Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Este, furstehus - Estella - Estenberg, ätt - Estenberg, Olof - Estenberg, Per - Ester (kemi) - Ester (folk) - Ester (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1067
Estella—Ester
1068
ärkehertig (sedan kejsar) Karl samt
tillkommer från 1917 dennes andre son,
ärkehertig R o b e r t (f. 1915). — Litt.: E. G.
Gard-ner, »Dukes and poets of Ferrara» (1904);
A. Lazzari, »Le ultime tre duchesse di
Ferrara e la corte estense ai tempi di Torquato
Tasso» (1913); K. Chlqdowski, »Hovet i
Ferrara» (1918); T. och W. Söderhjelm, »Italiensk
renässans» (4:e uppl. 1926); jfr även
Ferrara och M o d e n a. B. H-d.
Estella [ästä’lja], stad i sp. prov. Navarra,
vid Ega; 6,418 inv. (1921). Behärskar flera
pass mellan Aragonien och Kastilien och
spelade under karlistkrigen (se K a r 1 i s t e r)
en stor roll. Spanske diktatorn M. Primo de
Rivera bär titeln markis av E.
Estenberg, svensk ätt. Assessor Per
Olofsson (1646—1731) adlades med namnet E.
1719. Han hade sönerna Olof E. (se nedan)
och Petrus E. (1686—1740), hovsekreterare
hos Stanislaw Leszczynski 1718, prof, i
grekiska vid Lunds univ. 1719—27. Petrus E:s
sonson var Per E. (se nedan). Om släkten se
uppsatser av E. Herlenius 1920 i Meddelanden
från Dalarnes Fornminnesförening och
Per-sonhist. Tidskr. B. H-d.
Estenberg, Olof, arkivman (1680—1752);
jfr släktöversikten. Reste i utlandet 1707—14
och ingick vid Karl XII:s fältkansli 1714.
Jämte G. Celsing förde E. okt. 1714—jan. 1715
kansliakterna från Turkiet till Stralsund och
ensam vidare dec. 1715—jan. 1716 till Sverige,
där han tjänstgjorde i kungl. kansliet i Lund
och Uddevalla. E. blev sekr. (föreståndare) i
Riksarkivet 1728 och kansliråd 1739. Brev
från A. Rydelius till E. äro tr. av G.
Carl-quist i Personhist. Tidskr. 1924. Litt.: S.
Bergh, »Svenska riksarkivet» (1916) och
uppsats om resan från Turkiet i Hist. Tidskr.
1916. B. H-d.
Estenberg, Per, arkitekt (1772—1848); jfr
släktöversikten. Var i Stockholm elev av
Des-prez, blev konduktör vid slottet och 1820
titulärprofessor. Han biträdde Desprez med
ritningar till byggnader och interiörer,
framlade förslag till Slottsbackens ordnande, bl. a.
ritning till en nobelt hållen italiensk
monumentalbyggnad mitt emot slottet (omkr. 1800),
och ägnade sig f. ö. åt privat
byggnadsverksamhet. Även skicklig akvarellist. G-g N.
Ester, kem., se E s t r a r.
Ester (estn. eestlased, fi. virolaiset), ett folk
av finsk-ugrisk härstamning, nära besläktat
med finnarna. E:s huvudmassa bor i republ.
Estland (se d. o., sp. 1074). På Krim, i
Kaukasus, Volgaområdet, Vologda och Sibirien
finnas estniska kolonier med en sammanlagd
befolkning av omkr. 300,000 pers. Omkr.
200,000 e. beräknas bo i Amerika. E:s totala
antal beräknas till omkr. 1,6 mill. — Redan vid
sitt första framträdande i historien voro e.
jordbrukare men därjämte tappra krigare och
skickliga sjömän, vilka som fruktade
sjörövare i sina små öppna farkoster särskilt från
ösel genomkorsade Östersjön och härjade bl. a.
Estniska folktyper.
på Sveriges östkust och 1187 i Mälaren. Till
skydd mot fientliga anfall uppförde de på
lämpliga platser stora runda befästningar, där
de kringliggande trakternas hela befolkning
med sin egendom kunde samlas och finna
skydd mot faran; de viktigaste av dessa borgar
voro Lindanisa (vid Reval), Wolde på ösel
och Odenpäh i närheten av Dorpat. E.
saknade vid den tiden enhetlig politisk
organisation men leddes av flera hövdingar (»äldste»),
vilka också voro deras ledare i krig. Deras
religion var naturdyrkan; naturkrafterna
personifierades till ett stort antal olika gudar,
goda och onda andar; på många ställen funnos
offerlunder, där man hemligen offrade, ännu
långt efter det att kristendomen var officiellt
antagen. I början av 1200-talet underkuvades
och kristnades e. av tyskar och danskar samt
kommo sedermera under svenskt och ryskt
välde; 1918—20 tillkämpade de sig frihet och
oberoende (se Estland, historia).
Esterna äro över medelstorlek, seniga och
kraftiga. De äro i allm. väl begåvade och ha
ett fint natursinne; deras gamla folksägner
vittna om hög poetisk begåvning. Deras
andliga utveckling har sedan 1820-talet gjort
stora framsteg, trots alla hinder, som förrysk
-ningssträvandena lade i dess väg; icke få e.
ha på vetenskapens område nått ryktbarhet.
Numera verka över 3,000 kulturella och
ekonomiska föreningar för folkets bästa.
Karakteristiska för de estniska kultursträvandena
äro de många sång- och musikföreningarna,
vilka pläga hålla stora musikfester.
Upptecknandet av folkpoesi har blivit en hela
folkets sak, som bedrivits med stor framgång.
De gamla färgrika nationaldräkterna ha
numera till största delen kommit ur bruk. Se
vidare Estland samt Estniska
språket och litteraturen. — Litt.:
Wiede-mann, »Aus dem innern und äussern Leben
der Ehsten» (1876); »Eesti. Maa, rahwas,
kultur» (1926). G-n.*
Ester var enl. den starkt nationella
judiska legend, som berättas i Esters bok (se d. o.),
en judisk flicka, som blev gemål åt
perserkonungen Ahasverus (Xerxes, reg. 485—465).
Hon och hennes fosterfader, Mordokai, räddade
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
