,18 kvkm, 2,265 inv. (1927). Är en jämn och
öppen slätt kring den djupt nedskurna ådalen.
Talrika mossar. 3,213 har åker, 995 har
skogs-och hagmark. Inom E. Nossebro
municipal-samhälle (496 inv.). Egendom: Stora Djupsås.
Bildar med Lekåsa, Barne-Åsaka, Fåglum och
Kyrkås ett pastorat i Skara stift, Vånga
kontrakt.
Essa (eng. essay, fr. essai, försök), kortare
avh. över vetenskapligt ämne, skriven med
vitter stil. Montaigne nyttjade först ordet i
dess nuv. mening, i en boktitel (»Essais», 1580)
på fr., och lord Bacon efter hans föredöme
1597 på eng. (»Essayes, or counsels, civill and
morall»). I sv. är ordets allmännare bruk
ej 50 år gammalt. — E s s ä i’s t, författare
av essäer. R-n B.
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
